I
rer af vigt, likväl blifvit instälda; och genom smittans fria
fart, skall sjukdomen ovillkorligt en mångdubblad tid gästa
hos oss.
Våra Represeatanter vid Riksdagen synas ej vara så njug-
ga, då de stora anslagsfrågorna för krigsmaktens behof äro i
fråga, chu:u man ej synes hafva något fiendtligt anfall att
befara; måtte de vara lika frikostiga då en ännu värre lands-
plåga hotar våra fredliga hem, och ej förvilla sig af ske-
nel.
Insändaren vill ej tvinga någon att ingå på sina åsigter,
icke heller, likt insändaren från Eskilstuna, uti Aftonbladet
N:o 210 med plumpa ohöfviska uttryck bemöta dem, som 1
en så grannlaga sak som denna, äro af annan tanka. — Lika
litet hade man trott, att Aftonbladet, hvars opartiskhet man
aldrig betvitlat, skulle efter smittans utbrott ihufvudstaden,
så hastigt öfvergå från spärrningsystemet till det såkalla-
de fria, och insändaren vågar försäkra, att denna omvän-
delse ingalunda ökar bladets kredit i landsorterna, hvilket
efter allt utsecude bliv förhållandet med Skånska Korrespon-
denten, ehuru mycket man försökt förlöjliga dess utgifvare,
så fiunes nu ej något blad hvilket med den begärlighet, ja,
med sannen!ustasm läses mera,
insändaren som senom denna uppsats tror sig hafva fram-
ställt den rådande opinionen inom sin landsort, vågar för-
såkra, att de representanter, som röstat för spärrningsan
stalternas upphörande, ej handlat försigtigt och efter sina
hemmavarande kommitenters önskan — partiandan och e-
gennyltan ej inbegripna; men torde insändaren få i korihet
framställa en helt anuan opinionsyttring eller önskan inom
sin ort; vemligen att Redaktionen ville genom sitt allmänt
spridda blad uppmana hvarje Redaktion af landsortstidnin-
garne alt öppna en subskription till understöd för den till
döden dömde Kapten Lindebergs familj, med det vilkor, att
ingen fick dertill gilva större summa än högst 12 sk. Ban-
ko. Många bäckar små blir en stor å, säger ctt gammalt
ordspråk, och man hyser det säkraste hopp att den olyckli-
ga familjen skall häraf åtminstone från fattigdomens följder
räddas.
Tössbo Härad af Dalsland den 16 September 1834.
J. N. S.
Ansändt från Skaraborgs Län )
Då man öfycrallt predikar frimodighet och lugni den fa-
ra som härjar och hotar vårt land; får man hänvisa dem,
som vilja förvissa sig om den basis, hvarpå detta kan grun-
da fig, hit till Skaraborgs Län,
Ifrån vårt olyckliga grannskap, Elfsborgs Län, der opini-
oven varit, och ännu är rådande: att alla sådana hinder,
som läggas emot kolerasmittaus kringspridande, äro frukt-
lösa, ja! till och racd omenskliga och lagstridiga, för hvil-
ken princip de dyrt fått pligtla; har sjukdomen inkommit
på flera ställen inom vårt län; men på de flesta ställen blif-
vit i tid motad och gqvarhållen vid gränsen, Blott på ctt
ställe kom den, till vår olycka, under de första dagarna, den
visade sig i VWenershorg, fem milin uti Jänct, införd af
en possessionat, Sviander, på Helleberg i Skarstads församling,
hvilken, efter att ha passerat natten i Wenersborg, hemkom
och dog inom dygnet.
Det ena hastiga dödsfallet på det andra skedde sedan i
huset. - Vederhörande Prov.-Läkare, Assessor Fant, in-
fann sig på stället, förklarade sjukdomen för kolera, och
rådde till cn varsam och författuingsenlig behandling så
väl med döde som sjuke, hvilket icke hörsammades; utan,
på Göteborgska visct, ansågs dödsorsaken för blodslag. Här-
igenom fick smittan, innan länets ovänligt verksamme Höf-
dinge hann komma till stället, obehindradt sprida sig till
alla, på längre och kortare afstånd från nämde ställe, an-
gränsande byar, hvilka måst bestå Härjaren öfver etthun-
drade cffer i döde, och ännu flera sjuka, hvaraf minsta de-
len torde kunna af staten påräknas Genom landshöfdin-
gens driftiga och kloka anstalter, lyckades det honom, att
så ingränsa farsoten på dessa ställen, att den cj på fem
veckors tid kunnat bana sig väg derutur.
Uti Jungs socken, som, med hela sin gräns i vester, stöter
intill Skarstads församling, har helsan varit hela tiden och
äro ännu fullkomligen ostörd. Smittan har ej en gång fram-
trängt till Skarstads kyrkoby, belägen blott en half fjer-
dingsväg från Bya by, som hela tiden varit hemsökt af
härjningen.
Till Lugns socken infördes den af en snickare, som gjort
likkistor på Hellcherg, hvarigenom hon fick vidkännas 10
dödsfall, och något flera sjuka; men smittan har iej fålt
öfvergå till någon af kringliggande folkrikare byar i Leve-
nes församling.
Till Ufvereds by, som gränsar till Hellebergs ägor, in-
fördes smittan genast, och har gjort den för det mesta öde.
Genom vaksamma anstalter utehöll Hjerpås en hel må-
nad smittan ifrån sig För 8 dagar sedan hände den olyc-
kan, att dess klockare, som på ctt särdeles oförsagdt : ch nitiskt
sält biträdt vid sjukvården i Ufvered, praktiserade sig sjuk
hem och dog, till stor saknad för församlingen, och derige-
inkom smittan i Hjerpås by, der den nu svårast grasserar.
Till Skara Hospitals gård kom smittan, som det förmo-
das, med köpmansvaror, der upplagde, och har der varit
förödande; men genom vaksamma anstalter har den blifvit
utehållen ifrån Staden, oaktadt afståndet blott är några hun-
drade steg,
En bokhållare fråx Stockholm, som uppehöll! sig någon
tid i Lidköping, för att handla spanmål, hade det cturderiet,
alt resa till VWecnersborg i samma ärende; vid återresan
derifrån, fick han cj nattqvarter. innan han kom till Mcil-
by, der han trugade sig in. Följden var, alt gästgifverskan,
som cm morgonen uppbäddade sängen, deri han legat, dog
efter 6 timmar. Äfven detta fick namn af blodslag. Sund-
hetsnämdens föreskrift för begrafningen åtlyddes cj, hvar-
af hände, alt en hustru, som svept henne dog följande da-
gen; den, som gjorde likistan, några dagar derefter; cch alla
som bevistade begrafningen nersjuknade och större delen
ha med lifvet fatt betala kalaset. Gräns blef genast satt för
farsoten, som den hittils icke öfverskridit.
Denna möjlighet, och snart sagdt, lätthet att instänga
smittan, gör, all lugn cch frimodighet går jemt i bredd med
fårädelsen. De tt enas hvalanat tam AlsvAÄAl ou. po eRMasees