VU Nr Dl TI Ge UD ARC IE SAR ET RIGA CT LP ALTe AA FER RER ställde då, om det cj vore ska!, att bärtill taga de 60n0,s00 Rir, san ännu firnas outtagna af det vid sis a Riksc jade anslag, enar de öfriga pevsedlarnpe, säsom beklädnad o. s. v. voro lättare att hastigt enskoffa nar det påfordrades -— Hr Hjerta upptog der efter Herr von Martmansdortfs yttrande, om orsaken till dena obenagenhet för ans!agens beviljande, som röjt sig bos de eträlse Ståndea vid denna Riksdag. Han ansåg det af högsta vigt att en gåvg få utredt, huru det verkligen förhörd sig med detta ickast, som man här hört upprepas så ofta, att de snart sagdt tycktes utgöra Styrelsens bufvuda: gumes it emot alla avmärkoingar, emedan derpå berodde, huruvida det vore styrel ens pligt t eller icke, att rätta sig efier Representationens opiniorsyttringar. Han bad i anlednirg häraf att få återföra i Husets mions, huru HB. Ex. Stais-Ministerno för Utrikes Ärenderna vid förra Riksdag, i avledning af ett vitrande då af Frib. C. H. Ankar; ard, am nödsån dig sbeten attiakttaga ett annat hushållvingssält, hade bkoat Friherros ord vid ett dån, som förlorade six i den tomma rymden, ech yttrat art den stora massan af Svenska Folket, tillgifven sin Konung och sin styrelse, byste helt. andra tankesältt. HH. Ex. hade i Talareas tanka, härvid ytiyat ett sann: ord, avgående kärleken till Konungen; men hav hemstallde, om icke just denna omständigbet vore ett bevis, att missbelåtenheten måste ligga djupare, då oakted: denna karlek till Konunsom måste vara starkare, än att kunna rubbas 1 Se Utn, af ett tomt skrit, de ofralse Sråndens Representan 1er likväl funvo sig ndsakade att afslå, hvad som blifvit propo:trat ef desne Konungs regering. Deta skulle också visa stg vara förhållande!, om man ville kasta ex blick på hela Styrelsens förflutna handlngssätt med afseende på aoslagen. lan hemställde om iecie deta bandlingssätt hade visat en nastan oupphörlig missaktring för Stäsdernas rätt ghet att hesluta om beviljandå af folsets bidrag, Han frågade, om icke denga erfarenhet visade, att just de största och mest kostsamma organisationer blifvit gjorda, antivgen utan elier emot Stländernas bifall? Vore det icke ännu 1 sieret, bina Reg. inrättade den Ståvska Hof-Raåätten, utan att derom fråga Ständerna? Hade icke den nya organisationen af Tullverket, som kostade omkriag 200,000 Rdr blifvit vidtagen utan att höra Ständerna öfver anslaget dertill? Hade icke inyss före Riksdazen den öfverflödiga Douanierkorpsen på samma sätt biifvit organiserad, som kostade omkring 60,000 Räår? Hade Reg. icke på samma sätt inrättat en R aketkorps, innan något anslag var gifvet? Hade icke de 70,000 Rdr extra ordinarie anslag, som vid sista Riksdag gåfvos, blifvit disponerace på sådant sätt, att det nu, såsom en ständig tillökning, mäst på ordinarie stat uppföras? Hade Reg. icke kort efier sista Riksdag förordnat om en utgift ull Gardesregementerna, som RB, St. då efslagit ? — Gick man härifrån till granskningen öfver medlers användande, hvad anda hade väl uppevbarat sig hos styrelsen i denma punkt? Hade icke, vid passevolansfondens granskning, ett förvaltande verk låtit utslippa de delar af räkenskapernå, som tillhörde den gamla fonden, blott för det revisorerna ej skulle få se dem. Vore det icke genom föregående Riksdagars höendliegar ådagalagdt, att Styrelsen endast seg för steg, med en synbar xrotvilja eftergifvit åt Rikets Ständer deras nalurliga och i grundia gen förvarade rält att granska alla Statsverkets rökenskaper, och hade icke Regeringen geromdrifvit en ny instruktion för Rikets Standers hovisoren som tydligt visade ett misstroende och gjorde oskoingen af Styrelsens hushållning biott bartiel och till vissa delar omöjlig, då cen endast får sträckas till två års gamla räkenskaper? Hvilket förhållande bade Styrelsen visat i afseende på offentligheten? Jo,idet ena verket mötes den enskilde, om han önskar utbekomma handlivgar för att offenil sgöra hvad som angår förvaltningen af statsmedel, af ect för 14 år sedan ut färdad, mot vär Tryckfrihets! ag stridande Kungabref, som fö: bjuder deras utlemnande uuvder förevändning al väda för Rikets säkerhet. Kommer man till ett annat verk, StatsKontoret, för att erhålla underrätt:lse om Regeringens anslagsdispositio. er, så nekas det under andra förebäranden. När man härtill lägger den ton, som, enligt hvad ingen battre än ledamöterne af detta hus kunde känna, vore rådande inom de högre embetsmannakretsarna om Rikets Ständer, nemligen att man der öppet skrattase — Tal. tradde ca icke nyttia ett för hårdt ut