Friherre Boye såg, med sin vanliga försig-
tighet, äfven i deuna anstalt en våda för den mo-
narhiska principen. Till denna höra de konser-
veiaude elementer, som finnas inom Adeln och Pre-
ste-Ståndet; meu genom en sådan sammangjutning
till ett, som här blifvit föreslagen, skulle de förlora
sin återhållande kraft emot de båda öfriga Ståndens
för hastiga framrusande. Till svar härå invände
Hr Hjerta åter, att Friherrn så mycket miadre
syntes hafva skäl att draga en sådan slutsats ifrån
förslaget, som i fall de bida första Ståndens be-
stämmelse verkligen vore, det Hr H. ej kunde för-
moda, att hålla igen de båda öfriga, så måste de
just hafva så mycket bättre tillfälle dertill inom
samina rum, då de der i nödfall till och med kun-
de hålla de andra i rockez.
HAr von Hartmansdorff gaf sig icke för de skäl,
som emot honom blivit framstallda, och lyckades
äfven, esligt hvad voteringen sedermera visade, att
öfverflytta sin farhåga pa pluraliteten af Ståndet.
Härmed är således, för denna Riksdag, den sista
förhoppningen på någon slags förardring i det fvr-
delade arbetssättet törsvuonen. Hvad Friherre Bo-
yes argument beträffar, så synes de: oss i sanning
vära en egen kompliment han gifvit åt den monar-
kiska principen, att den egentligen skulle vara till
för att aresbålla alven teravdringar som i öfrigt
kunde visss vaia nyttiga.
FPorisättning från N:o 252 af diskussionen i Bon-
deständet rörande fepresentattonsfrågan.
3 Hans Jansson från Elfsborgs län: Att representationsför-
äandrig här i landet är nödig lärer inger knonna veka, som
något iakttagit tidsandans utveckhiog, och förmår inse,
att i samma mån nya sambäll!slörhållavnden framstå, de-
samma ock foråra jemnkniugar eller reformer i Statsför-
fattningen — Att Svenske samtöll forhållanderna nu äro
mycket förändrade mot dem, hvarefter vå:a represenut.tiva
fermer ordnats, kan icke bestridas, sen man måste der-
jimte medgifva, att vära instilutioner icke framgått till
förbättring, 1 b:edd wed de förändringar, som i desse för-
hållanden blifvit af tidernes framskridande upplysning be-
redde. Annu hade det icke kunnat komma derhän, att re-
presentationen kan sägas representera Sveoska folket, utan
blott någre klasser eler vissa lutressen, och under sådane
förhållanden, då en stor del af landets sjeifberoeude skatt-
dragande medlemmar icke för deltaga i Representationen,
kan densamma icke vara ändamilsenlig. Konstitutions-
Utskottet har väl genom dess itrågavarande förslag sökt
bereda visse klasser inträde i representati nen, men, ge-
nom astagandet dera! skulle ingestinz komma att visnas,
ulan re. .resentatronsformera? biott blifva mera invecklade
each svärfattliga, så att det synes mig icke vara skäl att på
detta förslag ingå. Utskottet har nämnt, i premisserne,
att om-kappingsbegäret ofia förauledes blott af klander-
lust, cch brädströstan att nedr:ifva, utan fö csedda ämuen
tiil pybyggnad, Detta är icke här tillämpligt; icgen kan
övska, att reformerna skola vinnas genom något revclutio-
närt steg utan att på grundlagseulig väg skall beredas det
resultat, som nationen efterlångtar. Detta resultat kan ej
lämpligare ernås, än på sätt Anders Danielsson uppgifvit,
genom införandet af en allmän valrätt, -ä att folket ej vo-
te bundet, att välja represcatanierne inom vis a samhälls-
klasser, utan bveso helst de hade förtroende till, Adels-
man, Prest. Durgare eller Bunde. Derigesom skulle afbjel-
pas den, till ganska merlgt mflytaude ledande, oform-
lighet, att, såsom Anders Danielsson omförmält, Bonde-
Ständet endast utgör en fjerdedel i Riksförsamlingen, oak-
tadt dess Representanter väljas af Tvätredjedels million
män, hvaremot Preste-Ståndet. utgörande ock 1-4 af re-
presentationen, representerar endast 2000 prester. Iakväl
vågar jag icke tro, alt cn så genomgripande reform soma
Anders Danielsson uppgifvit, för närvarande kan, ehuru vis-
serligen den; bästa, tillvägabringas, utan vore det till en
början mycket vunnet, om, med bibehållande af nuvarande
valsätt, itepresentanterna kommo att samlas på cu eller
tvä kamrar, hvarigenom det, till besparing i tid och kost-
nader, blefve lättare, att meddela i varannan sina taukar
och nödiga upplysningar i alla ämnen, samt att tillväga-
bringa sammanstämmande beslut, i stället att nu så myc-
ken tid onödigtvis borttages med remisser, äterremisser,
sammanjemkningar och slutligen voleringar i Förstärkta
Utskott, allt en följd deraf, att Representationen måste
samlas på 4 kamrar. Strindiund har anmärkt, att på det
nu af mig uppgifna sätt, Bonde-Stårldets röst skulle kom-
ma att blifva mindre gällande eller icke förmå göra sig
börd. Jag kan ingalunda dela denna farbåga. Bonde-Stån-
dets Ledamöter äro ju nu tillsammans med de andra Stån-
dens i Utskotten, men de förres röst är derföre icke min-
dre gällande, och samma törhållande skulle också äga rum
i den allmänna församlingen, så att pemiigen Bondens röst
skulle blifva lika börd, sote Adelsmanucus, Prestens eller
Borgarens.
Vice Talmannen Jon Jonsson: I ecrahanda syftning som
Anders Danielssons och Hans Janssons anföranden hafva
motoner blifvit väckte inom Konstitutions-Utskoitet, rö-
rande Giundlagsförändringar till vinnande af mera öfver-
ensstiuvmulse med Noiska Konstisutionen. Deusse hafva dock
icke funnits antagliga. Jag har sjelf a 17 dagar bevistat ett
Nerskt Storting, och jag har fuunit, att särskilta intres-
sen, man och man cmellan; der, likasom här, dels inom,
dels emellan de särskilta Ständsklasserne, inverkat på öf-
verläggningarne och beslut:n. Erfarenheten har ock visat,
att de Nerske Storlingena icke kunnat slutas på den be-
stämda tiden, 3 minader, utan aut dertill vantioen åtoått
RR n nee TRA SRTONAArrrrrrrrrrrrrrrrr es