forer ett heil anna: språk an torr, har Ju fördom
uttalat den åsigt, att en fri press och ett nat:onal-
garde äro de båda ourdj;jängliga bålverken för ett
folks frihet. Det inkast man hämtade från Spani-
ens föga framskridna civilisation, för att framställa
det såsom ännu icke moget för åtnjutandet af: fria
institutioner, är cn tevolierande smädelse mot den-
na ädelsinnade nation, som i lojalite: och tapper-
ket, i tålamod och inte!ligens icke står efter nigon
anaan. Eller är måhända Spanien icke så upp-
lyst, som England var under Wiihelm III, Frank-
rike under Ludvig XVIII, och Portugaal i sitt när-
varande tilistånd? flvad som blifvit dessa länder be-
viljadt, det kunde och miste Spanien nu erhålla.
Sedan härefter Ir Bendichi di Quili, Santa
Fe och markis de Falces yttrat sig i ministörens
anda, och förklarat de begärda institutionerne an -
tingen vara förtidiga, ötverflödiga eller farliga, an-
teg sig Hr Maria Lopez, cn af Kammarens talang-
fullaste ledamöter, petitioner med stor värma och
under allmänt bifali från de närvarande åhörarne,
hvilka äfven på samma sätt upptagit Or Tiueba y
Cosios tal. Hr Lopez önskade aw se petitiocen dis-
kuterad och antazen i sin helhet, emedan de re-
daktionsfel, som tillifventyrs deri funnos, sederme-
Å
ra kunde rättas, och icke borde ligga i vägen för
antagandet af de helsosamma fundamentalprinciper,
sem 1 petitionen blifuit uttslade. Han trodde ic-
ke, att någon opposition kunde äga rum mot
ett: så ändamålsenligt förfarande; han skulle fruk-
ta att förolämpa .fammiren, om han fö:ut-,
save tillvaron af en sådan! opposition. Vi
frihetens barn — så söt han sitt tal — som före-
nat vår sak med hennes, under ala landsflyktens
mödor och besvär, vi fi icke glömma, att ett fi-
enligt öde lät despolismens råa makt trampa frihe-
ten i stoftet, och att enda medlet att skydda henne
för återfall i samma missöde, består deii, att vi för
pu och alltid proklamera ett fast och oupphörligt
vidhållande af de grundsatser, som innefattas i pe-
titionen. Derigerem, och endust de:igenom, kunna
vi betrygga både den närvarande sturdens och fram-
tidens välgång och lycka. — Hr Martinez de la
Rosa uppträdde nu i tribunen, för att bekämpa pe-
titioren, Han utgick fiåan den äventyrliga satsen,
att folkets frihet farn en väsendtlig garantiisjelfva
den monarkiska principen. Si ofta en thron blifvit stör-
tad, så ofta den monarkiska p:ircipen lidit intrång, ha-
de, efter talarens förmenande, friheten tillika gått un-
der, och tygellöshet, med alla thy å:följande olyckor,
trädt i stället, Foltvälde hadealltid ledt till despotism,
till diktatw; så bade det gått i England i Crom-
veils tid, ceh i Fiankrike under! Bonaparte. Under
det monarken tager sina trogna stander sill råds
och lyssnar till deras rådslag, stänger Cromvell till
Parlamentsalen, osh soppar pyckeln i sin ficka,
cch Bonaparte hade till och wed gerom grenadierer
lititi drifva folkrepreseatanterne åtskils. — Nu öfver-
gick ministern till de särskilta artiklarne af peti-
nen, och fann i synnerhet i den första en stötesten.
Denna artikel vore ordagrant lånad ur Fransyskta
konstitutionen af 1799, och stridde mot alla sunda
privciper i statsrätten, — Visserligen låt det höra
sig, om man uppställde den grurdsatsen, att det är
tillåtit för hvar och en att göra hvad ingen lag
förbjuder honom. Men att vända om denna grund-
sals, såsom det skett i berörde artikel, det vore att
förstöra hela den hierarki af lydnad, som är ound-
gänglig i en stat, och som sträckte sig längre än
till ett blott och bart iakttagande af bestämda lag-
bud. På samma sätt som barnetoinskränkt lydde
fadrens välde och lärlipgen sin mästares vink, utan
att dertill förpliktas genom bestämd lag, på samma
sätt, förmente den värde talaren, funnes 1 staten en
f:ån den lägste till den högste uppstigande skala af
oundgär glig lydnad. — De följande artiklarne sma-
kade: icke ministern bättre än den första. Särskilt
förElarade han i afseende på tryckfriheten, att det
för Inger del nu vore en tjer lig tid, att tänka på dess
införande. Man kunde framdeles en ging moget
afväga de olfgenheter den medförde, mo: de förde-
Jar den tilläfventyrs erböd. För öfrigt förbehöll
ban sig, att få återkomma till de särskilta artik-
farne, då den speciella diskussionen inträffade, om
annars, emot hvad han föreställde sig, Kammaren
skulle besluta, att taga petitienen såvida i öfvervä-
gande, att en diskussion öfver de särskilta avtiklar-
Te ansågs lämplig. — Allmänna diskuss:oren för-
klarades nu vara slutad och Kammaren beslöt, med
en majoritet af 33 röster cmot ministrarne, att till
afgörande företaga, särskilt, bhverje artikel i pcti-
tionen. Grefve Toreno pioponerade nu, att förän-
dra Ardalvdelsen af (usta avtilteln ll fölanda. 2J,
mm ——Z ?S oo ct . . Å . . ( d2QHHHeNhNsstt.a uu
m——s mm soon —— — — — --——— -—--— —-Z B BFmE -----——llt — — — — —X—-
