RAUTLL LILI YIALE ULSRVUCL uppveaervalder al lanllqsortayredtrarnes afgifter till Kongl. teatern. En högt uppsatt Representant fann det skäligt, att de persormer, som miaska vinsten för teaterns sujetter, bidraga genom afgifter till deras underhåll på ålderdomen, hvarföre dessa afgifter med största billighet tillfilla teaterns pensionskassa (!?!), Man måste förlåta att jag ej förstår meningen häraf. Eller är det möjligt att genom iepresentatiener i Malmö eller Köping minska vinsten för teatern i Stockholm? I sådant fall borde snarare dess sujetier skatta till oss i landsorten, emedan de esomoftast hedra dessa med sina representationer, oaktadt sina innehafvande rika löner, och hoppet om lika rika pensioner; var det åter en anvisning på teatern å Kal. Djurgården, må dess innehafvare sjelf uppträda till silt försvar; 1 förhand tror jag dock, att han ej han glädja sig af någon särdeles behållning. En annan Representant har påstått att ingen rätt här vore för nära trädd, och bestred grundsattsen att taga från den rike och gifva ät den fattige. En den tredje har ansett vara högst rättsvidsrigt att taga något ifrån Pen ionsinrättningar, cch den fjerde: Då det är en Polisrättighet att tillåta spektaklerne, så är det äfven en rättighet, att bestämma de vilkor under hvilka de få gifvas. År 1829 den 31 Oktober erhöll undertecknad Kongl. Maj:st Allernådigste Privilegium å Spektaklers uppförande i Rikets Släder, med nådigst afseende fästadt derå, alt jag egnat 29 är af min lefnad åt den dramatiska konsten. Jag visste då de afgifter, som voro förknippade med mitt yrke, af hviika jag väl fann den tryckande, som ålade mig att till dramatiska teatern betala 2 Rdr B:ko för hvarje af mig gifven representation, men den hade likväl för sig gammal häfd, jag upprättade således min teater, jag nedlade betydliga kostnader i och för mitt yrke, beredd att våga försöket till min blifvande bärgning för en snart kommande bräcklig ålderdom. — Den 30 Juli 1831 utkom elt kungligt bref, kontrasigneradt af Georg Ulfsparre, som förständigade Vederhö: e att af alla kringvandrande personer, som uppföra skådespel m. m., uppbära 2 Rdr B:ko till Kongl. Hotkapellets Pensionskassa för hkvarje dag de efter gjorda anslag gifva representationer. — Jag smickrade mig, att detta endast gällde sådane som utan Privilegier endast på vederbörligt tillstånd vandrade omkring; jag blef tyvärr snart Ööfvertygad om vederspelet. Då man bestrider grundsatsen att taga från den rike och gifva åt den fattige, hvarföre intet äfven motsatsen? men dä skulle marga rika snavt blifva fattiga. Gerna hyllar jag den tanken alt det är rättsvidrigt ait taga något ifrån Pensionsinrättningar, men dessa böra deck ej grunda sig på eller genom rättsvidriga medel. Man vill insinuera som en Polisrättighet att tillåta spektakler, och alt det då äfven är en rättighet att bestämma de vilkor under hvilka de få gilvas; detta måtte väl endast gälla för den eller dem, som utan Kengl. tillstånd måste söka Polisens; ty det vore väl den största inkonseqvens om Borgmästaren i en liten småstad kunde annullera Högsta Maktens meddelade tillstånd, eller tvinga en person, hvars yrke af Rikets Ständer är beskatiadt, att dagtinga med godtycket om rättigheten att få nara Sig. Då våra Grundlagar befordrades till trycket, önskade man utan tvifvel att hvarje Statsbergare skulle lära känna det samhällsfördrag som var upprättadt. Jag vågar således hänvisa den ädle Representantem till 57 paragrafen af Regerings-Formen, skulle jag misstagit mig och min rätt ej vara förnärmad, begär jag tillrättavisning för min okunnighet, men må man ej förtycka att en Svensk inföding, som har den olyckan att ej tillhöra någon kast eller något af de representerande stånden, begagnar det enda medel som fins, att genom tryckfriheten göra sin svaga stämma hörd, ehuru med den nedslående utsigten att ej derigenom förbättra sin ställning. Här är kanhända cj orätta stället att visa huru det tillgår att bestämda afgifter tid efter annan ökas på obestämda inkomster: 1825 ingick Landshöfdingen i Malmö, efter föregången ansökning af FattigförsörjningsDirektionen meden underdånig ansökning, att till uuderstöd för nämde inrättning få uppbära cn viss afgift af alla konserter, teaterrepresentationer eller andra slags skådespel, som i staden anställas: baler och soirter voro j nämda. — Hr Landshöfdingen som förmodligen tagit kännedom om oförmågan hos teaterföreståndarne att tåla högre afgifter än som redan voro påbudne genem det Kongl. brefvet af den 5 Maj 1809, yttrade för egen del sig böra föreslå att en fjerdedel af de algifter, som, till följ: af bemälte bref, bör erläggas till dramatiska teaterns pensionskassa, måtte af fattigförgningsanstalten få uppbäras. Kongl. Ma:jts Nådiga Resolution blef,sedan Direktionen öfver dess spektakler inkommit med sitt underdåniga utlåtande, derk: att en afgift utan rubbning af hvad i stöd af äldre stadganden är bestämdt, bör af dylika representationer utgå, till förmån för fattigförsörjningen i Malmö till lika belopp och efter samma beräkningsgrund, som gerom Kongl. brefvet den 15 Mars 1814 blifvit för Lunds stad faststälda, nemligen : af hvarje konsert, med hvilka slags instrumenter som helst, en afgift till lika belopp med den betalning, som för cen biljett till första rummet erlägges, och för hvarje representation med celler utan sång, cen afgift svarande emot betalningen för tvenne billetter till första platsen, 1 Malmö är högsta priset 36 sk. rg:ds:sedlar; ger betalas således för hvarje representation i afgifter af dylik beskaffenhet elfva Adr rgd. Då ungefär 150 representationer årligen gifvas, blir den stadgade afgiften på obestämda inkomster 1,425 Rdr rgds. Gåfvos dessa i Malmö, blefve det en liten nätt påökning af 225, summa summarum 1,650. Det vore intressant alt veta huru många i riket, som med verklig förmögenhet, ärfd eller förvärfd, lika godt, för sin existens betalar cn sådan ofantlig skatt, som den vi få vidkännas endast för tillåtelsen att — få lefva på eget äfventyr? — Ordentligt organiserade teatrar i landsorten äro fyra, hvilkas föreståndare tillsammans skulle årligen utgöra i afgifter 6,600 Rdr. Måste dessa upphöra med sina funktioner och sälja sina effekter, är det verkligen att betvifla, det deras samfälta egendom skulle kunna realiseras till den summan af 6,600 Rdr, hvilka de årligen måste utgöra i afgifter. Och hvar stanna des-a fordringar? förmadlisen Jan os