en vagn, kom spännande i hvilken sutte tvänne betjenter, som till den väntande parten aflämnade följande bref! He:r Kamrat! Dagen och stunden nalkas, då vår hederssak på lif och död skall afgöras. Som Ni sjelf underrättat mig, att Ni är en alldeles utmärkt Pistolskytt tvilken aldivig förfelar sitt mål, och jag är öfvertygad, att Ni såsom en man af heder, häruti icke sagt annat än sanningen, så tviflar jag icke, att Ni, som är den utmanade, och derföre skall skjuta först, st!räcier mig till marken i första skottet. Just detta gör dock att ert öde synnes mig bediöfligare än milt, då ja 8 hör, att de Preussiska lagarna emot duellen äro så stränga. För alt sål!edes bespara er alla ocangenäma följder, och mig sjelf besväret af resin, anser jag det beqvämare för oss båda alt jag påett genare sätt tillvägabringar ettZ resultat. Jag har derföre, när Ni erhbåller; detta bref kleckan precis half tolf, på era vägnar skjutit mig sjelf, och dör såsom er försonade vän Napleton. P:eussaren höll detta i början för ett skämt, men det spordes snart att Engelsmannen hållit ord och med k ockan i era handen och pistolen i den andra afvaktat det besrämda klocksazet, samt då satt ett skott i hjertat.