ne korpser, och kommandot i provinserne i tvenne. Mina erhåller blott befälet i den ena provinsen: Navarra; de Baskiske provinserne komma att stå under en annan befälhafvare, och liksom vore denna delning af militärbefälet, hvars faror erfarenheten redan så ofta visadt, ännujicke nog missgynnande för sakens framgång, så styckar man ännu en gång den del man lemnat Mina, gifver honom i hans egen provins en medtöflare i anseende, och grefve Armildez de Toledo blir vicekonung i Navarra, under det Mina får öfverbefälet öfver trupperne. Denna olycksaliga anordning, ingifven af en förolämpande fruktan för den man, hvars hjelp man anropar, måste nödvändigt blifva ännu mera skadlig genom ett annat, från samma källa härflytande, ondt. Armeen har hittills, lika litet som civilförvaltningen, undergått den rening, allmänna tänkesättet onpphörligt fordrar: ännu äro generalstaberne och oflicerskorpserne fulla af den apostoliska kamarillans kreatur. Mina, nyss landsförvist, skall således komma att befinna sig i spetsen för dem, som i går voro hans fiender, som i Llanders armege 1830 trängde honom tillbaka på Fransyska gebitet, och lade snaror kring honom, som ett villebråd, i samma land, hvilket han nu skall bringa till lydnad: Huru skola väl officerarne under hans befäl mottaga honom? hvad lydnad skall han finna? På detta sätt skall, genom den orimliga delningen af öfverbefälet, genom den falska ställning, hvari general och officerare blifvit satte till hvarandra, allt förena sig att göra hans ställning .svårare och mera kritisk, än hans företrädares, var. Emedlertid;, tvekar den gamle. krigarn icke; fastän sjuk och nästan sängliggande, fastän han ännu icke förmår stiga till häst, uppbryter han från baden i Cambo, der hans bräckligheter qvarhöllo honom, för att åter gripa till sin ungdoms hårda yrke. — För öfrigt är Minas utnämnande icke blott en seger, som den såkallade exalterade opinionen vunnit öfver juste-milieu , utan också ett stort steg framåt på den bana, som förer Spanien tillbaka till grundsatserne i 1812 års konstitution; detär ett nytt skyddsvärn mot hvarje Fransysk intervention. Väl hafva Martinez de le Rosa och Toreno förklarat, att de skulle draga sig från affärerne, om Drottningen nånsin komme på den tankan, att begära sina Fransyska anförvandters bistånd i Spaniens invertes oroligheter; — Mina. har gjort mer; han har förklarat att han skulle draga sitt svärd mot hvarje främmande intervention, äfven om den skedde till understöd för den politiska mening han sjelf tillhör. Så länge de nuvarande ministrarne sitta i Drottningens råd, och så länge Mina står i spetsen för hennes truppar, skall Ludvig Filips regering blott genom sina familj-biljetter, sin ambassadörs noter, och sina jurnalers sockersöta råd intervenera i de Spanska angelägenheterna.