pas. Han påstod, att målen kunde i Beredningen
medhinnas, blott Ståts-Sekreterarne sammenkallade
den; men maktbezäret var icke tillfredsstäldt
att der mötas af invändningar och anmärk-
vingar. — Derföre underlät man att kalla den.
Talaren påstod att ej alla ärenden borde der före-
dragas. Han sade sig känna skilnaden mellan ka-
bivetts- och beredningsärenden; de förre tillhörde ej
. Beredningen; men de senare borde ovilkorligen der
hardläggas, om folket skulle öga någon säkerhet för
välfird och egendom. Talaren ingick i en beskrif-
ning om regeringens förhandlingar, den tid Finland
var med Sverge förenadt, och en enda Föredragan-
de för inrikes-expedi!ionen hade de eklesiastika oeh
finarsärenderna, eller hvad nu 3 särskilta hafva på
deras lott; då föredrog denue, hvars nit och skick-
ligbet talaren på det högsta prisade, alla mål som
boj;de föredragas i Beredniagen, och medhann de
öfriga ärevderra ändå m. m. Toalaren ansåg den
kontrapioposition lätt att uppgöra, som Friherre
Ehrenborg yrkat. Han kunde väl keilt kort före-
slå: duger ej; men ville likväl begära proposi-
tion derpå, att Ståndet anser allmänna Bercdsinsen
böra fortfara. — fr Crusenstolpe gaf nu ett nytt
lif åt den svalnande debatten, genom en syftninz
på Ar Landtmarskalkens jifvighet såsom ordföran-
de i allmänsa Beredningen, men i synneshet genom
ea erinran, ait slapphet och kraftlöshet väl voro
svara I fråga orm styrelssangelägenheter, men bråd-
ska och förhbastande lika farliga. En tillfällighet
med det s k. Schwecrioska talaresällskapets upplös-
nin2, hvars detalj talaren ej miodes:, men som
Friherre Ehrenborg säkert kunde upplysa om, vi-
sade sådant. Taarcn erinrade sig, att berednings-
protokol!er verkligen varit tryckta, angående t. ex.
Siats Sekreteraren Skogmans föredragning af ett
xnål; och rodde, ait det var lika vigtigs för den
föredragande, som för allmänheten, att ett medel
till offea lighet af förejvagaiagen funnes. Man får
ej fästa ig för mycte: vid 25 ärs erfarenhet, så
länge man äger en rådgiivande personal, som t. ex.
nu kan åter föreslå RR. St, på sätt samma dag skett,
ett nyit lagförslag angåend: högmålsbrotts bestraf-
fande, hviiket vid riksdagen 1823 på ett så ekla-
tant sätt sfsiogs. Detta föranledde Friherre Ehren-
borg, sadan han förnetat tillvaron af den skillnad
emeilan kabivetts- och beredningsärenden, som Fri-
herre Boije omtala:, och äfven med loford erinrat
om nuvarande Gecfve Rosenblads meriter såsom
S:ats-Scekreierars, mena yttrat: att som det konsti-
tutioneila statsskicket fordrar vidlyftighet, denne
samma förtjeost uille man icke skulle numera, öf-
ven med sassma bibehållaa mannakriaft, medhinna
göromåles, alt emot Er Crusenstolpes framställning
söka ett skydd i ga S Reg.-Formen, sedan hans eg-
na åtgärder säsora Foöred:agande redan af 1823 års
Konst t.. Utskott blifvit graoskade, och ban ansåg
sig således icke kurna svara derpå.
Ef.er en lång debatt ang. formen för voterings-
propositionen m, in. blef ändteligen voterivg, hvar-
vid Friherre Bo:jes meniog segrade med en plura-
litet af I rös: ibland 31 voterande.
RR DE EN ARS se BES TTT DTD RR LE SVR EIS TED OPNAS ER Fa
Den i1 Oktober.
KX onstitutiensutskottets betänkande om trvekfrin