begagnande syftar således i båda failen till en natiovalvinst. Stentol böra derföre vara alldeles tull fria. Man skulle annars få själ att beklaga tillvaron af den inhemska kolgrufva, som, etter andra stora uppoffringar från statens sida, äfven föranlder beskattning på en så oumbärlig vara. För hvarje näring är ock i syunerhet vigtigt att aga tillg:: g på bästa möjliga förädlingsmedel. Af tullbestämmelserna på trädvaror skulle en främling. sluta, att Sverge är elt ytterst skogsfattigt land, somgjort grofhuggning och sågning af utländska träd till naäringsfång. Man försvårar utförsela af rund stock (som är nära tullfri till införsel) och genom några yxfag, som måhända gör den mndre säljbar utomlavds, blir den tillåten mot lägre tuil. Hvad vinner väl landet på en sådan huggning och hvad förloras på utförselu af en sågstock, lagen frår en ort der sågverk ej linuas? Så lävge fri uttö-sel af trädvaran, i dess mest begärliga form, bind-as, kan vär skogshandtering ej vänta förbättring, och trahandelo ej komma fort på verldsmarkvaden. En inskränkt handel verkar, att skogen ruttnar bort, under det andra på vissa orter sakna ved, och likväl skola betala tull för stenkol! En procents utförseltull öfverhufvud för alla trävaror synes mig vara den lämpligaste. Härunder bör äfven ved inbegripas. Om Skåne kan med förmån exportera ved till Köpenhamn och använda stenkol från Höganäs för bättre pris, är icke deri en nationalvinst ? Vid art. Tägvirke synes Utskottet åt er hafva bortglömt skeppsbyggerierna. Om denna artikel får en tull af 3 rår på skeppundet, som motsvarar hela förädlingskostnaden, så synes det i sanning mer än tillräckligt. — Repslageriet är dessutom ett det mest obetydliga handiverk i Sverge, som arbetar med utländsk rudimateria, och hvarföre skall då skeppsrediernas och handelns vigtigare intresse eftersättas för detta? Äfven för sjöförsvarets behof är tågvirket en vigtig artikel. Ofvanstående framställning visar, att Utskottet i min tanke, och flere andras, som i de här vidrörda ämnen äga en praktisk kännedom, högeligen misstagit sig om rätta vägen till de inhemska näringarnas förkofran. I den förut omnämda bilagan finnes, enligt de grunder som här äro angifne, hvarje artikel uppförd till den förändring som jag åstundar. Ehvad afseende det Höglofl. Utskottet behagar skänka åt detta anförande, vågar jag likväl hoppas, att det icke, för brådskon af riksdagsgöromäålens afslutande, förbigås utan all uppimärksamhet, emedan de grundsatser, deri vidröras, utan tvifvel äro af den allrahögsta vigt för landets materiella förkofran, hvilken Utskottet, lika med mig, åsyftar. Karlskrona d. 22 Oitober. En f. d. allmän A:bet.kar!, vid nama Andes Bber;, häktades stl Lördag i Lyckeby för försva slöshet och såsom misssänkt för stölå , men sparede vederbörandes besvär I den tllämvade ränsakninge :, derigenom stt han i haradshäkt.t sarten till Mindagen stack huf vude: i ev råntsnsra och ap hangde sig. — Natten till gårdagen skedde en inbrotts stöld å Lands-Kansliet bär i staden. Tjufven, som straxt efter Tjenstepersonalens bortgång på aftonen genom nedra dörrspegelnus uttagande inkommit i Embetsrummet, hade der, ehuru ensam, lyckats kullstjelpa ett större skåp, hvari tiil försäljning utlemnadt stämpladt papper äfvensom uppbörden derför förvarades. Af denne sednare hade han dock aenom inskärning å baksidan kunnat åtkomma endast något öfver 12 R:dr Banco, hvarefter han öppnat flere bordslådor, men derur blott tillgripit något papper ock lack. En i huset boende, som straxt efter stölden hemkom och af det vackra månskenet fann att dörren emot dess natur blifvit durchlauchtig, gjorde genast alarm och af en lycklig men nog egen ingifvelse misstänkte för brottet en f. d. Kronomatros vid namn GCarl Joh. Stenström, som, nyligen straffad för stöld, bodde hos sin moder uti fattigvården, der han ock af Stadsfiskalen anträffades, greps och inmanades i häkte, sedan han genast e: kände förbrytelsen, och så väl penningarne s m det öfriga vid visitation anträffades, jemte en afbruten större knif, till hvilken den matsvarande delen blifvit nå Lands-Kaon