RAUTLL LILI YIALE ULSRVUCL uppveaervalder al lanllqsortayred-
trarnes afgifter till Kongl. teatern. En högt uppsatt Re-
presentant fann det skäligt, att de persormer, som miaska
vinsten för teaterns sujetter, bidraga genom afgifter till
deras underhåll på ålderdomen, hvarföre dessa afgifter med
största billighet tillfilla teaterns pensionskassa (!?!), Man
måste förlåta att jag ej förstår meningen häraf. - Eller är
det möjligt att genom iepresentatiener i Malmö eller Kö-
ping minska vinsten för teatern i Stockholm? I sådant fall
borde snarare dess sujetier skatta till oss i landsorten, e-
medan de esomoftast hedra dessa med sina representationer,
oaktadt sina innehafvande rika löner, och hoppet om lika
rika pensioner; var det åter en anvisning på teatern å Kal.
Djurgården, må dess innehafvare sjelf uppträda till silt
försvar; 1 förhand tror jag dock, att han ej han glädja sig
af någon särdeles behållning.
En annan Representant har påstått att ingen rätt här
vore för nära trädd, och bestred grundsattsen att taga från
den rike och gifva ät den fattige. En den tredje har an-
sett vara högst rättsvidsrigt att taga något ifrån Pen ions-
inrättningar, cch den fjerde: Då det är en Polisrättighet
att tillåta spektaklerne, så är det äfven en rättighet, att
bestämma de vilkor under hvilka de få gifvas.
År 1829 den 31 Oktober erhöll undertecknad Kongl.
Maj:st Allernådigste Privilegium å Spektaklers uppföran-
de i Rikets Släder, med nådigst afseende fästadt derå, alt
jag egnat 29 är af min lefnad åt den dramatiska konsten.
Jag visste då de afgifter, som voro förknippade med mitt
yrke, af hviika jag väl fann den tryckande, som ålade mig
att till dramatiska teatern betala 2 Rdr B:ko för hvarje af
mig gifven representation, men den hade likväl för sig gam-
mal häfd, jag upprättade således min teater, jag nedlade
betydliga kostnader i och för mitt yrke, beredd att våga
försöket till min blifvande bärgning för en snart kom-
mande bräcklig ålderdom. — Den 30 Juli 1831 utkom elt
kungligt bref, kontrasigneradt af Georg Ulfsparre, som
förständigade Vederhö: e att af alla kringvandrande per-
soner, som uppföra skådespel m. m., uppbära 2 Rdr B:ko
till Kongl. Hotkapellets Pensionskassa för hkvarje dag de
efter gjorda anslag gifva representationer. — Jag smickrade
mig, att detta endast gällde sådane som utan Privilegi-
er endast på vederbörligt tillstånd vandrade omkring;
jag blef tyvärr snart Ööfvertygad om vederspelet. Då man
bestrider grundsatsen att taga från den rike och gifva åt
den fattige, hvarföre intet äfven motsatsen? men dä skulle
marga rika snavt blifva fattiga. Gerna hyllar jag den tan-
ken alt det är rättsvidrigt ait taga något ifrån Pensions-
inrättningar, men dessa böra deck ej grunda sig på eller
genom rättsvidriga medel. Man vill insinuera som en Po-
lisrättighet att tillåta spektakler, och alt det då äfven är
en rättighet att bestämma de vilkor under hvilka de få
gilvas; detta måtte väl endast gälla för den eller dem, som
utan Kengl. tillstånd måste söka Polisens; ty det vore väl
den största inkonseqvens om Borgmästaren i en liten små-
stad kunde annullera Högsta Maktens meddelade tillstånd,
eller tvinga en person, hvars yrke af Rikets Ständer är be-
skatiadt, att dagtinga med godtycket om rättigheten att få
nara Sig.
Då våra Grundlagar befordrades till trycket, önskade
man utan tvifvel att hvarje Statsbergare skulle lära kän-
na det samhällsfördrag som var upprättadt. Jag vå-
gar således hänvisa den ädle Representantem till 57
paragrafen af Regerings-Formen, skulle jag misstagit
mig och min rätt ej vara förnärmad, begär jag till-
rättavisning för min okunnighet, men må man ej för-
tycka att en Svensk inföding, som har den olyckan
att ej tillhöra någon kast eller något af de representerande
stånden, begagnar det enda medel som fins, att genom
tryckfriheten göra sin svaga stämma hörd, ehuru med den
nedslående utsigten att ej derigenom förbättra sin ställning.
Här är kanhända cj orätta stället att visa huru det tillgår att
bestämda afgifter tid efter annan ökas på obestämda inkom-
ster: 1825 ingick Landshöfdingen i Malmö, efter föregån-
gen ansökning af FattigförsörjningsDirektionen meden un-
derdånig ansökning, att till uuderstöd för nämde inrättning
få uppbära cn viss afgift af alla konserter, teaterrepresen-
tationer eller andra slags skådespel, som i staden anställas:
baler och soirter voro j nämda. — Hr Landshöfdingen
som förmodligen tagit kännedom om oförmågan hos teater-
föreståndarne att tåla högre afgifter än som redan voro på-
budne genem det Kongl. brefvet af den 5 Maj 1809, yttra-
de för egen del sig böra föreslå att en fjerdedel af de al-
gifter, som, till följ: af bemälte bref, bör erläggas till dra-
matiska teaterns pensionskassa, måtte af fattigförgningsan-
stalten få uppbäras. Kongl. Ma:jts Nådiga Resolution blef,sedan
Direktionen öfver dess spektakler inkommit med sitt underdå-
niga utlåtande, derk: att en afgift utan rubbning af hvad i
stöd af äldre stadganden är bestämdt, bör af dylika re-
presentationer utgå, till förmån för fattigförsörjningen i Malmö
till lika belopp och efter samma beräkningsgrund, som ge-
rom Kongl. brefvet den 15 Mars 1814 blifvit för Lunds
stad faststälda, nemligen : af hvarje konsert, med hvilka
slags instrumenter som helst, en afgift till lika belopp med
den betalning, som för cen biljett till första rummet erlägges,
och för hvarje representation med celler utan sång, cen af-
gift svarande emot betalningen för tvenne billetter till för-
sta platsen, 1 Malmö är högsta priset 36 sk. rg:ds:sedlar;
ger betalas således för hvarje representation i afgifter af dy-
lik beskaffenhet elfva Adr rgd.
Då ungefär 150 representationer årligen gifvas, blir den
stadgade afgiften på obestämda inkomster 1,425 Rdr rgds.
Gåfvos dessa i Malmö, blefve det en liten nätt påökning af
225, summa summarum 1,650. Det vore intressant alt ve-
ta huru många i riket, som med verklig förmögenhet, ärfd
eller förvärfd, lika godt, för sin existens betalar cn sådan
ofantlig skatt, som den vi få vidkännas endast för tillåtel-
sen att — få lefva på eget äfventyr? — Ordentligt organi-
serade teatrar i landsorten äro fyra, hvilkas föreståndare till-
sammans skulle årligen utgöra i afgifter 6,600 Rdr. Måste
dessa upphöra med sina funktioner och sälja sina effekter,
är det verkligen att betvifla, det deras samfälta egendom
skulle kunna realiseras till den summan af 6,600 Rdr, hvil-
ka de årligen måste utgöra i afgifter.
Och hvar stanna des-a fordringar? förmadlisen Jan os