Auktoriteters uteslatande undanhållit ifrån landtda-
garne upplysningar af högsta vigt för Provinsens
angelägenheter.
I denna resryalion instämde till alla delar Bi-
skoparne af IVingård och Faxe samt professor A-
gardh. Uti förra delen angående fria val utom
klasserna, ioslämde Biskop Wallin, och ui sedna-
re delen, anså nde vissa högre Emb-tsmäns sjelfskrvif-
venhet till ledamöter å landtlag, Hrr Sd fverstråle
och Brakel samt Dom-prosten Holmström;
Af Hr Lagerhjelm.; Jag iaser ingen annan grund
för Landtdazars hållande än inhemtandet at tänke-
sätten inom olika orier i sådana ämnen, hvilka i
betydlig mån bero af orternas skiljaktighet, såsom
t. ex. stängselordninzg, skiftesstad;a, vägars under-
håll, fattigvård m. m. Men äfven om dessa önsk-
npingsmil genom Landtdsgars uppkomst frånskildes
riksdazgarne, kuvde likväl Ekonomi-Utskottet, till
hvars haudlägening flere ärenden af allmännare art
höra (såsom t ex. om Läroverken) icke umbäras.
Det samma gäller äfsen om öfriga ämnen, som, en-
ligt Uiskottets beslut på Landtdag kunna förekom-
ma. Deras upptegandce der göra icke Utskotten öf-
verliödiga och skola obetydligt förkorta deras gö-
romål, Den ägt som å Lauvdtdag blifvit under-
känd stall på ritsdag söka göra sig gäliande. Man ser
någon gång Rikets ständer frångå förra Ständers
beslut; skulle nu Landtdasars öfverenskommelse
tillertänn :s mera bestånd än Riksdegsbeslut? Riks-
dazarnes förkortande fordra andra mått och
steg, brosnde f både Statsmakterna. Söker
man opiuionen, så bör ock betänkas, alt den
blott så wvida bör hyllas, som den förtjerar
det; alt den kan - missledassjatt visst icke alla
ämnen tillhöra dess bedömande; och att det lugn
och det allvar i forskning, som för många, och
i synnerhet mera omfattande ämnens utredning är
af vöden, Icke är alt påräkna inom rådslående
folksumlingar, hvarest ingen har ansvar för sitt råd.
Man må icke vänta sig landets erfarnaste, kunnigaste
och verksammaste män till Landtdagarne, hvarest ej
ens ett beslut kan fattas, De finnas, som undvika Riks-
dacarne, emedan de icke vänta sig några rätt fruktbä-
rande följder deraf, men äro, hvarinom sitt yrke, vane
alt skörda det de sått: ett bopp, som sprider tref-
nad inom hvarje arbetares boning och skänker till-
fredsställelse åt den , som vill betala Staten sin skuld
för uppfostran och frihet, De veta kvartill de du-
ga och hvad tiden är värd. De komma ej till
Landtdagarne. Den klagan man hör öfver repre-
sentationens ofullkomlighet skall icke nedstämmas
på Landtdagarne, Den föres icke endast af billiga
anspråk utan äfven af sådana, hvilka dels tillönska
sig ea vidsträcktare politisk: verksamhet, dels i dju-
aste enfald tilltro sig ega upplösningen af tidens
älla svårigbeter. At dessa bereder Utskottet en uy
bana, Inbjudningen synes mig till det minsta öf-
flödig, ty de äro icke nödbjudna,
Detta är en reservation emot Utskottets förslag
angående Lapdtagarne, men icke något loftal öfver
Riksdagsväsendets närvarande beskaffenhet, som
val förtjenar uppmärksamhet, ej blott från repre-
sentationens, utan ock från Styrelsens sida, men dock
icke afhjelpes mel blotta ord eller trycksvärta;
af Biskop af IWingård: Jag anser Utskottet i
sin välmening göra lör mycket af Landtagen. För-
slaget borde icke blott vara theoretiskt rigtigt,
utan äfven praktiskt användbart, Landidagen fin-
ge allt för många funktioner, om den skulle till
förberedning öfvertaga Riksdagens göromål. Afsig-
ten med Landtag vore ju dock aw folkrösten må
uttala sis, icke individuelt, som vid Riksdag, utan
mera komunalt, Vid Landtag måste då egentligen
förekomma det lokala, eller det som 1iör Landska-
pet, betraktadt såsom en del af det stora hela ,
följaktligen ämnen af ekonomisk art och iemväl af
Statsekonomisk, i fall de argå Provinsen serskildt,
Jag ville för den skull frånskilja grundlags- och all-
männa lagsfrågor, men deremot qvarlenina Valstad-
garne och tkonomiska Lagstiftningen, Frågor om
Rikets inkoiwster och utgifter borde ock exklusivt
förbehållas åt Riksdag, utom i hvad angår Provin-
sen specielt, eller en inkomstkälla inom densamma;
likaså Bevillringens grunder och fördelning förblif-
va elt Riksdagsärende, åtminstone tills, med
förändring i de förra, den senare han i en
troligen ännu aflägsen framtid kcmma att bero
på Landskapen , hvart för sig; slutligen äf-
ven State. Drätsel- Verk, undantagsndes Pro-
vinciel - I-rättniogar, hvilka stå i beröring
och vexelverkan med allmänna Drätseln. Å