Ssamnallet ea acnna lika arisratt och 2 andra ICKE.
Professor Grubbe ansåg den lika arfsrätten fullt
öfverensståmmande med den naturliga billigheten;
ech om lagen hade att afse icke något annat, så
skulle talaren ej ett ögonblici tveka att bifalla be-
tänkandet. Skälen för den olika arfsrätten upp-
s:älldes af talarer, och deras mindre giltighet i den
moderna tiden deducerades med hans vanliga klar-
het i framställningen. De skäl hvilka talaren an-
gaf för det gamla stadgandet voro 1:0 den mindre
aktningen för qvinnan: derna kunde dock icke
i våra tider medgitvas. 2:50 Egendomarnes samman-
hållande; men att de gamlas begrepp derom i mo-
derna tiden ej kan bilehållss, bevisades. Att den
föreslagna förändringen skulle micska allmogers be-
sutenhe:, genom den befarade hemmansklyfnit
ansåg talaren vara icke till den grad farligt som
ran framyällt. Likväl trodde talaren det vara
rådligast att låta detta förslag hvila tilis Lag-kom-
mitl.ns arbeten i sin helbet pröfvades, eller att
man vid denna riksdag icie afgjorde det, så fram:
ej de två Stånden, hvilka det närmast angår, anto-
20 förändringen. Med P:iofessor Grubbe i:stämde
Piosten Mittag i öfrigi utem deii, att denna för-
ändring ej skulle pröfvas förrän i sammanhang med
Lag kommittgens hela försleg, emedan, som tala-
ren påstod, man på det sättet aldrig torde få
komma tll pröfningen af det hela, emedan det tor-
de bli en omöjlighet alt på en gång upptaga till
afgörande hela detta arbete. Lättare skulle det
alid blifva om man pröfvede och afgjorde vissa
delar liksom på förhand. Dom-Prosteu Holmström
instämde med Professor Grubbe och ansåg uranla-
genheten mot Bonde-Ståndet fordra, att man avak-
tade diss beslut i frågan. Dr Lindahl insåg ce
hvarföre den gamla lagen ej finge orubbad qvarstå,
då den icke varit orsaken till något allmänt öfser-
klazadt ondt. — Prosten Nordin såsom född i
och boerde i grauskapet af de trakter der sa-
lig Blenda lefde, och sjelf hifvarde såsom bondeson
tagit arf efter de i Waärends hsred gällande lagar,
ställde sig på fruntimrens sila. Af erfarenheten
intygade telaren att, i Wärends hörad, mannen ie-
ke ar mer subordinerarde under qvinnan än på an-
dra, att herumansklyfningen der ej är större än på
ardra, vt! välmågan och sjelfständigheten der ej
äro mird:e än på andra ställen. Deri instämde
Prosten Edvall. I samma syfte telade D: Björk-
man med hvilken förenade sig prostarne Hallström
och Åstrand. Dr WNibelius såg ej något rältsvidrigt
i cel gamla stadgandet, men ansåg det nya försla-
get innebära så tvifvelaktiga följder, att han det-
samma ej kunde biiräda. Deri instämde Dr Elf-
ström och Prosten Hallbeck. För betänkandet yt-
trade sig Dr Grenander och Stats-Rådet Poppius,
som deltagit i uppstallande af detta Lag-kommit-
tens förslag. Prostarne Afzelius och Bjursten yr-
kade återremiss för Bonde-Stånvdets skull. Genom
votering återremitterades betänkandet i denna punkt,
med 16 röster emot 15, som voro för bifall.
Red. anser sig ej böra förbigå att i korthet vid-
röra Borgar-Ståndets diskussion öfver den vigtiga
frågan om Bankens organisation såsom embetsverk,
före återremissen af Banko-Utskottets betänkande i
ämnet, för hvars innehåll vi 1 en egen ariikel un-
der loppet af förra veckan redogjort, äfvensom att
meddela ett utdiag af Hr Carl Stuarts intressanta
anförande öfver samma ämne?
Hr Heiledaij, med hvilken Hrr Linderholm och
Valleij förenede sig, talade emot Utskottets förslag
i afseende på Chelskapsinrättningen inom Banken,
och yrkade ålerremiss,
Hr Ekerman tillstyrkte deremot Ståndet att bi-
falla Utskottets försiag. De skäl Kommissaria:ets
pluralitet anfört, ansåg Hr E. så talande att de
borde vinna öfverband. Kommissariatets minoritet
har önskat ett Öfver-Kommissariat med högre rang
och högre löner; m:n med ganska litet att göra vid:
intiräffarde Rizsdagar, Revisioner m. m. d, då de:
v:-ro befriade från deltagar.det i expeditionsbesväret.
Talaren fruktade, att, om minoritieiens mening
skulle segra, favoritskapet skulle komma alltör
mycket i ging. Vissa tamiljer tyckas hafva fått
nepotismen i arf. Det vore bårdt, om den som
gagrat på sin plats, mer ej uppvaktat lika flitigt
som en inom verket yngre, skulle blifsa af denne
förbigången, 0. S. V. i .
Hr Santesson, som förenade sig med reservanter-
ne cmot utlåtardet, ansåg Je:samma så mycket
hellre böra återremitteras, com frågan bitvit af-
gjord genom det uislag i voteringen, som den för-
I