pas. Han påstod, att målen kunde i Beredningen medhinnas, blott Ståts-Sekreterarne sammenkallade den; men maktbezäret var icke tillfredsstäldt att der mötas af invändningar och anmärkvingar. — Derföre underlät man att kalla den. Talaren påstod att ej alla ärenden borde der föredragas. Han sade sig känna skilnaden mellan kabivettsoch beredningsärenden; de förre tillhörde ej . Beredningen; men de senare borde ovilkorligen der hardläggas, om folket skulle öga någon säkerhet för välfird och egendom. Talaren ingick i en beskrifning om regeringens förhandlingar, den tid Finland var med Sverge förenadt, och en enda Föredragande för inrikes-expedi!ionen hade de eklesiastika oeh finarsärenderna, eller hvad nu 3 särskilta hafva på deras lott; då föredrog denue, hvars nit och skickligbet talaren på det högsta prisade, alla mål som boj;de föredragas i Beredniagen, och medhann de öfriga ärevderra ändå m. m. Toalaren ansåg den kontrapioposition lätt att uppgöra, som Friherre Ehrenborg yrkat. Han kunde väl keilt kort föreslå: duger ej; men ville likväl begära proposition derpå, att Ståndet anser allmänna Bercdsinsen böra fortfara. — fr Crusenstolpe gaf nu ett nytt lif åt den svalnande debatten, genom en syftninz på Ar Landtmarskalkens jifvighet såsom ordförande i allmänsa Beredningen, men i synneshet genom ea erinran, ait slapphet och kraftlöshet väl voro svara I fråga orm styrelssangelägenheter, men brådska och förhbastande lika farliga. En tillfällighet med det s k. Schwecrioska talaresällskapets upplösnin2, hvars detalj talaren ej miodes:, men som Friherre Ehrenborg säkert kunde upplysa om, visade sådant. Taarcn erinrade sig, att beredningsprotokol!er verkligen varit tryckta, angående t. ex. Siats Sekreteraren Skogmans föredragning af ett xnål; och rodde, ait det var lika vigtigs för den föredragande, som för allmänheten, att ett medel till offea lighet af förejvagaiagen funnes. Man får ej fästa ig för mycte: vid 25 ärs erfarenhet, så länge man äger en rådgiivande personal, som t. ex. nu kan åter föreslå RR. St, på sätt samma dag skett, ett nyit lagförslag angåend: högmålsbrotts bestraffande, hviiket vid riksdagen 1823 på ett så eklatant sätt sfsiogs. Detta föranledde Friherre Ehrenborg, sadan han förnetat tillvaron af den skillnad emeilan kabivettsoch beredningsärenden, som Friherre Boije omtala:, och äfven med loford erinrat om nuvarande Gecfve Rosenblads meriter såsom S:ats-Scekreierars, mena yttrat: att som det konstitutioneila statsskicket fordrar vidlyftighet, denne samma förtjeost uille man icke skulle numera, öfven med sassma bibehållaa mannakriaft, medhinna göromåles, alt emot Er Crusenstolpes framställning söka ett skydd i ga S Reg.-Formen, sedan hans egna åtgärder säsora Foöred:agande redan af 1823 års Konst t.. Utskott blifvit graoskade, och ban ansåg sig således icke kurna svara derpå. Ef.er en lång debatt ang. formen för voteringspropositionen m, in. blef ändteligen voterivg, hvarvid Friherre Bo:jes meniog segrade med en pluralitet af I rös: ibland 31 voterande. RR DE EN ARS se BES TTT DTD RR LE SVR EIS TED OPNAS ER Fa Den i1 Oktober. KX onstitutiensutskottets betänkande om trvekfrin