begagnande syftar således i båda failen till en na-
tiovalvinst. Stentol böra derföre vara alldeles tull
fria. Man skulle annars få själ att beklaga tillva-
ron af den inhemska kolgrufva, som, etter andra
stora uppoffringar från statens sida, äfven föranl-
der beskattning på en så oumbärlig vara. För hvar-
je näring är ock i syunerhet vigtigt att aga tillg:: g
på bästa möjliga förädlingsmedel.
Af tullbestämmelserna på trädvaror skulle en
främling. sluta, att Sverge är elt ytterst skogsfattigt
land, somgjort grofhuggning och sågning af utländ-
ska träd till naäringsfång. Man försvårar utförsela
af rund stock (som är nära tullfri till införsel) och
genom några yxfag, som måhända gör den mndre
säljbar utomlavds, blir den tillåten mot lägre tuil.
Hvad vinner väl landet på en sådan huggning och
hvad förloras på utförselu af en sågstock, lagen frår
en ort der sågverk ej linuas? Så lävge fri uttö-sel
af trädvaran, i dess mest begärliga form, bind-as,
kan vär skogshandtering ej vänta förbättring, och
trahandelo ej komma fort på verldsmarkvaden.
En inskränkt handel verkar, att skogen ruttnar
bort, under det andra på vissa orter sakna ved,
och likväl skola betala tull för stenkol!
En procents utförseltull öfverhufvud för alla trä-
varor synes mig vara den lämpligaste. Härunder
bör äfven ved inbegripas. Om Skåne kan med för-
mån exportera ved till Köpenhamn och använda
stenkol från Höganäs för bättre pris, är icke deri
en nationalvinst ?
Vid art. Tägvirke synes Utskottet åt er hafva bort-
glömt skeppsbyggerierna. Om denna artikel får en
tull af 3 rår på skeppundet, som motsvarar hela
förädlingskostnaden, så synes det i sanning mer
än tillräckligt. — Repslageriet är dessutom ett det
mest obetydliga handiverk i Sverge, som arbetar
med utländsk rudimateria, och hvarföre skall
då skeppsrediernas och handelns vigtigare intresse
eftersättas för detta? Äfven för sjöförsvarets be-
hof är tågvirket en vigtig artikel.
Ofvanstående framställning visar, att Utskottet i
min tanke, och flere andras, som i de här vidrör-
da ämnen äga en praktisk kännedom, högeligen
misstagit sig om rätta vägen till de inhemska nä-
ringarnas förkofran. I den förut omnämda bilagan
finnes, enligt de grunder som här äro angifne, hvar-
je artikel uppförd till den förändring som jag å-
stundar. Ehvad afseende det Höglofl. Utskottet be-
hagar skänka åt detta anförande, vågar jag likväl
hoppas, att det icke, för brådskon af riksdagsgöro-
mäålens afslutande, förbigås utan all uppimärksam-
het, emedan de grundsatser, deri vidröras, utan tvif-
vel äro af den allrahögsta vigt för landets mate-
riella förkofran, hvilken Utskottet, lika med mig,
åsyftar.
Karlskrona d. 22 Oitober. En f. d. allmän A:-
bet.kar!, vid nama Andes Bber;, häktades stl
Lördag i Lyckeby för försva slöshet och såsom
misssänkt för stölå , men sparede vederbörandes be-
svär I den tllämvade ränsakninge :, derigenom stt
han i haradshäkt.t sarten till Mindagen stack huf
vude: i ev råntsnsra och ap hangde sig.
— Natten till gårdagen skedde en inbrotts
stöld å Lands-Kansliet bär i staden. Tjufven, som
straxt efter Tjenstepersonalens bortgång på aftonen
genom nedra dörrspegelnus uttagande inkommit i
Embetsrummet, hade der, ehuru ensam, lyckats
kullstjelpa ett större skåp, hvari tiil försäljning ut-
lemnadt stämpladt papper äfvensom uppbörden der-
för förvarades. Af denne sednare hade han dock
aenom inskärning å baksidan kunnat åtkomma en-
dast något öfver 12 R:dr Banco, hvarefter han öpp-
nat flere bordslådor, men derur blott tillgripit
något papper ock lack. En i huset boende, som
straxt efter stölden hemkom och af det vackra
månskenet fann att dörren emot dess natur blifvit
durchlauchtig, gjorde genast alarm och af en lyck-
lig men nog egen ingifvelse misstänkte för brottet
en f. d. Kronomatros vid namn GCarl Joh. Sten-
ström, som, nyligen straffad för stöld, bodde hos
sin moder uti fattigvården, der han ock af
Stadsfiskalen anträffades, greps och inmanades i
häkte, sedan han genast e: kände förbrytelsen, och
så väl penningarne s m det öfriga vid visitation an-
träffades, jemte en afbruten större knif, till hvil-
ken den matsvarande delen blifvit nå Lands-Kaon-