dra det onda. Hr Dalmars förslag funre talaren härtill
ändamålsenligt. Ridgifvarer komme då att stå till ansvars
em han gjort sig till: verktyg för befrämjandet af något
förderfligt eller skavligt beslut. Rådgifvarnes reservationer
tillfredsställde föga nationen, ty.rtom drabbade missnöjet
då Konungen m. m,. .
Grefve Frölich D., aäbexopade cch Nänvi te till hvad
han, rörande Stats-Rådets ansvarighet, vid sista Riksda-
gen skriftligen anfört. Han ville nu blott förklara, det
han ej önskade inskränkning i ;(onumgamakten och kus-
de således icke instämma med den ste värde talaren, att
kont-oller borde finnas, för att hindra Konungen att gö-
:a orätt. Frågan vore blott, om icke något ansvar skall
finnas för det onda, Kouunszen begår. Det vore så!edes cj
värdt att här uppskrämma med bilder från frihetstiden,
eller exerspel af Rådkammarens maktmissbruk. Här vore
blott fråga om den ministeriella an:varigbetep, Då man
talat om den moraliska ansvarighetens hos Regenten till-
säcklighet, så frågade G:, um icke då både Grundlagarpe
och Rådgifvare v0.0 öfverflöliga? Och vore ej detta att
proklamera Konungen till Despot! Sverges Konung vore
likväl icke en Despot, utan en Konstilutionel Monark.
Och bredvid denna borde alltid fionas ea ansvarig Exeku-
tor af Kovungen: vilja. Nedskrifven i lag blir denna all-
tid juridisk. Vore det då Lättre, att bela folket uppstode
och begärde derra Rådgifvares entledigande, än att den,
som genom sin kontrasignation skulle gifva verkställighet
åt ett besiut hade :ätt vägra deuna kontasignatson och från-
träda sitt Embete —. då Konasgen natu ligtvis äger till-
kelia en annan Rådgifvare. Ville man ej detta, så ville
man ingen ansvarighet. Skulden komme då i alla fall att
vältras på Konungen. Hr Grefven förenade sig i det fram-
ställda förslaget, hvilket man kallat Hr Dalmans, men som
redan funnes i Grundlagens anda och väl en gång skulle
göra sig gällande.
Hr Lagerhielm P,, förundrade sig öfver motiverna för
det ifrågavarand: förslaget, att nembgen den morati ka
ansvarigheten vere af noli och intet värde. Talaren be-
klagade den stat, der säkerhet. och trefnad endast berodde
2f Juridisk ansvarigbet. Så hade ej fallet varit hitintills
med Svenska folket. Man hade sagt, alt den moraliska
kraften saknades, och man hade tillagt 1809 ärs lagstifta-
re eu menlös tro på dana kraft. Talaren hemstå lde, om
166 cch 107-S5. Reg. Foriacp, begagnade af ctt kraftfullt
folk, vore utan värde, och likaledes om Svenska folket viil
se en Konurg, som styr, eller blott en skugga. Sådan vo-
se ej kbarsakteren hos folket. Hr Dalmaäns förslag syntes
talaren owotiveradt och litet öfverensstämmande med
Statsläran. Det borttoge folkets ära och kraft, när det
satte den juridiska ansvarigbetea i stället för den mora-
liska. Tataren önskade att Ridd. och Adein måtte med
kraft afslå detsamma.
Friberse Boye crivrade, att, oansedt vi hade ansvarig-
heten i 166 ch I 7 SS. stadgad, den dock under 25 år ej
blifvit använd. Talaren klandrade ej detta, ty dena hade
ej behöft användas. Och cm mar j d.reed vore
nöjd, måtte man säga Friker en 1 hvilket land den
juridiska ansvaiigheicu blifvit salt i verkställighet. Det
vore der!öre den morsliska uavsvarigbeten som ensamt yvo-
re den verkliga, :om filiet fordrade,
Hr Dalman arsåg sig skyldig Hr Lagerbj-lm ett svar.
Dea förr2 hade icke ytirat eller menat, att den moraliska an-
svarigheten vare af noll och intet värde. Han hade endast
cagt, alt 25 års erfareubet visat, att den kmoraiicka ansva-
righetea hos Konungens rådgifvare varit otillräcklig och
af iutct värde. Han tade grundat detta yttrande på det
faktum, alt de: of.a högt uttalade missnöjet med den rid-
gifvande personalen bitintiils icke lyckats göra sig gillan-
de, utan varit utan påföljd. Detta måtte bevisa, att den
moralisia känslar Lo; dessa Rådgifvare icke varit så stark,
s.m Talaren åtminst.nve ansåg den hafva bordt vara, An-
svarigtiet i de må!, der Rikets sann kyldiga nytta vore i
fråga, funnes nu andast för rådslagen. Talaren vill: äf-
ven i des:a mål hafva evillkorlig avsvarigbet för hand-
lingen d, v. s. koutrasigaatioren. Folket kunde slutli-
gen eljest blifva tvunget att genom revolutioner befria sig
från oan varige Kocungar, som det fördom gjort och ej
längre tilibaka än 18c9 m. m. Det hade blifvit sagdt, atc
den juridiska ansvarighoten alidrig tillämpad:.s. Men blott
den vmstänligheten, att ansvarigheten vore i lag stadgad,
innefaltade redan en garanti. Man vore ofta mer angelä-
gen alt ega en rätt, än alt begagna dec. Yt randerätten
t. ex. i lryck, bur många begagna deov? men försök att
fråutsga ctt frist foik denna rätt och motståndet skall ut-
veckla sig äfven kos den otaliga massa, som hvarken sjelf
författar tryckta skrifter, eller läser and:a, än Psalmbo-
ken ch Catccles n. Så vore äfven Nationens rätt att
kiäfva an.var af sina Embetså äv, en bland de rättighe-
ter, som ctt fritt folk fordrade och ej ville afsäga sig. Dea
tamkan: alt Koruvgea ej vore enväldig, borde utgöra ö
skriften på d:n koastitutionella fartan m. m.
SS TÖ GK Ö LL M
Den i7 Oktober.