tydlighet de under den förflutta tiden sjelfva igif-
vit si; gerom sin släppbändthet, så hemställde han,
om icke det måste ivträlfa, som nu intraffat och
många f ru!sagt, att de en gång måste begagna sin.
rät ighet att afslå de ständigt förnyade fordiingar-
ne, till dess de funno ett annat system vidtagas och
sina föreställningar om nödvändigheten af besparing
på något håll, vinna mera afseende; samt om de
;cke en gårg måste fina det nödigt att icke 1 detta
fall längre lita behandla sig, såsom Hamlet yttrar,
i den bekanta tragedien af samma namn, till hof-
mannen — såsom en svamp, den man efter behag
utkramar när hav ar väl iylld blot för att deret-
ter kasta bort honom. Häri, och icke i något o-
behörist tidningsskrik, sg Hr Hjertla orsaken til
de ofrälse Ståndens handivg,sätt, och detta ugjor-
de äfven skalet, hvarföre ban för sin del röstade
för afslas.
Friherre Cederström förmente att Hr Ifjertas
försargelse öfver bhovom vägradi delfående af vissa
handlingar m. m., icke borde grondlägga NRidder-
skape!s och Adeivs afsleg å medel till ett så vig-
tigt behof som vapen till var beväring. Frh. trod-
de det icke vara väl betänkt, att vågor Ryskt Om-
bud kuntie äga rätt offentbhgsöra våra förräders till-
stånd. ff öfrigt kunde Fen, som ansåg Konungens
Rådaifvare hafva öfvertradt Gruvdlsgen, vända sig
med sn klagan il Konstitutoos-Utskottet. — Fii-
herre L. Boye beslavade den Ledmot, som genem
sitt motstånd framtvinget en så bedrötlig teckning
af våra y penförråder, för att inom åtia dagar of-
fentliggöras i alla Europas tidningar. Talaren yt-
trade siv v dare ganska strängt emot dem, som cj
ville bevilja det begärda arcsaget. Hr Grefve Brahe
erinorade met Br Mjerta, att han, (Grefven) un-
denagit äfven 1812 ärs Rikedag från dem, då ex-
tra ansleg blilvt värvade. För öfrigt visste Gref-
ven ganska väl, atv Terje Hufvudtitela blifvit vid
Ruksdagarne öksd, men sådant hade åsyftat fyllande:
af de ärliga behofven och knappt räckt till dem. —
Br Dalman seplkerade Fåib. Boye, att hans hårda
uttryck i anseende till Talarens motstånd föllo till-
baka på StatsUtskottets Ledamöter, som, vid till-
fälle af målets pröfning första gången, varit af e-
nahanda tanka som Talaren, den nemligen, att väl
Gevär borde anskaffas, men att de håde borde och
kunde företrädesvis framför en hop flärdfulla be-
hof till Gardeshegementerna m. m. anskaffas af det
ordinarie anslaget (6g6,000 Rdr årligen) till arme
ens materiel. Samma äåsigt hade Bonde- och Bor-
gareStånden stadgat. Tvad anginge de här gjorda
teckningarne af våra gevärsförråders ställning, så
hade de alldeles icke varit påkallade af debatten,
enär ingen bestridt behofvet. För sin del ämnade
Talaren visst ej offentliggöra dessa teckningar, e-
medan han här öppet förklarade, att han icke an-
såg de enskilta, obevista, uppgifterna sanna och tiil-
förlitliga. .
Hr Crosenstolpe upptog Friherre Cederströms yt-
trande, att man kunde med sina anklagelser mot
Konungens Rådgifvare gå till Constitutions-Utskot-
tet. Han åberopade erfarenhetens exempel, hur
pass kraftfullt verkande detta medel varit ÖCc.
Emellertid skulle Talaren snart sjelf sätta Consti-
tutions-Utskottet på ett nytt prof, och önskade,
att det måtte leda till en annan utgång. — Herr
Rosenblad B., sökte visa, att anslagen icke blifvit
ökade sedan 1309, utan att sådant blott bestod i
ziffran. Han röstade för bifall till Kongl. Maj:ts
Proposition. Vid påföljande votering blef detta
ock bifallet. -
ram
IETADEES TITT TITT TARM EA TLYIKTNET VT SEINE TITTA
- meon MN - ie i -