Engelske buktalaren Cormichael mötte en dag
på gata no en hustru, som bar ett litet barn på ar-
men; ban gaf sig i sprök med herne och frågade,
om det kunde tala. Kan Ni fråga så rasaode?
— svarade hustrun — tycker Ni, att ett fem må-
naders barn kan tala?? För en sådan munter sök,
som Carmichael, var tillfället godt — och i ögonu-
blicket hördes en röst, ljut som Paganinis smekto-
ner: Du ljuger mamma. Nog vet du, att jag kan
tara. Akta div bara, att jag intet talar om för
. Ar .
pappa, alt du har supit bränvin.? Qvinnan stod i
bösjan liksom rörd af åskan. Sedan skrek hon:
Gud vare oss nådig: det är en bhexmästare ? och
tog ull fötterna.