Af Professor Agardh: Emot beslutet, att civile Embet:män skulle lemnas inträde i Preste-Ståndret. Häruti instämde Herr Malmberg och anförde tilI ka reservation mot Fabrikanters och Manufakturisters inträde i Borgare-Ståndet. -— Konstitutions-Utskottets Memorial, med betänkande och förslag , angående Landtdagar. Efter noggrannt öfver vägande af den inom Konstitutions-Utskottet väckta fråga om Svenska Foikets representerande, äfven på Landidagar eller genom Landi-Ständer, har Utskottet enhälligt gillat förslagets allmänliga id, och får, med de ioskränkningar och modifikationer, som pröfvats nödiga, nyttiga och utgörande vilkor för verkställbarheten, härmedelst vördsamligen framlägga hufvuddragen eller g:undiivierna till en Landtdags-Ordning, Ämnets vigt, och framför allt ovissheten om Rikets Ständers åsigter, hafva föranlåtit Utstottet att begränsa dess åtgärd inom en sådan förberedning och uppställning af sjelfva grunderna. Det är först sedan dessa blifvit, icke blottaf nu församlade Ständer godkända, för att såsom deras utlåtande nvila, utan ock vid nästa Riksdag af begge Statsmakteraa antagna, som det då blifvande Konstitutions-Utskottet erbjudes lägenhet att plasmessigt utarbeta och afgifva ett fullständigt reglementariskt förslag, hvilket likaledes i sin ordning kommer att undergå den i Grundlag stadgade behandlingen. i Återinförandet af de inom Sverge urgamla Landtdagssammanträden, hvartill ej ännu, särdeles i Rikets nordligare provinser, alla spår hunnit utplånas, skulle, efter Konstitutions-Utskottets uppfatining, våsendtligen äga till ändamål: att i någon mån afböja den temligen allmänna, om än Oobilliga klagan, att folkets röst ej får framtränga, eller att folket ej är representeradt, och särskildt att tillfredsställa, eller åtminstone afleda orepresenterades anspråk på inrymmande i RiksStånden; att, genom motionsrättens förläggande till Landtdag, dels bereda provinsens önskningar tillfället att uttrycka sig mera kollektivt och mindre individuelt, än de måhända vid Riksdagar stundom tolkas, dels minska Riksdagsärendernas och egentligen önskningsmålens mävgd, samt dymedelst bidraga till Riksdagarnes förkortande; att, utan rubbning af Kommunernas fria samråd, bringa deras aftal till enhet och öfverensstämmelse, — att jemna de skarpa olikheterna, ofta emellan närgränsande socknar, i ekonomiska förvaltningsanstalter, — samt änvdtligen att, genom utvidgandet af den medborgerliga verkningsrymden, lifva en allmännare Nationalanda samt väcka hågen och utveckla skickligheten för municipalbestyr. Utan tvifvel hafva Landtdagarna ursprungligen lemnat preformativet åt Riksdagar; men sedan de förra försvunnit, måste, enligt Utskottets förmenande , Riksdagen blifva typ och Landtdagen efterbildning. Ty Utskottet har ej tänkt sig Landtdagen såsom isolerad och fristående, eller utan samband med Riksdagen, hyilken han genom sin natur är underordnad, på samma sätt som delarne det hela. Derföre har ock Utskottet sökt att, såvidt möjligt varit, uppställa Landtdagarnes organisatien och befattning, utan för många eller för stora afvikelser från Riksdagarnas. Med förkastande således jemväl här af allmänna valens princip, har Utskottet tillämpat den af val genom Korporationer eller Medborgarcklasser, och dervid bildat de fyra främsia valklassernas och fördelningarnes sammansättning efter de fyra Riks-Ståndens nu varande eller, i en måhända ej aflägsen framtid, förmodade beståndsämnen, med det nästan enda undantag, att i Första och Andra Fördelningarna, motsvarande Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, saknas sjelfkallade Landtdagsmän, hvilket dock härrört derifrån, att viss och lika personal bort för hvarje fördelning bestämmas, och att en särskilt fördelningsformation af sjelfskrifna, eller deras inlåtande 1 förut befintliga fördelningar, skulle upphäft vilkoret af samfält öfverläggning och omröstning, eller åtminstone ståmplat detta vilkor som orättvist. Den samfälta öfverläggningen åter jemte dermed förbunden votering, per capita, grundas förnämligast på Landtdagers syfte och föremål, eller frågors väckande och beredande, men ej deras afgörande, hvarigenom ock dess karakter mera närmar sig till ett Utskotts med motionsoch beredningsrätt, än till den af både motionerande och beslutande Stånds-Plena. s Men då Konstitutions-Utskottet å ena sidan utsträckt motionsrättigheten å Landtdag till fullkomligaste likhet med den, som vid Riksdag inom Ståndens Plena utöfvas, att nemligen väcka alla motioner, utom grundlagsfrågor, och, å andra sidan, inskränkt Landtdagens beslutande rätt inom gillandet eller ogillandet af motioner och af förslagseller redaktionsformen för desamma, har Utskottet ytterligare varit emtänkt på något medel att återhålla em tilläf