LÄ I om nödvändigheten att under freden bereda sig till kriget, emedan det vore för sent då detta stod för dörrer. Härefter blef votering, som slöts med 66 röster mot 22 för anslaget enligt Kongl Maj:ts proposition, Häremot reserverade sig Friberre Kentzow. Om anslaget till Gesäör. (Reg:s proposition 300,cco, Utskoters 180.000 Rdr;) Hr Dalman , mV. FA ann icke Stats Utskottet hafva i sitt nya Betänkande anfört skäl till ändring af det förra, deri allt extra anslag vill gevär var afstyrkt, emedan til!räckliga medel till Gevetrsförrådens kompeitering funnos å de ordinarie anslagen Ce. Talaren bade sjelf väckt motion derom, att de 70,000 Rdr hvarmed anslaget för Armeens materiel bufvit vid denna RBiksdas tillökadt, måtte företrädesvis användas till gevär. Talaren fann således väl, att föremålet vore af högsta vigt, men att ullgång dertill borde beredas inom redan befintlige anslag. Dessutom hade Talarenp hört, att g. vi i våra förrader redan hade omkring 80,000 gevär. Talaren ville j.nväl begagna tillfället att uwtrycka sin förundran deröfver, att Hr GeneralAdjatanten för Armeen här kunnat blotta den okunnighet om Rikets Ständers beslut, att han påstod några medel för försvarsversets istårdsättande icke hafva erhållits sedan 1812, då likväl, för det forsta, Tredje Hufvudtitelns anslag blifvit ösadt vid hvarje Riksdag, och, för dit andra, vid sista föksdag ett extra 205108, som då uppgals vara för behofvet tillrackligt, beviljades af omkriog 3 millover Rdr. Talaren yrkade bifal! till Stais-Utskottets första Betänkande, eller alfslag å allt extra anslag för gevär. Ar af Dahlström uppsteg härefter och begärde ett få afgifva några upplysningar i afsceude på denna punkt. Dessa voro rätt sorgliga. Det befanns deraf, att, enligt talarens yttrar rd hela det gevärsförråd, som besagnas till Beväriogens exercis, är så beskaffadt. att kvappt ett exda skarpt skott dermed skulle kunna lossas, och stt de snart nog ickz ens hålla till bandgreppsexercisen. Regeriogen hade derföre varit betänkt på att införskaffa fullkomligare machinerier för gevärstillverkning från Frankrike. Han förvånade sig öfver de talare, som kunnat visa sig likgiltiga för så avgelägna föremål. — fr Lefren förklarade sig vara förekommen häraf till det mes:a, men utvecklade nödvändigheten att framför allt vara betänkt på 2nskaffan ie af gevär, emedan de icke kunde lika hastigt, som öfriga persedlar förfärdigas, m. m, Han bade sett af betänkandet, att en ledamot i Stats-Utskottet yttrat, att nationens största styrla låge i dess belåtenhet. Men när fienden kom, så gick det icke an för oss attsäga till honom: Varen så gode och gören höger om vänder Er och gån hem, ty vi äro mycket belåtne; utan då gäller det kvem som har de längsta bajonetterna och marcherar längst fram, för stt åstadkomma fiendens obelåtenhet. H. Ex. Grefve Brahe begärde nu ordet, och förklarade, att om Hr Dalmans förundrat sig öfver hans okunnighet, så förundrade ban sig på intet sätt över Hr Dalmans oförsynthet, at pådikta H. Ex. yttranden, dem han ej haft; då H. Ex. uttryckligen undantagit sista riksdagens anslag uti sitt sista anförande. Men det vore en vanlig taktik hos Hr Dalman och den sidans talare, att icke blott ej fördraga en olika opinion, utan äfven göra vrängda framställningar af sina motståndares yttranden. För öfrigt var H. E. i saken förekommen af Hrr af Dalström och Lefrn. Hr PDalman ville, i anledning af Grefve Brahes sista yttrande, förklara, att lika litet som Grefven förundrade sig öfver något bos Talaren (Hr D.) lika litet kunde numera något förundra Talaren vis å vis Hr Gr. Talaren var ledsen öfver, att det af Grefsen för sista Riksdag gjorda undantag unpdgått hans uppmärksamhet, men detta förändrade ivgalunda saken. Hr D. vidhöll således sitt påståenade, att det förrådde obe santskap med Riksd gsför bandlingarne, ati icke veta, det anslagen för försvarsverken blifvit ökade med hvar Riksdag. Rubriken af extra eller ordinarie var likgiltig. Och då Reg. ansett alla personella regleringar böra föreg: de materiella, samt således användt de gjorda ti ökningarne främst till de förra, då hon t. ex. underhöl et Lifgarde till Hast, som, eburu endast något öfver 400 man, kostade lika många hbundra tusevdetals Riksdaler; då bon haft medel att bygga kaserner och dyrbara sjukhus för GurdesRegementara se då han anna da 5 0 oo TP a alla LA