Djurberg, angående tjenstefolkets behandling på Ur
Ahiesgrens egentom Qvistberg. Då vi böra taga för
afgjordt, att Hr Abreogren i denna till utseendet
tilifredsställande uppsatts icke framställt något y:-
traode som vid den undersökning han fö klarat sig
össka, kan komprometera honom så är det med
nöje vi deråt I:mnaa offentlighet, endast förundra
de öfver möj igheten, atr et så stort missförhål-
Jande eller rättare en fullkomlig maoisatts kan äga
sum emellan unvgsilteras å bilda ador.
Vill Bedaktion af Aftonbladet.
Undertecknad, som til: min stora bestörtning uti
Tit. blad för din 23 västl. Sep fått läsa en från
Linköpgingsbladlvt reproducerad emot mig riktad an-
gifvelse för visad emensklighet emot dem af min:
urderbafvonde, som fallit off-r för den rysliga ko
ler2farsoten , för bärrved a moda Tit. att ofö. dö)
ligen uti bled:t miag nedanskofna tillvat avisninr.
hvaraf en värdad -Hmä het finner. alt d- mig
gjorda besk ylloing:r va-it I ka så grundlösa, som för
mitt goda namn cch ry te kränkande.
Till en bö jar får i 8 äran usolysa, att den så
kallade angifvelsen mat mg, hvitken skall vara
i officiell vag inl-mnoad till Landshö dä nge-embetet
i Lisköp pg. och i Linköpingsbadet först blifvit
tryckt, icke varit mig b kaot förr än. undor min
uppre:a till Stockto m, då vid genomfarten at Norr-
köping, er bekant derpa gjorde mig uppmärksam. På
Qvistberg, der jag större de!en af sommaren vi-
stats, håller jag bhvarkon Lin öpinas- ler Afton-
bladet, och med de tidningsläsande i Wadstena har
jag under hela sjukd mstiden icke haft någon b:-
röring. TU Stockholm anl:nude jag I går morgon,
och Jag ha siledte: cke förr än nu kunnat upp
fatta den rplik, hvilken jag elj.st förmodar a
många personer förut varit vantod.
oo Dernäst får jag tillka negfrva, att Borgmästaren
Sundahl! och Provinei d-Lätaren Djurberg , hvilka
underteckust ankla elseskiitten, aldrig en enda gån.
under kolerariden med deras fot sait på Qvis berg.
Den senare var doci flere gånger anmoda: att -åsom
Läsare beslfva sig it, sen vägrade det under före-
gilfvande af hvarjehanda frflll TI och med då
jag, efter koler.sjukd mens upphörande, sjelf iila-
mående, skickade till Waistena för att froga , om
jag j på morgo en i Lördags kunde få med hästar
och vaga härata ut Hr Prov nei dLäkaren, svarade
han, att han ej kuvde villfara min b gäran , I an-
seende till tt sjäkbisök ut åt landet på förmidda-
gen, ehuru jag sedermera sjelf såg, av han först
kl 12 på dagen for ifrån Wadstena. Det är mig
såled:s omöjlig! att fatta hv Iket slags nt kunra:
förmå dessa Herrar att med sina namns unde;sk:ift
besegla ett dokument, för hvilket ett stort moralisk!
ansvar ej kan undgå att drabba dem. Hvad Doktor
Sundmark beträffar, hvilken jemte Doktor Nybohm
ech Pastor Högström skolat förmana mig till en
kristligare bebandliog af de sjuka, så känner jag
icke någon Doktor Sandmart:; men Doktor Sved-
mark var uppå kallelse en gäng vid Qvis!berg, då
han hos mig icke gjorde någon anmärkning emot
sjukvården derstädes. Doktor Nybohm kom seder-
mera dit och var der flera gånger, äfvenledes utan
att hos mig anmäl: några klagomål. Hr Högsträm,
som i egenskap af Vicarius förestår Sacellaniet, var
äfvenså en gång på Qvistberg , för att gifva natt-
varden åt en kolerasjuk qvinna, hvilken belägenhet
och behandling således lärer hafva upprört Hr Hög-
ströms fantasi, med h-ilken jag eljest blott genom
föustret vex:ade några ord. Denna qvinna låg ej
1 bränneriet, utan i Bazarestugan på halm och sina
egna kläder; de tegelstenar Hr Högström sett,
voro tatpanror, värmda ij spiseln, för att hälla henne
varm. Under hufvudet behöfde kon dem visst icke,
emedan tillgång på frisk balm aldrig fattades: ock -
så blef dexna qvinna ibland dem, som fingo behål-
la tifvet. Hon fict dagen cfter Hr Högströms be-
sök egep sån
Äg
dd
Ehurn den skrift, Tit. aftiyeckt, bär namn af en
emot mig vid Lazdshöfdivge-eabetet den 16 Sept.
gjord angifvelse, har den cock icke med mig, som
den 6 devnes lemnade Qvistberg , blifvit kommu-
nigerad. Ore oca når tädavt sker, får jag tillfälle
så val att lita böra dem af mit tjenst-folk, hvilka
ännu leva, som att yrka den lagliga upprättelse,
som jag lör en orätivis besk yilnivg måste vara be-
rätligad att erhilla,
Hvad pu sjelfva skriftens inrehåll angr, så på-
stås det deruti, att de kole: asjuke på Qvistberg lågo
samisanpackade i det osurda biänveriet, på golfset,
hölida i frasor och halm, med nagra tegelstenar
till. hveila för hufvudet. — Härred hänger på föl-