en annan, klass, att sätta sig emot. folkets giltiga ock ligliga önskningar; men jag Jlefver i det glada hoppet, att vi snart skola se dessa känslor lemna rum för andra; att, år ena sidan, folkets sunda för stånd. skall leda detsamma att sträfva till de nöcvändiga förändringarne, utan våldsamhet eller förhastande, och att, å den andra, om också sent, öfvertygelsen om den sanningen skall göra sig gällande, att det är nödvändigt göra större -koncessioner åt folkets länkesätt, åt tidehvarfvets anda och åt det begär till förbältriag, som en högre odling framkallat -— (bifallsrop). Oaktadt hvad nyligen ti!ldragit sig — oaktadt det ursinniga tal, som nyligen ljäd på andra sidan Irländska kanalen (hör, hör), från män, som synas hafva beslutit att framkalla en förtviflad och olycksalig strid, kan jag endast utropa: Ackl! de veta icke hvad de göra (höga bifallsrop). Se de då icke ait, i fall de för en tid vinna framgåog — en framgång, som jag vet är omöjlig — (bör, hör), så skulle den nödvändigt hatva fölider, hvilka till slut blefvo olyckliga både för dem sjelfve och för konstitutionens alla grundsatser (bifallsrop). Och hvad kunna de väl hoppas af detta förtviflade mod, om det kan kallas mod? — Man säger oss M. Hd. att en reabtion är i antåg (skrat och munterhet); att en förändring håller på att bilda sig i allmänna tänkesättet; ja — att på månge ställen denna förändring redan ägt rum; att de, som fordom voro nitiske för reformens sak, nu funnit skäl att åregra sin vilifarelse (skratt); och att de nu äro beredde att stöia ifrån sig dem, genom hvilkas biträde reformen blifvit tillvägabragt. Reaktion! Stolte och förvillade män; hvari, lät mig fråga, sen J väl någon symptom af en sådan sakernas ställnicg? Är det, måhända, i de bifallsbetygelser, som mött mig på mia väg hit? Är det i det gillande, som så allmänt blifvit uttryckt af mina landsmän? (bifallsrop.) Är det i denna samling, com omger mig? Hvad också dessa mäns fåfängliga tankar må förespegla, deras önskningar ipgifva dem, hvad ockcå ogrundade uppgifier må leda somliga af dem att tro — det är kvappt möjLia, om blard dem finnes en förståndig man, att han kan föreställa sig, att hvad som skett kunnat vara resultat af någonting annat, fn en allmän sinn.sstämning för r:form (bifalisrop). Folket i England och Skotiland er tillgifvet sin Konung, som väl förtjenar deras kärlek, och har en uppriktig tillgifvenhet för den helsosamma styrelseform, detta tussnåriga verk, genom hvilken åtminstone folket i det!a fand kommit i åtnjutande af en grad af frihet, som icke finnes hos någon annan nation. Af denna känsla finnes vedermälen tillräckligt; men af denna reaktion, af annalkandet af detta tuscnåriga rike, kvilket de så längtansfullt motse, då den lyckliga sakernes ställning kommer åter, der korruptionen blomstrade och friheten förtrycktes — af en sådan reaktion är jag förvissad, att landet icke visar ett enda spår, från ena ärdan till den andra — (höga bifal!srop.) M. H. jag lyckönskar derföre landet och mig sjelf till den lyckliga utgång, som gifvit folket i England och Skottland medlen? i händerna till alla nyttiga förbättringar; och förtröstande på deras klokhet och förstånd är jag öfvertygad, att de aldrig skola raissledas eller förmås t:ll några våldsamma företag (bifallsrop). Tillåten mig slutligen M, H. att säga Eder farväl, och ånyo försäkra Eder om den djupa och varaktiga tacksamhet, som evigt måste lefva i min själ för det sätt, hvarpå J mottagit mig denna dag. Härpå proponerade den ädle grefven en skål för de nya valmännen i Skottland. Sedan härefter åtskilliga andia skålar blifvit druckne och flere tal hållna, bland andre af 2:ne närvarande Fransmän, den utmärkte vetenskapsna: nen och deputeraden Arago och general Flahault, åtskildes sällskapet vid midnattst.den. CISA EPA IRS SN Re REAR SONIKA IE Dl Tan FA SK a I a 1 RT Tr tt EE