Friherre Boye såg, med sin vanliga försigtighet, äfven i deuna anstalt en våda för den monarhiska principen. Till denna höra de konserveiaude elementer, som finnas inom Adeln och Preste-Ståndet; meu genom en sådan sammangjutning till ett, som här blifvit föreslagen, skulle de förlora sin återhållande kraft emot de båda öfriga Ståndens för hastiga framrusande. Till svar härå invände Hr Hjerta åter, att Friherrn så mycket miadre syntes hafva skäl att draga en sådan slutsats ifrån förslaget, som i fall de bida första Ståndens bestämmelse verkligen vore, det Hr H. ej kunde förmoda, att hålla igen de båda öfriga, så måste de just hafva så mycket bättre tillfälle dertill inom samina rum, då de der i nödfall till och med kunde hålla de andra i rockez. HAr von Hartmansdorff gaf sig icke för de skäl, som emot honom blivit framstallda, och lyckades äfven, esligt hvad voteringen sedermera visade, att öfverflytta sin farhåga pa pluraliteten af Ståndet. Härmed är således, för denna Riksdag, den sista förhoppningen på någon slags förardring i det fvrdelade arbetssättet törsvuonen. Hvad Friherre Boyes argument beträffar, så synes de: oss i sanning vära en egen kompliment han gifvit åt den monarkiska principen, att den egentligen skulle vara till för att aresbålla alven teravdringar som i öfrigt kunde visss vaia nyttiga. FPorisättning från N:o 252 af diskussionen i Bondeständet rörande fepresentattonsfrågan. 3 Hans Jansson från Elfsborgs län: Att representationsföräandrig här i landet är nödig lärer inger knonna veka, som något iakttagit tidsandans utveckhiog, och förmår inse, att i samma mån nya sambäll!slörhållavnden framstå, desamma ock foråra jemnkniugar eller reformer i Statsförfattningen — Att Svenske samtöll forhållanderna nu äro mycket förändrade mot dem, hvarefter vå:a represenut.tiva fermer ordnats, kan icke bestridas, sen man måste derjimte medgifva, att vära instilutioner icke framgått till förbättring, 1 b:edd wed de förändringar, som i desse förhållanden blifvit af tidernes framskridande upplysning beredde. Annu hade det icke kunnat komma derhän, att representationen kan sägas representera Sveoska folket, utan blott någre klasser eler vissa lutressen, och under sådane förhållanden, då en stor del af landets sjeifberoeude skattdragande medlemmar icke för deltaga i Representationen, kan densamma icke vara ändamilsenlig. KonstitutionsUtskottet har väl genom dess itrågavarande förslag sökt bereda visse klasser inträde i representati nen, men, genom astagandet dera! skulle ingestinz komma att visnas, ulan re. .resentatronsformera? biott blifva mera invecklade each svärfattliga, så att det synes mig icke vara skäl att på detta förslag ingå. Utskottet har nämnt, i premisserne, att om-kappingsbegäret ofia förauledes blott af klanderlust, cch brädströstan att nedr:ifva, utan fö csedda ämuen tiil pybyggnad, Detta är icke här tillämpligt; icgen kan övska, att reformerna skola vinnas genom något revclutionärt steg utan att på grundlagseulig väg skall beredas det resultat, som nationen efterlångtar. Detta resultat kan ej lämpligare ernås, än på sätt Anders Danielsson uppgifvit, genom införandet af en allmän valrätt, -ä att folket ej vote bundet, att välja represcatanierne inom vis a samhällsklasser, utan bveso helst de hade förtroende till, Adelsman, Prest. Durgare eller Bunde. Derigesom skulle afbjelpas den, till ganska merlgt mflytaude ledande, oformlighet, att, såsom Anders Danielsson omförmält, BondeStändet endast utgör en fjerdedel i Riksförsamlingen, oaktadt dess Representanter väljas af Tvätredjedels million män, hvaremot Preste-Ståndet. utgörande ock 1-4 af representationen, representerar endast 2000 prester. Iakväl vågar jag icke tro, alt cn så genomgripande reform soma Anders Danielsson uppgifvit, för närvarande kan, ehuru visserligen den; bästa, tillvägabringas, utan vore det till en början mycket vunnet, om, med bibehållande af nuvarande valsätt, itepresentanterna kommo att samlas på cu eller tvä kamrar, hvarigenom det, till besparing i tid och kostnader, blefve lättare, att meddela i varannan sina taukar och nödiga upplysningar i alla ämnen, samt att tillvägabringa sammanstämmande beslut, i stället att nu så mycken tid onödigtvis borttages med remisser, äterremisser, sammanjemkningar och slutligen voleringar i Förstärkta Utskott, allt en följd deraf, att Representationen måste samlas på 4 kamrar. Strindiund har anmärkt, att på det nu af mig uppgifna sätt, Bonde-Stårldets röst skulle komma att blifva mindre gällande eller icke förmå göra sig börd. Jag kan ingalunda dela denna farbåga. Bonde-Ståndets Ledamöter äro ju nu tillsammans med de andra Ståndens i Utskotten, men de förres röst är derföre icke mindre gällande, och samma törhållande skulle också äga rum i den allmänna församlingen, så att pemiigen Bondens röst skulle blifva lika börd, sote Adelsmanucus, Prestens eller Borgarens. Vice Talmannen Jon Jonsson: I ecrahanda syftning som Anders Danielssons och Hans Janssons anföranden hafva motoner blifvit väckte inom Konstitutions-Utskoitet, rörande Giundlagsförändringar till vinnande af mera öfverensstiuvmulse med Noiska Konstisutionen. Deusse hafva dock icke funnits antagliga. Jag har sjelf a 17 dagar bevistat ett Nerskt Storting, och jag har fuunit, att särskilta intressen, man och man cmellan; der, likasom här, dels inom, dels emellan de särskilta Ständsklasserne, inverkat på öfverläggningarne och beslut:n. Erfarenheten har ock visat, att de Nerske Storlingena icke kunnat slutas på den bestämda tiden, 3 minader, utan aut dertill vantioen åtoått RR n nee TRA SRTONAArrrrrrrrrrrrrrrrr es