FRANsyYskT SPrRATT. I slutet af förra månaden till-
drog sig utanför kyrkan Notre Dame i Paris föl-
jande besynnerliga uppträde. En stor mängd men-
niskor hade samlat sig nedanför tornet och rigtade,
under ångestrop, blickarne oppåt, der man öfverst
vid spetsen såg tvenne personer, som höllo på att
störta en qvinna utföre. Såvidt man på det långa
afståndet kunde urskilja, höllo de händerne för
hennes mun för att hindra henne skrika, och hade
fastbundit armarne på ryggen. Man hörde rop af:
?Mord, mord! från den uppbragta folkskaran. En
del rusade mot dörren till tornväktarnes rum och
bultade på, andra ropade på gensdarmeriet. En
nationalgardist kom med sin musköt, och började
lägga an på mördarne, men ingenting halp. Den
olyckliga qvinnan störtade ned från tornspetsen —
stötte i fallet mot kapitälen på en af kolonnerne,
och krossades. På en känsla af fasa, som ej kan
beskrifvas, följde en förfärlig salfva af skratt från
folkhopen. Det olyckliga offret, som störtat ned
från tornet, var ingen ting mer och ingen ling
mindre än — en uppstoppad qvinnofigur, om hvars
spridda stycken gatpojkarne började att slås, och
sedermera buro dem ikring i triumf, innan de
slutligen kastade dem i Seinen.