REN ReNe ersten e er EERARA KALEIDOSKOR DIAMANTSÖKARNE I BRASILIEN. Dessa slafvars belagenhet, hvilkas arbete framskaffar de dyrbara adelstenar, som blixtra på de J skönas harm eller 1 deras hår, bildar en skarande morsats till de klassers, hvilaa de rikta eller pryda genom sisa trälsamma mödor. En usel föda, sparsamt utdelad, uppehåller deras eländiga lif, som dock varnlicen efter nagra få år dukar under för bördan al deras belägenhet. Husdjuren, t. ex. hundar, kattor och svin, få 1 allmänhet battre föda, och behandlas med mera omvårdnad. Groft maismjöl, ett visst wått iurkiska bövor, och litet salt utgör hela deras föda, hvartill, såsom en lyxartikel, lägges några rullar tobak. Om skörden af bönor slår fel, så få de i stället n-got slags animalisk föda. En högst ringa tid få Nezgrerne vara lediga om dagen, så att de äro nödsskade tillaga sin föda altonen förut, ibland utan annat bränvmaterial än liet rorrt rss. Då de nästan hela året om rråste stå med fötterre i vatten, och lefva på svag och vanigen kall elier illa kokad föda, så äro de utsatte för mänga sjukdomar. Des.utom löpa de ofta fara a:t krossas af nedlaliande klippstycken eller jordmasor, som bastigt lossna fran branterna. Deras arbete ar kögst madosamt och utan afbrott til dess den bestämda ko ta bvilostunden inträffar. Ouppbsörligt bevakade af sina uppsyningsmän, är det dem alldeles omöjligt att taga sig ett ögonblicks hviia. Ocktadt allt detta, är deras belågenbet hemma hos deras berrar då de användas till husliga eller andra göromål, så bedröflig, menniskans naturliga begär efter vinning så starkt, och till och med det mest aflägsna hopp om frihet så lockande, att dessa olyckliga varelser, fastän de träla som djur och få så usel föda, likväl gifva ett bestämdt företräde åt detta slags sysselsättning. De penningar de kunna förtjena om de lyckas undangömma en diamant, och hoppet om friheten, i fall de äro nog Iyckliga att finna en sädan al en viss storlek, äro utan tvifvel förnämsta orsakerne dertill; men de hafva äfven andra skäl. Emedan de äro samlade i stora skaror så söka. de, oaktadt allt sitt elände, att roa hvarandra, och sjunga tillsammans deras hemlands sånger; och då de i sina herrars hus äro underkastade tusen nycker, så hafva de deremot här en bestämd föreskrift att lyda, och så länge de rätia ig efter den, behöfva de ej befara att tå stryk. En lycklig tillfallighet befriar understundom slafven från detta ömtåliga lefoadssätt. Då han lyckats finna en diamant, som väger 17 3 karat, så värdesas den af grufstyirelsen, slafven får devna summa 1 belöning, jemte en oy klädning, och försaltes 1 fribet. Hans kamrater sätta, till fröjdebe1ygelse öfver hans lycka, en krona på hans hufvud, tillställa en fest, och bära honom i triumf på sina axlar. Han har rattiehet, i fall han vill, att stanna qvar vid sitt arbete i grufvan , och erhåller då hvarje vecka i aflöning den summa, som förut betaltes till hans berie. Om diamanten, som han funnit, endast väger något öfver 12 karat, får han andå sin frihet, sedan han en viss bestämd tid ytterligare arbetat för styrelsens räkning. Sådanve handelser inträffade dock icke ofta. År 1816, då S:. Hilaire reste i Brasilien, erhöllo blott 3:ne Negrer, af 1000, deras frihet på detta sätt, och året derpå hade intet enda sådant fall inträffat, ända ull början af Oktober månad. För upptäckten af