Under de vigtiga tilldragelser i lagstifningen, som
de sista dagarne tagit uppmärksamheten i anspråk,
hade vi så när förgätit att berätta våra Läsare om
ett litet intermezzo från läktaren, som den 7 den-
nes på aftonen passerade på Riddirhbuset och i Bon-
d:ståndet. Under ett liter uppehåll med ärenderna
på de: förra stället, medan Riddarhus-Sekretera-
ren var sysselsatt att uppsätta en voteringsproposi-
tion, höjde sig en röst på läktaren, och yttrade:
I Guds namn, Högvälborne Hr Grefve och Landt-
Marskalk I HH. Ex. Hr Grefve De la Gardie visste
i början icke hvem det var, som anmälte sig på
detta ovanliga sätt; men underrättad af den upp-
vaktande Kansliisten, slog han kiubban i bordet.
Härvid tystnade Talaren för ett ögonblick, men
tog genast åter till ordet, och förklarade att Guds
anda genom honom vernade för realisationea, hvar-
jemte han hos Högvålborne fr Grefven och Landt-
Marskakea ödmjukast anhöll att få — gå hem.
Alla mårkie snart att det icke stod rätt will med
manner, och då R ddarhus-Fiskalen begaf sig å-
stad att på ett beskedligt sätt aflägsna honom, möl-
tes de redan i trappan. Samme man begaf sig der-
efter upp i Bonde-Ståndet, der han adresserade sig
till Talmanzen och sade: Jag är Vice Notarie i
Kongl, Hof Rätten, och hoppas vara känd. Han
upplyste hör fter om sitt namn och härkomst, och
tillsännagaf sig af den Helise Ande hafva fått in-
gifvelser att avhålla, det inga skatter eller onera
Pmåite serom den verkställda realisat:onen bli för-
höjda ; alv nsom alt 1734 års lag var af gudom-
liz ivuspiration, och den yppersta som fanns, så
att ga vidare ändringar deri måtte bli tillväga-
bragte. Vederbörande, som äfven här märkte,
att T- 1 :ren hade den olyckan att vara från sitt
förstånd, s:de sig skoia ställa sakerna till det bä-
sta; med hvilket svar den olycklige unge mannen
e Ck så syntes tilifredsställd, emedan han afligsnade
sig u:an vidare buller.