Under de vigtiga tilldragelser i lagstifningen, som de sista dagarne tagit uppmärksamheten i anspråk, hade vi så när förgätit att berätta våra Läsare om ett litet intermezzo från läktaren, som den 7 dennes på aftonen passerade på Riddirhbuset och i Bond:ståndet. Under ett liter uppehåll med ärenderna på de: förra stället, medan Riddarhus-Sekreteraren var sysselsatt att uppsätta en voteringsproposition, höjde sig en röst på läktaren, och yttrade: I Guds namn, Högvälborne Hr Grefve och LandtMarskalk I HH. Ex. Hr Grefve De la Gardie visste i början icke hvem det var, som anmälte sig på detta ovanliga sätt; men underrättad af den uppvaktande Kansliisten, slog han kiubban i bordet. Härvid tystnade Talaren för ett ögonblick, men tog genast åter till ordet, och förklarade att Guds anda genom honom vernade för realisationea, hvarjemte han hos Högvålborne fr Grefven och LandtMarskakea ödmjukast anhöll att få — gå hem. Alla mårkie snart att det icke stod rätt will med manner, och då R ddarhus-Fiskalen begaf sig åstad att på ett beskedligt sätt aflägsna honom, möltes de redan i trappan. Samme man begaf sig derefter upp i Bonde-Ståndet, der han adresserade sig till Talmanzen och sade: Jag är Vice Notarie i Kongl, Hof Rätten, och hoppas vara känd. Han upplyste hör fter om sitt namn och härkomst, och tillsännagaf sig af den Helise Ande hafva fått ingifvelser att avhålla, det inga skatter eller onera Pmåite serom den verkställda realisat:onen bli förhöjda ; alv nsom alt 1734 års lag var af gudomliz ivuspiration, och den yppersta som fanns, så att ga vidare ändringar deri måtte bli tillvägabragte. Vederbörande, som äfven här märkte, att T1 :ren hade den olyckan att vara från sitt förstånd, s:de sig skoia ställa sakerna till det bästa; med hvilket svar den olycklige unge mannen e Ck så syntes tilifredsställd, emedan han afligsnade sig u:an vidare buller.