väl å ena sidan serutt, alt den eca utgiiten ar, eller åtminstone synes, iriviilig: men å den andra är det vigtigt att erinra sg, -att den indirekta beskattningen — tveriemot hvad toan vanligen synes tro, — i långt s örre proportion är den direkta, träffar den stora arbetande massan ibland befolkningen — För att upplysa detta, låtem oss anställa en jemförelse emellan tvenne personer, af hvilka den förre har t. ex. 3e0 Rär i ikkoms om året, och den andre 15,000 Rd. Efter 2 artikeln i bevillningsförordningen, s all ou den ene betala 15 Rdr i bevillnig. och den ardre 750 Rdr, d. v. 8. den senare 50 gånger så mycke! som den förre, hvisket i allt fall bör vara honom mycket lättare, emedan han Lättre kanv lefva på de återstående 14 250 Rdr än den andre på sina arerstående 285. Deremo? bet-lar den fattigare för förbrukningen af 1 skå pun? kaffe eller socker, en kardus tobak, en siikeshasånk eller hv lien annan utlindsk vara som belst, prec st lika mycket till statea som den rikare, Det är också just cerföre, som tullafgitterna slå så ovcket till spaons, emedan de, lagda på artiklar, som tilhöra det davtiga belofvet. mest träff. den stora mängden af beiolknivgen. Följden af derna beskattmng blir emeilatid, att den fatuisgare genom avtiklarnas fördyrande måste umbära jemt så många flera beqvämlighs er, som han eljest kunde erhålla för de penuingar, hvilka nu, för att betäcka töllafsifterna, måste ok: priset på den vara han köper. Derna omständighet måste också verka till mindre flight i hb oceln och va:uomsätt.ingen, som eljest skulle Ckas med precist samma värdebelop2a, som nu afsår till staten. Esa tredje olägenhet af de rdirekta utskylderna är de öfverflödiga utgifter, hvartill sjelfva den större lärsbeten att erhålla penningar på decna väg föravlider. Eno Regeri g, och jemval en representation besionar icke all id, tt en ökad iullinkomst måste utgå ur folk ts fickor och ugör en del af degas behållning, likaväl som en direkt statsintrad. Vi Ci tva vs AVC vavlgea Ulel cen vr tjenvat jon högre den kan uppdsifva tuilbevillmegen. Denna tages icke n sång i beräkning, när frågan är om skottebidragens mängd, och man får höra talare. som orda vidt och bredt am minskad beskattniog, under det ulgifterne stindigt blifvit ökade, säsem vi vid flesa tillfällen hört från Hr af Billberghs mun vid denna Riksdag. Den sanna statskonsten består likval deri, att göra både utgifter och inkomster så små som möjligt, och lemna vinsten af allt arbete, så mycket som görligt är, till den arbe:andes egen disposition. Derföre har man också t. ex. i Ecglacd seit aristokratieu på det högsta arbeta på de höga tullarnes, accisafgifternas och taxornas b:b-hällande, medan deremot den nya Ministeren, som arbetar tör folkets verkliga bästa, i synnerhet bemödat sig om nedstttandet af detta slags beskattning, och för sådant ändamål nyttjat det enda verksamma wedlet, inskränkning i utgifterna. Vi vilja med det föregående ingalunda antyda den meningen, alt icke det behof som uppstått för staten utöfrer de ordivarie tiilgårgarne verkligen lätrare berackes genom tullafgifters erläggande än genom direkt beskattning, i synnerhet som mångg varor onekligen finnas, hvilka kuana räknas till ötverflidet och derföre tåla beskattniog, att edläggas af den som förbrukar varan. Sådana äro t. ex. the, tobak, specerier, utli dska frukter m. m. Men det är vigtigt att icke förbise, det äfven dessa afgifrer utgöra bidrag af p:oducenlevs arbetsvinst, och genom en Mät förd:In:ng lätt kunna blifva. för samhället i det kela mera betungande än den direkta bevillcingen, hvars förhöjsisg man så berömiigt vill undvika. Sidant sker t ex. om ntförselsafgifterna på egoa tillverknivgar bibehåila., hvilket måste förlama och förmiaoska produkts nen deraf, då det förhöjer va: ornas piisoch hiudrar taflan på verlesmarkraden medutlänvingen, eller genom rödvardighe svarors beskattas dms ddelst böga s. k, skycdstullar. Äfven torde böra mä kas alt tilnysev öfver hushållningen ed den del of dessa medel, som åtgar till uppböriskostnad:e, vaul gen är rog cfiorlåien i jemfö: else med beviljandet al öfriga statsutsitter. Vi btetvifla t. ex. böghgin, att s:yrelsen h:ve uten ständernes hörande kuorcat öka en utgiitsstat i någon annan gen af Rilbs.vresen så om det stett via Tul!verkets omorganisation, med omkring 200,000 BRjr barko årligen, eller tillskepa n bevsknings-korps, som kostar omkring 60,00 Rdr, om medlen dertill stolat utgå genom direkt beskattzing. Sådant må1 1 ee SP! AA .