sen, så är Staten i ett tillstånd af upplösning, lika
ofelbirt, som det måste medgifvas, att om speku-
lationeo uppfatar Sta eai dess helhet och samband,
icke såsom en sluen, i sig sjelf sammanhängan-
de, i tiden siz utvecklande organism, utan såsom
ett tillfälligt bolag, med inga andra, än ögonblickets
intressen, fattar den ett oting, endast befintligt i-
nom abstraktionens liflösa rymder.
Utskottet har und-rlåtit att framställa det mål,
Git all representation, äfven den i särskilta Stånd
fördelade, bör ytterst syfta, och hvilket samman-
håller och till ett helt förbinder den annas sprid-
da verksamheten. Härutaf härrör, att Staten, efter
Betänkandes uppställning, företer sig endast såsom
en sammanfattning af flera isolerade, genom intet
högre samband sigs emellan förlikta och afvägda
intressen, de der skola af de särskilta fyra Stån-
den bevakes. Nästan missledes man på sådant vis
att tro, det försvarandet af gamla och utverkandet
af nya privilegisr borde framför allt vara r-pre-
sentationens ögonrmärke — en slutledning, som icke
ens derigenom tiliräckligen afböjes, att det som
stårdvis representeras , säges vara ett oktoppsligt
och opersonligtå intresse, jordbrukets, handelns,
ky kans, o. s. v.
Efter min åsigt är det allmänna gemensamma
intresse, som bör lifva hvarje representations verk-
samhet och utgöra dess högsta syfte, realiserandet
af Statsförfattningen; allmänna , hos hvarje Med-
ed
borgare endast med skiljaktiga grader art klarhet,
,
l:fvande idde, u!bildande af de derutur härledda
grundsatser och de dermed sammanstående , men i
öfrigt af orts- och tidsförhållarden , samt folksla-
gns särskilta lynne, bildningsgred och seder bero-
ende vilkor, under hvilka mensklighetens alla intves-
sen, så väl de imma:eriella, som materiella , kun a
fritt i alla rigtvingar och med full jemvigt och
sammanstämmelse sins emelian utvicila sig, och
menskligheten sjelf uppnå acen fulikomlighet och
sällhet, som blifvit benne på den jordiska banan
tillämnad. Det är alltså ett intresse, som väl kan
sägas vara bide kroppsligt och personligt, som gäl-
ler alla lika, som afser så väl det innevarande ö-
gonblicket, som hela den tillkommande tiden, och
är i egentligasle måtto iefvande och varmt — ett
intresse, för hvilket det företrädesvis må vara värdt
att lefva, verka och dö. — Staten betraktas härvid
icke såsom en machis, uppå hvilken efter hugskott
kan timras och bygaas, utan såsom en samman fatt-
ning af lefvande och under omskiftande yttre för-
hållanden suit inre väsende utpräglande menniskor,
derföre och sjelf, såsom en lefvande, ur frihetens
inre nödvändighet upprunnen och med dess egen
k:aft sig utvecklarde org:nism, hvilken, blott dea
icie af den inre masken, den sjelfviska menniskan
täres och förderfvas, uppblomstrar lika stark som
herrlig. En ensidig utbildnirg, till förmån för nå-
got visst intresse, blir ock derföre en missbildning,
samt förr eller senare ett lyte, en utväxi: i jera-
bredd med hvarandra skola alla delar uppskjuta,
alla krafter i afmätt förhållande tilltaga och för-
evas till ett helt — annars blir organismen svag
och lider.
Likasom nu Folk-representationen i allmänhet är
det vilkor, hvarförutan den utveckling, hvari all Stat
är inbegripen, icke blir rätt lefvaode, ej heller för
framtiden ullräckligen betryggad, så uppspringer
åter ur ståndsfördelnirgen den fördel, att samma
utveckling fortlöper i närmaste öfverensstämmelse
med alla de särskilta medborgare-klassernas åsig-
ter, behof och önskningar, följaktligen mera jemn,
och utan fara, att något intresse härvid förbises
eller vanvårdas, eller ens af skatter och besvär öf-
ver höfvan betungas. Men att anse Riksstånden
icke egentligen beteckna något annat, eller repre-
sentera något mer, äa vissa yrken och dess intres-
ser, fruktar jag är att med misskännande af den
högre anda, som i Riksstånden bör förefinnas, ned-
draga dem till nog mycken I knelse med korpora-
ticner och skrån. På en vida högre ståndpunkt till
tänkesätt och åsigter, måste ofelbart hvarje Riksständ
befinna sig, och under denna benämning ville jag
sammanfatta en grupp af flura medborgare, hvilka,
Vill följd af deras uppfosiran och bildning , deras
befaitni-g och ytire vilkor, samt den rigtning de-
ras seder, sinne och förmögenheter derigenom be-
kommit, med eit ord, genom deras ställning i sam-
hället, hafsa eller åtminstone kunna presuppone-
ras hafva en nära öfverensstämmande lefnadsåsigt;
hvilka således från en viss gemensam ståndpunkt
hafva uppfattat Statsförfattningens höga idd, och
derifrån håde vrka och medoifva dess forteående