väl å ena sidan serutt, alt den eca utgiiten ar, el-
ler åtminstone synes, iriviilig: men å den andra är
det vigtigt att erinra sg, -att den indirekta beskatt-
ningen — tveriemot hvad toan vanligen synes tro,
— i långt s örre proportion är den direkta, träffar
den stora arbetande massan ibland befolkningen —
För att upplysa detta, låtem oss anställa en jemfö-
relse emellan tvenne personer, af hvilka den förre
har t. ex. 3e0 Rär i ikkoms om året, och den an-
dre 15,000 Rd. Efter 2 artikeln i bevillningsför-
ordningen, s all ou den ene betala 15 Rdr i bevill-
nig. och den ardre 750 Rdr, d. v. 8. den senare
50 gånger så mycke! som den förre, hvisket i allt
fall bör vara honom mycket lättare, emedan han
Lättre kanv lefva på de återstående 14 250 Rdr än
den andre på sina arerstående 285.
Deremo? bet-lar den fattigare för förbrukningen af
1 skå pun? kaffe eller socker, en kardus tobak, en
siikeshasånk eller hv lien annan utlindsk vara som
belst, prec st lika mycket till statea som den rikare,
Det är också just cerföre, som tullafgitterna slå så
ovcket till spaons, emedan de, lagda på artiklar,
som tilhöra det davtiga belofvet. mest träff. den
stora mängden af beiolknivgen. Följden af derna
beskattmng blir emeilatid, att den fatuisgare genom
avtiklarnas fördyrande måste umbära jemt så mån-
ga flera beqvämlighs er, som han eljest kunde er-
hålla för de penuingar, hvilka nu, för att betäcka
töllafsifterna, måste ok: priset på den vara han
köper. Derna omständighet måste också verka till
mindre flight i hb oceln och va:uomsätt.ingen,
som eljest skulle Ckas med precist samma värdebe-
lop2a, som nu afsår till staten.
Esa tredje olägenhet af de rdirekta utskylderna
är de öfverflödiga utgifter, hvartill sjelfva den stör-
re lärsbeten att erhålla penningar på decna väg
föravlider. Eno Regeri g, och jemval en represen-
tation besionar icke all id, tt en ökad iullinkomst
måste utgå ur folk ts fickor och ugör en del af
degas behållning, likaväl som en direkt statsintrad.
Vi Ci tva - vs AVC vavlgea Ulel cen vr
tjenvat jon högre den kan uppdsifva tuilbevillmegen.
Denna tages icke n sång i beräkning, när frågan
är om skottebidragens mängd, och man får höra
talare. som orda vidt och bredt am minskad be-
skattniog, under det ulgifterne stindigt blifvit ö-
kade, säsem vi vid flesa tillfällen hört från Hr af
Billberghs mun vid denna Riksdag. Den sanna stats-
konsten består likval deri, att göra både utgifter
och inkomster så små som möjligt, och lemna vin-
sten af allt arbete, så mycket som görligt är, till
den arbe:andes egen disposition. Derföre har man
också t. ex. i Ecglacd seit aristokratieu på det hög-
sta arbeta på de höga tullarnes, accisafgifternas
och taxornas b:b-hällande, medan deremot den nya
Ministeren, som arbetar tör folkets verkliga bästa,
i synnerhet bemödat sig om nedstttandet af detta
slags beskattning, och för sådant ändamål nyttjat
det enda verksamma wedlet, inskränkning i ut-
gifterna.
Vi vilja med det föregående ingalunda antyda
den meningen, alt icke det behof som uppstått för
staten utöfrer de ordivarie tiilgårgarne verkligen
lätrare berackes genom tullafgifters erläggande än
genom direkt beskattning, i synnerhet som mån-
gg varor onekligen finnas, hvilka kuana räk-
nas till ötverflidet och derföre tåla beskatt-
niog, att edläggas af den som förbrukar va-
ran. Sådana äro t. ex. the, tobak, specerier, ut-
li dska frukter m. m. Men det är vigtigt att icke
förbise, det äfven dessa afgifrer utgöra bidrag af
p:oducenlevs arbetsvinst, och genom en Mät för-
d:In:ng lätt kunna blifva. för samhället i det kela
mera betungande än den direkta bevillcingen, hvars
förhöjsisg man så berömiigt vill undvika. Sidant
sker t ex. om ntförselsafgifterna på egoa tillverk-
nivgar bibehåila., hvilket måste förlama och för-
miaoska produkts nen deraf, då det förhöjer va: ornas
piisoch hiudrar taflan på verlesmarkraden medutlän-
vingen, eller genom rödvardighe svarors beskattas d-
ms ddelst böga s. k, skycdstullar. Äfven torde bö-
ra mä kas alt tilnysev öfver hushållningen ed
den del of dessa medel, som åtgar till uppböris-
kostnad:e, vaul gen är rog cfiorlåien i jemfö: else
med beviljandet al öfriga statsutsitter. Vi btetvifla
t. ex. böghgin, att s:yrelsen h:ve uten ständernes
hörande kuorcat öka en utgiitsstat i någon annan
gen af Rilbs.vresen så om det stett via Tul!ver-
kets omorganisation, med omkring 200,000 BRjr bar-
ko årligen, eller tillskepa n bevsknings-korps, som
kostar omkring 60,00 Rdr, om medlen dertill
stolat utgå genom direkt beskattzing. Sådant må-
1 1 ee SP! AA .