denna marsen tyckes Utskollet vara mest bojdt
för) ull våra äldsta lagar och rättsinstitutioner, så
igenrfinna vi samma domstolsorganisation i den ti-
dens Nämd, cch för historiskhetens skull hade
man således kunnat vänta, att Jary-inrättningen sko-
lat finna Bsåd för Höglofl. Konstitutons-Utskottets
ögon. I öfrigt ordade O. Eriksson isamma syftning
som Prosten Hallströms reservation samt A. Daniels-
sons och Hens Janssons anföranden. I evlbghet
dermed talade ock Skåningarne, Nils Persson och
Anders ifrsson fr. Örebro län, Nils Persson fr.
Södermasland, J. Olsson och Erik Ersson fr. Stock-
holms, ÅA. Larsson, J. Andersson och E. Persson
fr. Upsala, I Andersson och N. Magnusson fr.
Kalmar, Norberg fr. Westerös, Erik Hansson fr.
Örebro, Hans Hansson fr. Bohus, P. Ekebom fr.
Skaraborgs, P. Persson fr. Jönköpings län, B. Gud-
mundsson fr. Halland, Sam. Andersson fr. Östergöt-
land, Jakob Hillblom fr. Södermanlard, Göran
Jonasson fr. Småland och Gezelius fr. Da!arne.
Johan Bengtsson fr. Westersorrlandeg förmenade,
att Hrågavarande förslag af Konstit. - Ut-kottet
är elt mästerstycke. Utsiottet hade med IEsdreg-
nirgsmaktens afskalfande förbundit det af juryv, e-
medan annars intet hopp var, att den andra stals-
makten skulle vilja efterskänka rämde indragnings-
makt. Talaren medgaf, ait derna biifvit stundom
utöfvad på ett så kiltsligt sätt, alt derigenom gif-
vits anledning till de mesta klagomål öfver inskränt-
ning 1 tryckfriheten. Sådana klagomål tredde han
skul!e förekomirmas, om det endast på domstoiarne
berott all handhafva tryckfrihetsmå!en. Anvsåg det
vara med all billighet öfverensstämmande att miss-
bruk af tryckfriheten beifradis med samma for-
mer, som den af talfriheten. Man säger, att den
som 1 tryck, t. ex. i en tidning, blifvit förnärmad,
kan äfven på samma sätt försvara sig; men denaa
utvög, förmecsade talsrer, stod bonom ej alltid öp-
per, ty om man kommer med sin försvarsskrift till
smma t dningsredastör, så kan denne, såsom ofta
lärer bända, vägra införendet; och om i en annan
tidning försvaret inöres, så kommer det icke att
bemärkas ef alla de personer, hvilka fått kännedom
om förolimpningen. Tualaren tyckte, att Ståndet ej
borde vara så förskräckligt nyfiket på ett ytterliga-
re utlåtande från Konstit.-Uiskottet, utan hellre lå-
ta ifrågav. förslag hvila till nästa riksdag, då me-
nringarne hinna alt mera st!adga sig. Med Joh.
Bengtsson instärade Dahlberg och 4. Mårtensson
fr. Jemtiand, Svanberg och L. Olsson fr. Wester-
norrland, NV. Ersson fr. Gefleborgs län, O. Måns-
son fr. Blekinge, 4. Andersson fr. Westerås län
och Lindbäck fr. Halland. P. Persson tr; Kalmare
lin åberopede sin under riksdagens lopp afgifne mo-
tion rörande upphäfvandet at indragningsmakten,
samt bibehållande af juryn, endast med förändradt
stadgande i afseende å den fråga, som af jury be-
svaras bör. Lars Larsson tr. Elfsborgs län påmin-
de om 1812. Talaren ansåg hvaren finna, det in-
dragningsmaktens tillkomst varit mindre förenlig
med grundlagen, om den eck för tillfället, då den
infördes, kunnat vara behöflig (ehuru den sedan
ådregit ett allmännare förakt; ty alla band, som
fjettra tankeyitringen, anses med förakt och veder-
vilja,) men fikväl framställde sig härvid för tala-
res betraktelse mera anmärkningsvärdt, att Rik-
secs Ständer sedermera icke begagnat den rätt, de
vid hveje riksdag haft sig öppen, att, sedan de po-
litiska förbållanden, hvi!ka påkallat indregnings-
makten, upphöri, återtaga hvad i deita afseer de
varit af BR. St. medgifret, och derigerom söka åter-
upplifva den friare utöfningen af tiyckpressens
verkningsförmåga. När likväl dettas, fortfor tala-
ren, hittills icke skett, churu RB. St. dertill ägt fria
hinder, och pär jag härvid icke kan förgäta såda-
na riksdagstilldragelser, hvilka äro mivdre hedren-
de för os3, så vill jag icke, att skuggan af de hand-
lingssätt, hvilka vållat indragningsmaktens bibehål-
Jande, stall kastas på regeringen. Hvad åter det
förevarande försleget från Konstit.- Utskottet vwid-
kcemmer, ordade taiaren i öfverensstimmelse med
Prosten Hallströms reservation. En yiterligare be-
tankligket företer sig, enligt talarens åsigi, i afse-
ende på öfverlemnande af tryckfrihetsmål till dom-
stolarnes pröfricg, derutinnan, ait nir en tryckt
skrift skall åtalas, så seqvestreras des, och ugif-
ningen deraf tillåtes ej förr än förfeltaren blifvit
frikänd från ansvar. Skul!e nu frikännandet bero
på domsiol, så komme ganska ling id, ja hela år,
ait åtgå Innan från den ena instansen till den andra,
och ända till d.n högste, milet blefve utageradt.
FE sellertid kan författaren hinna alt blifva alldeies