en annan, klass, att sätta sig emot. folkets giltiga
ock ligliga önskningar; men jag Jlefver i det glada
hoppet, att vi snart skola se dessa känslor lemna
rum för andra; att, år ena sidan, folkets sunda för
stånd. skall leda detsamma att sträfva till de nöc-
vändiga förändringarne, utan våldsamhet eller för-
hastande, och att, å den andra, om också sent, öf-
vertygelsen om den sanningen skall göra sig gällande,
att det är nödvändigt göra större -koncessioner åt
folkets länkesätt, åt tidehvarfvets anda och åt det
begär till förbältriag, som en högre odling fram-
kallat -— (bifallsrop). Oaktadt hvad nyligen ti!ldra-
git sig — oaktadt det ursinniga tal, som nyligen
ljäd på andra sidan Irländska kanalen (hör, hör),
från män, som synas hafva beslutit att framkalla
en förtviflad och olycksalig strid, kan jag endast
utropa: Ackl! de veta icke hvad de göra (höga
bifallsrop). Se de då icke ait, i fall de för en tid
vinna framgåog — en framgång, som jag vet är omöj-
lig — (bör, hör), så skulle den nödvändigt hatva föli-
der, hvilka till slut blefvo olyckliga både för dem sjelf-
ve och för konstitutionens alla grundsatser (bifallsrop).
Och hvad kunna de väl hoppas af detta förtviflade
mod, om det kan kallas mod? — Man säger oss
M. Hd. att en reabtion är i antåg (skrat och mun-
terhet); att en förändring håller på att bilda sig i
allmänna tänkesättet; ja — att på månge ställen
denna förändring redan ägt rum; att de, som fordom
voro nitiske för reformens sak, nu funnit skäl att
åregra sin vilifarelse (skratt); och att de nu äro be-
redde att stöia ifrån sig dem, genom hvilkas bi-
träde reformen blifvit tillvägabragt. Reaktion! Stol-
te och förvillade män; hvari, lät mig fråga, sen J
väl någon symptom af en sådan sakernas ställ-
nicg? Är det, måhända, i de bifallsbetygel-
ser, som mött mig på mia väg hit? Är det
i det gillande, som så allmänt blifvit uttryckt
af mina landsmän? (bifallsrop.) Är det i denna
samling, com omger mig? Hvad också dessa mäns
fåfängliga tankar må förespegla, deras önskningar
ipgifva dem, hvad ockcå ogrundade uppgifier må
leda somliga af dem att tro — det är kvappt möj-
Lia, om blard dem finnes en förståndig man, att
han kan föreställa sig, att hvad som skett kunnat
vara resultat af någonting annat, fn en allmän sin-
n.sstämning för r:form (bifalisrop). Folket i Eng-
land och Skotiland er tillgifvet sin Konung, som
väl förtjenar deras kärlek, och har en uppriktig
tillgifvenhet för den helsosamma styrelseform,
detta tussnåriga verk, genom hvilken åtminstone
folket i det!a fand kommit i åtnjutande af en grad
af frihet, som icke finnes hos någon annan nation.
Af denna känsla finnes vedermälen tillräckligt; men
af denna reaktion, af annalkandet af detta tuscnåriga
rike, kvilket de så längtansfullt motse, då den lyck-
liga sakernes ställning kommer åter, der korruptio-
nen blomstrade och friheten förtrycktes — af en
sådan reaktion är jag förvissad, att landet icke vi-
sar ett enda spår, från ena ärdan till den andra
— (höga bifal!srop.) M. H. jag lyckönskar derföre
landet och mig sjelf till den lyckliga utgång,
som gifvit folket i England och Skottland med-
len? i händerna till alla nyttiga förbättringar;
och förtröstande på deras klokhet och förstånd är
jag öfvertygad, att de aldrig skola raissledas eller
förmås t:ll några våldsamma företag (bifallsrop). Til-
låten mig slutligen M, H. att säga Eder farväl, och
ånyo försäkra Eder om den djupa och varaktiga
tacksamhet, som evigt måste lefva i min själ för det
sätt, hvarpå J mottagit mig denna dag. Härpå propo-
nerade den ädle grefven en skål för de nya valmän-
nen i Skottland.
Sedan härefter åtskilliga andia skålar blifvit
druckne och flere tal hållna, bland andre af 2:ne
närvarande Fransmän, den utmärkte vetenskaps-
na: nen och deputeraden Arago och general Fla-
hault, åtskildes sällskapet vid midnattst.den.
CISA EPA IRS SN Re REAR SONIKA IE
Dl Tan FA SK a I a 1 RT Tr tt
EE