FRANsyYskT SPrRATT. I slutet af förra månaden tilldrog sig utanför kyrkan Notre Dame i Paris följande besynnerliga uppträde. En stor mängd menniskor hade samlat sig nedanför tornet och rigtade, under ångestrop, blickarne oppåt, der man öfverst vid spetsen såg tvenne personer, som höllo på att störta en qvinna utföre. Såvidt man på det långa afståndet kunde urskilja, höllo de händerne för hennes mun för att hindra henne skrika, och hade fastbundit armarne på ryggen. Man hörde rop af: ?Mord, mord! från den uppbragta folkskaran. En del rusade mot dörren till tornväktarnes rum och bultade på, andra ropade på gensdarmeriet. En nationalgardist kom med sin musköt, och började lägga an på mördarne, men ingenting halp. Den olyckliga qvinnan störtade ned från tornspetsen — stötte i fallet mot kapitälen på en af kolonnerne, och krossades. På en känsla af fasa, som ej kan beskrifvas, följde en förfärlig salfva af skratt från folkhopen. Det olyckliga offret, som störtat ned från tornet, var ingen ting mer och ingen ling mindre än — en uppstoppad qvinnofigur, om hvars spridda stycken gatpojkarne började att slås, och sedermera buro dem ikring i triumf, innan de slutligen kastade dem i Seinen.