denna marsen tyckes Utskollet vara mest bojdt för) ull våra äldsta lagar och rättsinstitutioner, så igenrfinna vi samma domstolsorganisation i den tidens Nämd, cch för historiskhetens skull hade man således kunnat vänta, att Jary-inrättningen skolat finna Bsåd för Höglofl. Konstitutons-Utskottets ögon. I öfrigt ordade O. Eriksson isamma syftning som Prosten Hallströms reservation samt A. Danielssons och Hens Janssons anföranden. I evlbghet dermed talade ock Skåningarne, Nils Persson och Anders ifrsson fr. Örebro län, Nils Persson fr. Södermasland, J. Olsson och Erik Ersson fr. Stockholms, ÅA. Larsson, J. Andersson och E. Persson fr. Upsala, I Andersson och N. Magnusson fr. Kalmar, Norberg fr. Westerös, Erik Hansson fr. Örebro, Hans Hansson fr. Bohus, P. Ekebom fr. Skaraborgs, P. Persson fr. Jönköpings län, B. Gudmundsson fr. Halland, Sam. Andersson fr. Östergötland, Jakob Hillblom fr. Södermanlard, Göran Jonasson fr. Småland och Gezelius fr. Da!arne. Johan Bengtsson fr. Westersorrlandeg förmenade, att Hrågavarande förslag af Konstit. Ut-kottet är elt mästerstycke. Utsiottet hade med IEsdregnirgsmaktens afskalfande förbundit det af juryv, emedan annars intet hopp var, att den andra stalsmakten skulle vilja efterskänka rämde indragningsmakt. Talaren medgaf, ait derna biifvit stundom utöfvad på ett så kiltsligt sätt, alt derigenom gifvits anledning till de mesta klagomål öfver inskräntning 1 tryckfriheten. Sådana klagomål tredde han skul!e förekomirmas, om det endast på domstoiarne berott all handhafva tryckfrihetsmå!en. Anvsåg det vara med all billighet öfverensstämmande att missbruk af tryckfriheten beifradis med samma former, som den af talfriheten. Man säger, att den som 1 tryck, t. ex. i en tidning, blifvit förnärmad, kan äfven på samma sätt försvara sig; men denaa utvög, förmecsade talsrer, stod bonom ej alltid öpper, ty om man kommer med sin försvarsskrift till smma t dningsredastör, så kan denne, såsom ofta lärer bända, vägra införendet; och om i en annan tidning försvaret inöres, så kommer det icke att bemärkas ef alla de personer, hvilka fått kännedom om förolimpningen. Tualaren tyckte, att Ståndet ej borde vara så förskräckligt nyfiket på ett ytterligare utlåtande från Konstit.-Uiskottet, utan hellre låta ifrågav. förslag hvila till nästa riksdag, då menringarne hinna alt mera st!adga sig. Med Joh. Bengtsson instärade Dahlberg och 4. Mårtensson fr. Jemtiand, Svanberg och L. Olsson fr. Westernorrland, NV. Ersson fr. Gefleborgs län, O. Månsson fr. Blekinge, 4. Andersson fr. Westerås län och Lindbäck fr. Halland. P. Persson tr; Kalmare lin åberopede sin under riksdagens lopp afgifne motion rörande upphäfvandet at indragningsmakten, samt bibehållande af juryn, endast med förändradt stadgande i afseende å den fråga, som af jury besvaras bör. Lars Larsson tr. Elfsborgs län påminde om 1812. Talaren ansåg hvaren finna, det indragningsmaktens tillkomst varit mindre förenlig med grundlagen, om den eck för tillfället, då den infördes, kunnat vara behöflig (ehuru den sedan ådregit ett allmännare förakt; ty alla band, som fjettra tankeyitringen, anses med förakt och vedervilja,) men fikväl framställde sig härvid för talares betraktelse mera anmärkningsvärdt, att Riksecs Ständer sedermera icke begagnat den rätt, de vid hveje riksdag haft sig öppen, att, sedan de politiska förbållanden, hvi!ka påkallat indregningsmakten, upphöri, återtaga hvad i deita afseer de varit af BR. St. medgifret, och derigerom söka återupplifva den friare utöfningen af tiyckpressens verkningsförmåga. När likväl dettas, fortfor talaren, hittills icke skett, churu RB. St. dertill ägt fria hinder, och pär jag härvid icke kan förgäta sådana riksdagstilldragelser, hvilka äro mivdre hedrende för os3, så vill jag icke, att skuggan af de handlingssätt, hvilka vållat indragningsmaktens bibehålJande, stall kastas på regeringen. Hvad åter det förevarande försleget från Konstit.Utskottet vwidkcemmer, ordade taiaren i öfverensstimmelse med Prosten Hallströms reservation. En yiterligare betankligket företer sig, enligt talarens åsigi, i afseende på öfverlemnande af tryckfrihetsmål till domstolarnes pröfricg, derutinnan, ait nir en tryckt skrift skall åtalas, så seqvestreras des, och ugifningen deraf tillåtes ej förr än förfeltaren blifvit frikänd från ansvar. Skul!e nu frikännandet bero på domsiol, så komme ganska ling id, ja hela år, ait åtgå Innan från den ena instansen till den andra, och ända till d.n högste, milet blefve utageradt. FE sellertid kan författaren hinna alt blifva alldeies