År TE a
VV ÅA VV MV
Af Biskopen Doktor a f Wingård:
Jag anmärker först, att, om Utskottet antagit ritt va,
det varit i sin ordning att framställa för detta val hvilsa
qvalificerade som helst, utan afseende på stånd. Sådarpt är
det citerade förhållandet i Norge, men annat i Sverge,
der således Possessionater och Embetsmän icke såsom blott
sådane kunna komma i fråga till upptagande i de förhand
varande, rationclt afrundade stånden Man stöter sig på
ordet intresse och missförstår dess befogenhet till represen-
tation, då man icke tänker sig det rent. Det är det ge-
mensamma af lika yrke, lika bildning för detta, lika rät-
tigheter, som binder korperationen, hvilken senare är Stån-
dets preformation. — Likasom af familjerna korporationen,
af korporationerne Ståndet, så uppstår af Stånden stater.
Lyckligt är att grundfäste, skickelse och häfd redan bil-
dat våra Stånd, dem vår upplösningstid väl kan förfuska
eller upphäfva, men icke med något bättre ersätta. Under
Utskottets många, sorgfälliga och långa öfverläggningar har
det tillräckligt visat sig, hvilket motstånd den häfdvunna,
med vårt stalsskick sawmanvuxna Ståndsformationen stäl-
ler mot äfven de mindre förändringarne, och sedan mot en
total omstöpning. Jag upprepar, att Embetsmännen icke
hafva något eget karakteristiskt och sjelfständigt intresse
att representera. Att intaga dem i Presteståndet, vore så
mycket mera irrationellt, som detta redan har ett bestämdt
och skarpt begränsadt intresse, såsom Kyrkans vårdare Det
element, som Presteståndet kunde upptaga, vore Elemen-
tar-Läroverket, hvilket, likasom nu Högskolan, kunde
sända ombud, såvida det icke anses nog vårdadt af Bsko-
parne, Läroverkets Eforer, och af de Lektorer, som alltid
funnits och troligen komma att fiunas bland Presteståndets
Ledamöter. Inträdesrätt Lör dock blott vara medgifven, icke
älagd, emedan den, för knappt lönade, torde anses mera
för en börda, än en förmån. Längre sträcker jag mig ic-
ke i eftergift, emedan jag vet, att jag på denna punkt står
på säker grund. Så snart man förfar irrationd!t, kan in-
tet freda från irrsprång. Emedan man utan giltig grund
vill intaga Embetsmän, skall man ock, hur man vänder
sig, begå inkonseqvenser. Svara mig den det kan, om det
är rangen? om lönebeloppet? om tjenstens beskaffenhet?
om någon annan qvalifikation skall afgöra befogenleten
Hvar finnes ock nu den allmänna bildning instängd, som
skulle vara Embetsmännens Majorat? månne icke åtmind
stone denna flacka och breda, lika visst i det första Stån-
det som i det andra? sjelfva lärdomen tillhör icke längre
detta uteslutande. Prestens och Embeismannens i allmän-
het bildning är icke heller densamma. Den förres är, bör
åtminstone vara, vetenskaplig; den scnares är ofta, kan ät-
minstone, äfven på lifvets höjder, vara routinens verk, Nå-
gon naturlig förening finnes icke mellan dessa elementer,
hvilka endast godtycket kan hopgylttra.
Af Prosten Hallström: En representationsre-
form är med höga rop påkallad. Men tiden synes
mindre vuxen, att åstadkomma den. Dertill er-
fordras wed rätta, jemte en klar och sanna uppfait-
nivg af den represenativa förfaitnin,ens ide, äfven
förmåga alt återgifva den, lämpad efter de särskil-
ta, så yitre som inre förhållanden, hvilka tillhöra
vår tid och utmärka vårt land.
Ait Utskottets härtill uppgjorda us: tf skulle
tillfredsställa, är mindre anledning att förvänta.
Likväl torde detsamma förtjera nigon ursäkt, i
grund både af ämnets svårigheter och meningarnas
strid deröfver.
Omfattande dena åsigt, att Ståndsfördelningen sä-
krast bibehålles, såsom representationens grundval,
hade jag icke destomindre trott, att den kunnat i
sin mån modifieras. I sådan öfvertygelse biträdde
jag, och yrkade bifall till det förtjenstfulla förslag,
HAr Grefse Spens framlagt, att på 2:ne Kamrar
sammanföra de fyra Riks-Stånden, jemte öfriga än-
nu icke representerade Medborgareklasser, hvilka
borde vid föregående valen I:kaledes bilda särskilta
afdelningar. Sedan åter denna djupare ingripande
förändring blifvit af Utskottet underkänd, syntes
mig icke böra underlåtas försöket, att efter en en-
da ledande idd rekonstruera våra fyra Riks-Stånd,
och deruti upptaga de flere medborgare, hvilka, i
följd af den från äldre tider och förhållanden qvar-
stående inskränkningen, äro från representationsrätt
uteslutne. Men i sådant hänseerde röjer Utskotiets
förslag en dubbel brist, dels genom underlåtenhet,
enär såväl ofrälse Ståndspersoner, som militäre Em-
betsmän blifvit alldeles förbigångne, dels genom öf-
verdrift, då Kongl. fullmakt är bestämd att blifva
den ledsven, som i andra Ståndet skall införa ci-
vile Embetsmän.
För bibehållande af Ståzdsfördeninz och Stånds-
vis skeende val herjag fuvnit iilliöckliga skäl der-:
ult, ati sålunda ej till sjelfva grunden upphäfves
hittills bestående val- ch represeniatiorssätt, ej
heller någons häfdvunna rät förnärmas, under äfs
ventyr alt dock icke finna det bättre man söker
utan möjligen något helt annat: en ökad missbelå.
tenhet. De så kallade allmänna valen hafva alide-
les icke något så afejordt företräde, antingen de
praktiskt bedömas efter erfarenhetens viitnesbörd
eller lecretiskt; då de alltid skola finnas lida af en
främmande och nog tillfällsg bestömnins, i följd af