sen, så är Staten i ett tillstånd af upplösning, lika ofelbirt, som det måste medgifvas, att om spekulationeo uppfatar Sta eai dess helhet och samband, icke såsom en sluen, i sig sjelf sammanhängande, i tiden siz utvecklande organism, utan såsom ett tillfälligt bolag, med inga andra, än ögonblickets intressen, fattar den ett oting, endast befintligt inom abstraktionens liflösa rymder. Utskottet har und-rlåtit att framställa det mål, Git all representation, äfven den i särskilta Stånd fördelade, bör ytterst syfta, och hvilket sammanhåller och till ett helt förbinder den annas spridda verksamheten. Härutaf härrör, att Staten, efter Betänkandes uppställning, företer sig endast såsom en sammanfattning af flera isolerade, genom intet högre samband sigs emellan förlikta och afvägda intressen, de der skola af de särskilta fyra Stånden bevakes. Nästan missledes man på sådant vis att tro, det försvarandet af gamla och utverkandet af nya privilegisr borde framför allt vara r-presentationens ögonrmärke — en slutledning, som icke ens derigenom tiliräckligen afböjes, att det som stårdvis representeras , säges vara ett oktoppsligt och opersonligtå intresse, jordbrukets, handelns, ky kans, o. s. v. Efter min åsigt är det allmänna gemensamma intresse, som bör lifva hvarje representations verksamhet och utgöra dess högsta syfte, realiserandet af Statsförfattningen; allmänna , hos hvarje Meded borgare endast med skiljaktiga grader art klarhet, , l:fvande idde, u!bildande af de derutur härledda grundsatser och de dermed sammanstående , men i öfrigt af ortsoch tidsförhållarden , samt folkslagns särskilta lynne, bildningsgred och seder beroende vilkor, under hvilka mensklighetens alla intvessen, så väl de imma:eriella, som materiella , kun a fritt i alla rigtvingar och med full jemvigt och sammanstämmelse sins emelian utvicila sig, och menskligheten sjelf uppnå acen fulikomlighet och sällhet, som blifvit benne på den jordiska banan tillämnad. Det är alltså ett intresse, som väl kan sägas vara bide kroppsligt och personligt, som gäller alla lika, som afser så väl det innevarande ögonblicket, som hela den tillkommande tiden, och är i egentligasle måtto iefvande och varmt — ett intresse, för hvilket det företrädesvis må vara värdt att lefva, verka och dö. — Staten betraktas härvid icke såsom en machis, uppå hvilken efter hugskott kan timras och bygaas, utan såsom en samman fattning af lefvande och under omskiftande yttre förhållanden suit inre väsende utpräglande menniskor, derföre och sjelf, såsom en lefvande, ur frihetens inre nödvändighet upprunnen och med dess egen k:aft sig utvecklarde org:nism, hvilken, blott dea icie af den inre masken, den sjelfviska menniskan täres och förderfvas, uppblomstrar lika stark som herrlig. En ensidig utbildnirg, till förmån för något visst intresse, blir ock derföre en missbildning, samt förr eller senare ett lyte, en utväxi: i jerabredd med hvarandra skola alla delar uppskjuta, alla krafter i afmätt förhållande tilltaga och förevas till ett helt — annars blir organismen svag och lider. Likasom nu Folk-representationen i allmänhet är det vilkor, hvarförutan den utveckling, hvari all Stat är inbegripen, icke blir rätt lefvaode, ej heller för framtiden ullräckligen betryggad, så uppspringer åter ur ståndsfördelnirgen den fördel, att samma utveckling fortlöper i närmaste öfverensstämmelse med alla de särskilta medborgare-klassernas åsigter, behof och önskningar, följaktligen mera jemn, och utan fara, att något intresse härvid förbises eller vanvårdas, eller ens af skatter och besvär öfver höfvan betungas. Men att anse Riksstånden icke egentligen beteckna något annat, eller representera något mer, äa vissa yrken och dess intresser, fruktar jag är att med misskännande af den högre anda, som i Riksstånden bör förefinnas, neddraga dem till nog mycken I knelse med korporaticner och skrån. På en vida högre ståndpunkt till tänkesätt och åsigter, måste ofelbart hvarje Riksständ befinna sig, och under denna benämning ville jag sammanfatta en grupp af flura medborgare, hvilka, Vill följd af deras uppfosiran och bildning , deras befaitni-g och ytire vilkor, samt den rigtning deras seder, sinne och förmögenheter derigenom bekommit, med eit ord, genom deras ställning i samhället, hafsa eller åtminstone kunna presupponeras hafva en nära öfverensstämmande lefnadsåsigt; hvilka således från en viss gemensam ståndpunkt hafva uppfattat Statsförfattningens höga idd, och derifrån håde vrka och medoifva dess forteående