tydlighet de under den förflutta tiden sjelfva igifvit si; gerom sin släppbändthet, så hemställde han, om icke det måste ivträlfa, som nu intraffat och många f ru!sagt, att de en gång måste begagna sin. rät ighet att afslå de ständigt förnyade fordiingarne, till dess de funno ett annat system vidtagas och sina föreställningar om nödvändigheten af besparing på något håll, vinna mera afseende; samt om de ;cke en gårg måste fina det nödigt att icke 1 detta fall längre lita behandla sig, såsom Hamlet yttrar, i den bekanta tragedien af samma namn, till hofmannen — såsom en svamp, den man efter behag utkramar när hav ar väl iylld blot för att deretter kasta bort honom. Häri, och icke i något obehörist tidningsskrik, sg Hr Hjertla orsaken til de ofrälse Ståndens handivg,sätt, och detta ugjorde äfven skalet, hvarföre ban för sin del röstade för afslas. Friherre Cederström förmente att Hr Ifjertas försargelse öfver bhovom vägradi delfående af vissa handlingar m. m., icke borde grondlägga NRidderskape!s och Adeivs afsleg å medel till ett så vigtigt behof som vapen till var beväring. Frh. trodde det icke vara väl betänkt, att vågor Ryskt Ombud kuntie äga rätt offentbhgsöra våra förräders tillstånd. ff öfrigt kunde Fen, som ansåg Konungens Rådaifvare hafva öfvertradt Gruvdlsgen, vända sig med sn klagan il Konstitutoos-Utskottet. — Fiiherre L. Boye beslavade den Ledmot, som genem sitt motstånd framtvinget en så bedrötlig teckning af våra y penförråder, för att inom åtia dagar offentliggöras i alla Europas tidningar. Talaren yttrade siv v dare ganska strängt emot dem, som cj ville bevilja det begärda arcsaget. Hr Grefve Brahe erinorade met Br Mjerta, att han, (Grefven) undenagit äfven 1812 ärs Rikedag från dem, då extra ansleg blilvt värvade. För öfrigt visste Grefven ganska väl, atv Terje Hufvudtitela blifvit vid Ruksdagarne öksd, men sådant hade åsyftat fyllande: af de ärliga behofven och knappt räckt till dem. — Br Dalman seplkerade Fåib. Boye, att hans hårda uttryck i anseende till Talarens motstånd föllo tillbaka på StatsUtskottets Ledamöter, som, vid tillfälle af målets pröfning första gången, varit af enahanda tanka som Talaren, den nemligen, att väl Gevär borde anskaffas, men att de håde borde och kunde företrädesvis framför en hop flärdfulla behof till Gardeshegementerna m. m. anskaffas af det ordinarie anslaget (6g6,000 Rdr årligen) till arme ens materiel. Samma äåsigt hade Bondeoch BorgareStånden stadgat. Tvad anginge de här gjorda teckningarne af våra gevärsförråders ställning, så hade de alldeles icke varit påkallade af debatten, enär ingen bestridt behofvet. För sin del ämnade Talaren visst ej offentliggöra dessa teckningar, emedan han här öppet förklarade, att han icke ansåg de enskilta, obevista, uppgifterna sanna och tiilförlitliga. . Hr Crosenstolpe upptog Friherre Cederströms yttrande, att man kunde med sina anklagelser mot Konungens Rådgifvare gå till Constitutions-Utskottet. Han åberopade erfarenhetens exempel, hur pass kraftfullt verkande detta medel varit ÖCc. Emellertid skulle Talaren snart sjelf sätta Constitutions-Utskottet på ett nytt prof, och önskade, att det måtte leda till en annan utgång. — Herr Rosenblad B., sökte visa, att anslagen icke blifvit ökade sedan 1309, utan att sådant blott bestod i ziffran. Han röstade för bifall till Kongl. Maj:ts Proposition. Vid påföljande votering blef detta ock bifallet. ram IETADEES TITT TITT TARM EA TLYIKTNET VT SEINE TITTA meon MN ie i