I Paris lefde en I fr Pion, som i flera fälttåg utmärkt sig genom tappe het, D jen längesedan gått ur tjeosten. gift sig och helt fredligt ! andlade med vin; alltsedan Juli revolutionen förmärktef: jos honom spår till förryckthet ock han måste flera gånger tomnas läkarevård. Nyligen visade han en ovanlig sinnesr! jnglse och sade till sin hustru, som sökte, att lugna hose pm: aflägsna dig, ty jag känner, att jag eljest kunde til ifosa dig något omdt. Hon brydde sig likväl icke myc ket om varningen, utan sökte blott ait förmå honom gå ti sänxss, hvilket han ock gjorde kl. 9 aftonen. Efter att hb afsa sofvit lugnt tillkl. 1, vaknade han, kastade och wric:A sig oupphörlig!; t samt sprang slutligen in i matsalen fer han öpgnade ett fönster. Derpå återvände han till sängk ammiren påklädde sig sin national-gardes uniform, grep sabeln och stälde sig alldeles som en skildtvakt fra nför dörren till sängkammaren der hans fru låg. Förskräcskt öfver hans företag sökte hon åter öfvertala honem att ligga skr; men han sade: hon borde blott sofva lung!, ty Cossackarua skulle icke komma henne nära. Han vandra de äter a? och an framför dörren, då frun hörde att han trefvade efter nyckeln på dörren, hvilken hon dock försigtigtvis tilltängt. Då hörde hon honom säga: Eon har varit försigtig: jag trodde det ej; hon har gjordt rätt deri; jog är fången Derpå stormade han förfärligt omkring i rummet, men stadnad: understundom oca ropte VVerda? fier en halftimmas förlopp skrek han: Tillbaka och gick baklänees, fäktande med sabelu som oru han varit i strid. Slutligen skrek han helt högt: Gardet dör, men Öfver sig icke! och straxt derefter hörde madam Pion ett häftigt fall. Nu sökte hon öfvervinna sin räddsla och gick in i rummet der hon fann sin man liggande framstusa på golfvet genomborrad med sabelu. Hon upplyftade honom och den otyctlige vansinnmige hade ännu kraft och mod, att ned egen hand utd-aga sabeln ur lifvet; men dog några minuter derefter.