Id: UU, fastgUriyendit 1 SaUtlildid SAINT HILL tal a CAN
bets och tjeusteman. Bland Utskottets försök att
komplettera Riks-Stånden ansåg Talaren det af
Domares och civile embetsmäns införande i Pieste-
Stärdet icke vara det mest konseqve ta och lycka-
de. Dessa tillika med militara embets- och tjrnste-
män borde utgöra en särskild afielving af repre-
sentationen, och d: af Uiskotiet uteslutnve ofrälse
possessionater och fastighetsägare 1 Städerna, hvar-
til Talaren ville lägga äfven de inom Borgare-Ståa-
det redan upptag e, bruksägare äfvenledes för sig
ntgöra en afdelmirg. Prosten Hallbeck fanu skal
deri att vid föregående FPuisdagar 1 Preste-Stärdet
blifvit inlörde represemtavter från Uaiversiteterna
och Vete-skaps-Akademien, samt i Borgare-Stindet
Bruksigare, men kunde icke förstå hvaröe man
on på Preste-Ståndet ville inympa Doinare och ci-
vila Embetsmän. Pieste-Ståndets förstärkning af
Lrrare vid Gymnasier samt Lärdoms och Apologist-
skolor iom Hufsudsiaren och i Suften snsåg Ta
area vara icke påkallad af behofver, då E-
lementar-Lärosectens Etoer äro sjelfskrifna npa-
tiovabepresentenler cch då vid hvart Riksmte
icke saknas Eektorer, bvilka såsom Kyrkoter
dar äro ledamöter ir. presentatiocen. Piof. Grubbe
instämde såvida i de: resultat tiil hvilket Uiskotriet
geuom sin pröfning kommit, att han icke skuile vå-
ga alt i närvarande tidpunkt, och innan det all-
oönna tankesättet i hinsende till denova fråga vun-
nit en fullt omligare utbildning och stadga, tillstyr-
ka någon stor och getomgripande represenatiens-
förändring. Men premisserna från hvilka Utskottet
utgått, vilie talares icke till alla delar gilla. Un-
dej sökningen om den mest förenfiserliga natio-
nalepresentation omfattar, såsom men lät ficner,
tvänse hufvudafrågor, af bvilka hvardera åter un-
der sig begriper åtskilliga mera speciella. Den för-
1a af dessa frågor är der, enligt hvilken princip
och på hvad sätt nationens representanter böra ut-
ses; det vill säga med andra ord: af hvilka etcmen
ter eller primitiva bestånärdelar pmationalrepresevta-
tiorer bör utgöras. Den sednvare frågan å er är
den om dessa elementers förening till ett helt och
om detta helos verkrivessätt, hvilken fråga äter uti
s:g Innefartear frågorna huruvida nationahepresevta-
tionen bör utgöras af en, tvänne eller flera säkal-
l:de kamrar, på hvad sätt och under hvilka for-
mer den bör öfserligga och fatta beslut oo. s. Vv.
Hvad den förra af dessa frågor angår, så har man
i våra dagar tvistat och tvistar ännu om föret,ä-
det mellan tvänre olika principer för valet af 1re-
presentanter, nemligen på era sidan de såkallade
allmänna valens princip, enligt hvilken represen-
teanterne utan afseende på stånd och yrke väljas af
alla, enligt vissa bestämda qvalifikatiouer, röstbe ät-
tigade stadsborgase, på den andra åter stånds eller
korporationsprincipen, enligt hvilken staten betrak-
tas såsom inne fsttande vissa statsborgareklasser under
namn af stånd, af hvilka hvart och ett bland sina
medlemmar valjer ett visst antal af representanter.
I sitt yttraede om förhållandet mellan dessa tvän-
ne valprinciper ansåg talaren U:skottet hafva afsif-
vit ett något ensidigt omdöme, ty han twwiflade att
man med fullt stäl kan tillägga någendera af dem
vare sig inom gamla elter nya sater, ett sfgjordt
och ovillkorligt 1öretrede framför den andra. Ta-
laren tviflade att den förra står i något oskiljak-
tigt sammanbang med den åsigt, enligt bvilken, så-
som Utskotet uttrycker sig, staterna betraktas så-
som frivilliga, på kontrakt gruudade bolag, der det
närvarandes fordringar sätas högre än framtiders,
eller att den sednare står i ett öylikt sammanhang
med den åsjet, eulbgt hvilxen cteten gruvdas på et!
evärdeligt och fadernesiar det på ett oliyt. bart istres-
se. Talaren utgick från den uppfoettoing af staters
ice, enligt hviltven den måste betraktas såsom
en organisk förening af alia ewt foliis medlen mat
till ett lefvande. genom :eklerna sig utvecklande
Helt. All Stat måste således tänkas såsom grundad på
en gång på en nödvändig förnuftsfordran och på fri-
het eller fördrag, och all Stat bör tankas på en
gång såsom en förening af de i det närvarande
ögonblicket lefvande medlemmarne af ett Folk och
tillika såsom en förening mellan de på hvarandra
följande generationer. 1 hvarje stat, ny eller gam-
mal, bör alltså ett förenadt afseende göras på det
närvarandes och på framtidens intresse. I denna
uppfattning af Statens idd finnes ej någon grund
att betrakta den ena af de nyssnämnda valprinci-
perna såsom lämplig endast inom nya stater, den
andra åter såsom den enda lämpliga inom de äl-
dre. Båda principerna hafva i tillämnpninsen sina