dra det onda. Hr Dalmars förslag funre talaren härtill ändamålsenligt. Ridgifvarer komme då att stå till ansvars em han gjort sig till: verktyg för befrämjandet af något förderfligt eller skavligt beslut. Rådgifvarnes reservationer tillfredsställde föga nationen, ty.rtom drabbade missnöjet då Konungen m. m,. . Grefve Frölich D., aäbexopade cch Nänvi te till hvad han, rörande Stats-Rådets ansvarighet, vid sista Riksdagen skriftligen anfört. Han ville nu blott förklara, det han ej önskade inskränkning i ;(onumgamakten och kusde således icke instämma med den ste värde talaren, att kont-oller borde finnas, för att hindra Konungen att gö:a orätt. Frågan vore blott, om icke något ansvar skall finnas för det onda, Kouunszen begår. Det vore så!edes cj värdt att här uppskrämma med bilder från frihetstiden, eller exerspel af Rådkammarens maktmissbruk. Här vore blott fråga om den ministeriella an:varigbetep, Då man talat om den moraliska ansvarighetens hos Regenten tillsäcklighet, så frågade G:, um icke då både Grundlagarpe och Rådgifvare v0.0 öfverflöliga? Och vore ej detta att proklamera Konungen till Despot! Sverges Konung vore likväl icke en Despot, utan en Konstilutionel Monark. Och bredvid denna borde alltid fionas ea ansvarig Exekutor af Kovungen: vilja. Nedskrifven i lag blir denna alltid juridisk. Vore det då Lättre, att bela folket uppstode och begärde derra Rådgifvares entledigande, än att den, som genom sin kontrasignation skulle gifva verkställighet åt ett besiut hade :ätt vägra deuna kontasignatson och frånträda sitt Embete —. då Konasgen natu ligtvis äger tillkelia en annan Rådgifvare. Ville man ej detta, så ville man ingen ansvarighet. Skulden komme då i alla fall att vältras på Konungen. Hr Grefven förenade sig i det framställda förslaget, hvilket man kallat Hr Dalmans, men som redan funnes i Grundlagens anda och väl en gång skulle göra sig gällande. Hr Lagerhielm P,, förundrade sig öfver motiverna för det ifrågavarand: förslaget, att nembgen den morati ka ansvarigheten vere af noli och intet värde. Talaren beklagade den stat, der säkerhet. och trefnad endast berodde 2f Juridisk ansvarigbet. Så hade ej fallet varit hitintills med Svenska folket. Man hade sagt, alt den moraliska kraften saknades, och man hade tillagt 1809 ärs lagstiftare eu menlös tro på dana kraft. Talaren hemstå lde, om 166 cch 107-S5. Reg. Foriacp, begagnade af ctt kraftfullt folk, vore utan värde, och likaledes om Svenska folket viil se en Konurg, som styr, eller blott en skugga. Sådan vose ej kbarsakteren hos folket. Hr Dalmaäns förslag syntes talaren owotiveradt och litet öfverensstämmande med Statsläran. Det borttoge folkets ära och kraft, när det satte den juridiska ansvarigbetea i stället för den moraliska. Tataren önskade att Ridd. och Adein måtte med kraft afslå detsamma. Friberse Boye crivrade, att, oansedt vi hade ansvarigheten i 166 ch I 7 SS. stadgad, den dock under 25 år ej blifvit använd. Talaren klandrade ej detta, ty dena hade ej behöft användas. Och cm mar j d.reed vore nöjd, måtte man säga Friker en 1 hvilket land den juridiska ansvaiigheicu blifvit salt i verkställighet. Det vore der!öre den morsliska uavsvarigbeten som ensamt yvore den verkliga, :om filiet fordrade, Hr Dalman arsåg sig skyldig Hr Lagerbj-lm ett svar. Dea förr2 hade icke ytirat eller menat, att den moraliska ansvarigheten vare af noll och intet värde. Han hade endast cagt, alt 25 års erfareubet visat, att den kmoraiicka ansvarighetea hos Konungens rådgifvare varit otillräcklig och af iutct värde. Han tade grundat detta yttrande på det faktum, alt de: of.a högt uttalade missnöjet med den ridgifvande personalen bitintiils icke lyckats göra sig gillande, utan varit utan påföljd. Detta måtte bevisa, att den moralisia känslar Lo; dessa Rådgifvare icke varit så stark, s.m Talaren åtminst.nve ansåg den hafva bordt vara, Ansvarigtiet i de må!, der Rikets sann kyldiga nytta vore i fråga, funnes nu andast för rådslagen. Talaren vill: äfven i des:a mål hafva evillkorlig avsvarigbet för handlingen d, v. s. koutrasigaatioren. Folket kunde slutligen eljest blifva tvunget att genom revolutioner befria sig från oan varige Kocungar, som det fördom gjort och ej längre tilibaka än 18c9 m. m. Det hade blifvit sagdt, atc den juridiska ansvarighoten alidrig tillämpad:.s. Men blott den vmstänligheten, att ansvarigheten vore i lag stadgad, innefaltade redan en garanti. Man vore ofta mer angelägen alt ega en rätt, än alt begagna dec. Yt randerätten t. ex. i lryck, bur många begagna deov? men försök att fråutsga ctt frist foik denna rätt och motståndet skall utveckla sig äfven kos den otaliga massa, som hvarken sjelf författar tryckta skrifter, eller läser and:a, än Psalmboken ch Catccles n. Så vore äfven Nationens rätt att kiäfva an.var af sina Embetså äv, en bland de rättigheter, som ctt fritt folk fordrade och ej ville afsäga sig. Dea tamkan: alt Koruvgea ej vore enväldig, borde utgöra ö skriften på d:n koastitutionella fartan m. m. SS TÖ GK Ö LL M Den i7 Oktober.