ka kan således afvea drabbas en alldeles oskyldig, peröligen äfven den, som slutligen sarder frixänd:från allt ansvar. Sådant intriffar icke, när frågan pröfvas af en Jury. I öfrigt åberopade talaren A. Danielssons anförande. — Joh. Eriksson fr. Dalarne trodde, i likhet med Per Persson fr. Kalmar län, att Juryn borde endast afgöra om skrifiens brottsligh t eller frikallande, men dernäst domarens rättighet och skyldighet ivträda att pröfva och tillämpa straffbestämmelsen för den befunne biottslige. I hufvudsaken förklarade han s:g dock ense med Prosten Hailströms reservation och yrkade återremiss, samt ansåg högst nödigt, att Konstit.-Utskottet upplöser sammansmidningen af förslaget om indragningsmakten och juryn. Häårutinnana instämde Daniel Danielsson fr. Örebro län, J. E. Jansson fr. Wermland, O. Olofsson fr. Östergötland, E. Persson fr. Gefleborgs och L. Larsson fr. Skaraborgs län. 4. Danielsson erinrade, att, då han fästat uppmärksamheten på lagkommitidens förslag rörande Jnryinrettningar för brottmål i allmänhet, hede ban bloti velat bänvisa till sjelfva hufvudideen i förslaget, hvilket åter, tillämpadt till tryckfrihetsmå!, kusde betydligen förkortas. i hufvudstaden kunde t. ex. så tillgå, att namnsedlar uppgjordes på alla d rstädes mantalsskrefne personer, hvilka kunde komma i fråga till jurymän, enligt de derföre gina allmänna bestämme!ser, att dessa namnsedisr sedan sarolades i ea urna, att derur, vid hverje förekommande tryckfribetsmål, urtoges ett visst an!al namnsedlar utöfver det erforderliga antalet af jurymän, och att sedan på vanligt sätt några af dera antecknade personer uleslötos, för att få det räita antalet för målets pröfning. Der.gerom skull: de ru vanliga klagomälen mot juryorganisationen komma att upphöra. AMan har omtalat, att R. St. hafva att skylla sig sjelfve derför att de ej å!ertagit tryckfriheten 1 dess ursprungliga form, men den, som varit med och sett den inverkan, som i detta afssende blifvit på R. St. avvänd, läser ej vilja på dem välta all förebråelse bhärutixnan. I öfrigt citerade talaren med särdeles loford Prosten Hallitiöms reservation. Rutberg fann, lika med Heurlin, att man väl ej får förbjuda menniskorna ati äta, deriöre alt mårga föräta sig: man bör väl ej med orbuligt tvång belägga tryckfrihbeten, derföre att den ken af en och annan missbrukas. Iz.dragningsmakter, fortfor han, är i och för sig sjelf förhatl:g oeh blir det ännu mera, då man crinrar sig, huru grundlagsvidrigt denna makt vid 1912 års Riksdag tillkom. Jag yrkar dess afskaffande, men då, af två orda ting, man helst väljer det minst onda, så anser jag Indragninasmakten hellre böra bibehållas, än att, med uppbäfvaade af Juryinrättningen, öfverlemna bedömandet af tryckfrihbetsmål till domstolarne, der många af de dömande finnas, som icke sett, än miadre läst grundlagarne, hvilias innehåll, i hvad det rörer en fri yttranderätt, således för dem är alldeles främmarcee. Yrkade återremiss. Joh, Bengtsson, som vidhöll sitt yttrande, att Konstitutions-Utskottets ifrågavarande memorial är ett mästerstycke, förkiarade, det Johan Erikssons förslag vore i verkställigheten nära nog detsamma, som att göra Juryn utan ändamål, och derföre vore det bättre att alldeles afskaffa densamma. Ståndet beslöt, med 56 iöster mot 18, att KonstitutionsUtskottets memorial N:o 40 skulle återremitteras, med följande, såsom Ståndets gemensamma tankar förklarade anmärkningar: 1:0 All Juryinrättningen må bibehållas med sådan förändring, att den organiseras efter hämtade grunder från det förslag, sowm Lagkommilten afgifvit, angående inrättardet af Jury i brottmål. 2:0 Att, såvida detta förslag icke blifver Rikets Ständers gemensamma Utlåtande, nuvarande Juryinrättningen kommer att qvarblifva med endast den ändring i 4 mom. af 5 Y Tryckfrihetslagen, att den deri stadgade fråga, som af Jury bör besvaras, erhåller följande tydelse: Är skriften broitslig efier tryekfrihetslagen 2? Äfvensom att, i följd bäraf, Domstolen tillkommer streffbestämmelsens utsättande efter lag, ifall Jury ansett skriften brottsbig. 3:0 Ått, om Juryivrättnirgen sfskaffas eller bibekål!es, med eller utan förändrisg, Indragningsmakten ovilkorligen måtte upphöra. Häremot reservtrede sig Johan Bengtsson, förklarande sig dock tillhedsstålid dermed, att flera ef Ståndets Led:möter birvädt hans åsigier i ämnet. NER RR