ligen 3:ne utaf gårdeas erdi:a:io tjenstefolk, 6 lar. och 6
l:gohjon.
Rä: tarcns hustru och ena barnet, häftigt angripna, sköt-
tes af honom, och kommo sig. Iualles steg de tillfriskna-
des antal till 10.
Dessa upplysande omständigheter och uppgifter torde va-
ra tillräckliga att tillrättavisa en missledd opinion. Om
man pu lägger dertill den fasa och förskräckelse, hvaraf
landsfolket vid sjukdomens utbrott betogs, så att knappt
någon ville hjelpa den andra, så torde Tit. betänka, i
hvilken belägenhet en husbonde vid ctt sådant tillfälle skall
befinna sig. För min del är jag ännu så upprörd deraf, att
jag ej utan svårighet kunnat uppfatta denna teckning, och
skall visst icke på länge återhämta mig dervifrån. Jag ne-
kar ej möjligheten, att und r denna rysliga villervalla,
någon ögonblicklig oordnivg kunnat äga rum, men att nå-
got medel af mig försummades, som efter mitt begrepp
och förmåga kunde användas till räddande af de olyckli-
ge, hvilkas fortfarande tjenstbarhet för mig var af så myc-
ken vigt, det är hvad jag alitid skall med lugnaste sam-
vete bestrida. Det är också detta medvetande som tröstar
mig, då jag så oförmodadt och så oförtjent sett mig i all-
männa blad göras de mest sirande och hederskränkande fö-
rebråelser. Stockholm den 10 Oktober 1834.
A. Ahrengren.