EETETCAUEL LIT CH AR TAfIg ALTUS äv FACIAL fU0-
resiog att benämaingen Presidenter borde utgå, och
i stället nyttias ordet Chefer för kollegier, att Che-
fen för Postverket skulle intagas bland de afsättli-
ge tjenstermännen, att. Justitre-Kanslern bords kal-
las Chefen för åklagaremskten. Gref-e Horn un-
derstödde detta, äfvensom Frib. Ehrenborg. Evad
Frih. Cederström J. yttrade, var omöligt att höra
på läktaren, och Hr v. Hartmansdor(J sade sig, på
gruud af detta skäl icke koona upptagas hans yttsande
t I! besvarande, utar anmärkte blott, att i hans tanka
borde de i Utskottets förslag så kallade Expe-
ditionschefer ti wStats-Departementen benämnas:
Expeditions-Sekreterare. Detta omärkliga sätt att
rycka hela puvarande Exp Sekreterare personalen
under det ministerieila godtycket, sökte Iseckligtvis
Grefve Horn att afstyra, och sedan Frih. Ehb:en-
borg upplyst, ati Uisiottet menat Departements-
chefens närmaste man, samt flera olika redaktiocer
blifvit föreslagna och förtastadr, förenade sig R.
och Ad. i ett förslag, öfverensstämmande med Hr
Daimans.
I 8 38 föreslog Frih. Palmstjerna stt ordet fö-
redragande boid2 wvyttias i stället för Departe-
ments- Chefen, som U:skottet föreslagit, och antog
Ståndet detta förslag. 42 S antogs, sådan Utskot-
tet föreslagit den; men den 43:dje väckte eu lång-
varig strid, oaktadt den, i anseende till de upplag-
na ämnenas vigt, syntes oss nog lamt behandiad.
Grefve Horn ans.g 3 Ledamöter af Stats-Rådet
vara tillräcklig personal för den Regering, som Ko-
nungen eger att förordsa då han går i fält eiler
inrikes reser, samt alt ej Just. Mivistern borde va-
ra sjelfskrifven att i densamma deltaga. Frib. Ehren-
borg ville hafva 4. Hr v. Troil ansåg sig böra be-
gagna tillfället, att kläda i laglig form det redan
vidtagne beslutet ang. Kron-Prinsens deltagande i
Regeringen vid dylika tilifallen, och föreslog derfö-
re att beslutet skulle lyda: går Konungen i filt c.
— förord:e Han Tre af Stats-RKådets Ledamöter
att under den Ordförande Kongl. Maj:t dertill ut-
nämner, föra Sc.
Hr v. Hartmansdorff ville att i sådant fall sub-
stituter för de föredragande Siats-Råden borde i
Grundlagen omnämvas, men Fiib., Ehrenborg visa-
de att detta var öfverflödig:. Grefve Horn !öre-
nade sig i fr Troils förslag, och syfrade till ev be-
stämd ordalydelse i Grundlagen, att Kron- eller Avf-
priös skulle vara Ordförande. Frih. Ehrenborg un-
derstödde detta förslag, men hade missförstått Hr
v. Troil, hvilken derföre upplyste att han menat att
den undersåte Kovgl. Maj:t ville dertill näm:
va, kunde förordnas. Detta ansåg Frib, Ehrenborg
grundlagsvidrigt, och Hr v. Troil ändrade äfven sitt
förslag på det sätt, att blott En Kongl. Prins
dertill kunde ifrågakomma. Detta åter ville Hr
v. HartmansdorfJ ej medgifva, och efter att Hr Ce-
derschöld fått rillfålie iolyga, att ban förgäfves sökt
i Utskottet få dena extra-grundlagen ang. denna an-
gelägenhet upphöjd till ordinarie, samt Br Lefren
förgäfves sökt att få ie ett stadgarde, att Konung
ech Ständer gemensarst skulle utse dea Prins, som
vd sådane tillfällen skulle varaordförande i Regerin-
gen, blef, efter att ingen erinrat) om de historiska.
bevisen och varnivgarne emot de Kongl. Prinsår-.
nes inblandning i Rikets Styrelse, innan de såsom
Kovungar deri deltaga, Fr von Troils redaction med
Hr Hartmensdo: ffs amerdement antagen. I S 99
hade Utskottet föreslagit att nyttja benämningen
Högsta Domstolens Justitte-Departenunts Expe-
dition. Ur Dalman föreslog att nyttja orden:
Kollegiernes, eller i deras ställen inrättade verk? ;
och efter flera vändningar af ordalag anlog man
slutligen detta.
Vid 106 8. föreslog Hr Dalman, att om den fö-
redragande, i det fall 38 S. förutsätter, underlåtit
at vägra sin kontrasignalion, han skulle af Konst.-
Utskottet ställas ivför BRiksRätt, och Frih. Ehrenborg
tillstyrkte detta, med den ordlförändrving, att ordet
Grundlagarne skulle nyttjas i stället för: denna re-
geringsform; och Hr v. Hartmansdorfj ville, att ur
107 S. skulle utgå de tunga orden, enligt hvilka
den StatsRådsLedamot, som ej iakttagit Rikets sann-
skyldiga nytta, skullie kunna af R. St. hos Konun-
gen avmälas till förafskedande. Hr StatsSekretera-
ren ville hämta sitt stöd för denna fordran af, som
ban kallade det bestämda lagar ; i någon af de få
händelser då ännu inträffat, att fråga om sådan åt-
gård i RiksStånden förevarit, hvarvid, då enl. Grund-
lagen, propositionen derom bör grunda sig på det
förhållande, att BR. St. anse Rikets väl kräfva
beslutets vidtagande, man roat sig deråt i något af