REN ReNe ersten e er EERARA
KALEIDOSKOR
DIAMANTSÖKARNE I BRASILIEN.
Dessa slafvars belagenhet, hvilkas arbete fram-
skaffar de dyrbara adelstenar, som blixtra på de
J
skönas harm eller 1 deras hår, bildar en skaran-
de morsats till de klassers, hvilaa de rikta eller
pryda genom sisa trälsamma mödor. En usel föda,
sparsamt utdelad, uppehåller deras eländiga lif, som
dock varnlicen efter nagra få år dukar under för bördan
al deras belägenhet. Husdjuren, t. ex. hundar, kattor
och svin, få 1 allmänhet battre föda, och behand-
las med mera omvårdnad. Groft maismjöl, ett visst
wått iurkiska bövor, och litet salt utgör hela
deras föda, hvartill, såsom en lyxartikel, lägges
några rullar tobak. Om skörden af bönor slår fel,
så få de i stället n-got slags animalisk föda. En
högst ringa tid få Nezgrerne vara lediga om dagen,
så att de äro nödsskade tillaga sin föda altonen
förut, ibland utan annat bränvmaterial än liet
rorrt rss. Då de nästan hela året om rråste stå
med fötterre i vatten, och lefva på svag och van-
igen kall elier illa kokad föda, så äro de utsatte
för mänga sjukdomar. Des.utom löpa de ofta fara
a:t krossas af nedlaliande klippstycken eller jord-
masor, som bastigt lossna fran branterna. Deras
arbete ar kögst madosamt och utan afbrott til dess
den bestämda ko ta bvilostunden inträffar. Oupp-
bsörligt bevakade af sina uppsyningsmän, är det
dem alldeles omöjligt att taga sig ett ögonblicks
hviia. Ocktadt allt detta, är deras belågenbet hemma
hos deras berrar då de användas till husliga eller an-
dra göromål, så bedröflig, menniskans naturliga begär
efter vinning så starkt, och till och med det mest
aflägsna hopp om frihet så lockande, att dessa
olyckliga varelser, fastän de träla som djur och få
så usel föda, likväl gifva ett bestämdt företräde åt
detta slags sysselsättning. De penningar de kunna
förtjena om de lyckas undangömma en diamant,
och hoppet om friheten, i fall de äro nog Iyckliga
att finna en sädan al en viss storlek, äro utan tvif-
vel förnämsta orsakerne dertill; men de hafva äfven
andra skäl. Emedan de äro samlade i stora ska-
ror så söka. de, oaktadt allt sitt elände, att roa
hvarandra, och sjunga tillsammans deras hemlands
sånger; och då de i sina herrars hus äro underka-
stade tusen nycker, så hafva de deremot här en
bestämd föreskrift att lyda, och så länge de rätia
ig efter den, behöfva de ej befara att tå stryk.
En lycklig tillfallighet befriar understundom slaf-
ven från detta ömtåliga lefoadssätt. Då han lyc-
kats finna en diamant, som väger 17 3 karat, så
värdesas den af grufstyirelsen, slafven får devna
summa 1 belöning, jemte en oy klädning, och för-
saltes 1 fribet. Hans kamrater sätta, till fröjdebe-
1ygelse öfver hans lycka, en krona på hans hufvud,
tillställa en fest, och bära honom i triumf på sina
axlar. Han har rattiehet, i fall han vill, att stan-
na qvar vid sitt arbete i grufvan , och erhåller då
hvarje vecka i aflöning den summa, som förut be-
taltes till hans berie. Om diamanten, som han
funnit, endast väger något öfver 12 karat, får han
andå sin frihet, sedan han en viss bestämd tid yt-
terligare arbetat för styrelsens räkning. Sådanve
handelser inträffade dock icke ofta. År 1816, då
S:. Hilaire reste i Brasilien, erhöllo blott 3:ne Neg-
rer, af 1000, deras frihet på detta sätt, och året
derpå hade intet enda sådant fall inträffat, ända
ull början af Oktober månad. För upptäckten af