Näst den förskräckliga kolerasjukdomen, som man
dock vumera öfvertygat sig i ytterst få fall angri-
per, utan alt dietfei eller förkylning föregått, och
som dessutom med någorlunda säkerhet ken botas,
om, i stället för preservativers begagvande, hjelp
användes vid första illamående, finnes för närva-
rande ingen mera epidemisk sjukdom, än en art 1ädd-
håga, som i nästan alla landsorter börjat bemäkti-
gat sig det gamla Svenska mannamodet, och hvil-
ken lämpligast torde böra benämnas koleraskälf-
van. Den är kolerans trognaste bundsförvandt och
Hofmästare, hvilken far förut att bereda till den
tyraponiska och förödande gästens emottagande. Ett
bevis. Huru långt denna räddhåga går, på vissa
ställen i landet, kan svårligen någon här i hufvud-
staden föreställa sig, Vi hafva t. ex. haft flera
bref ifrån Skåne, hvaruti yttras förundran deröf-
ver, att några göromål kunna fortsättas, ja! att en
tidaing dagligen kan utgifvas i bufvudstaden, samt
der högsta förtrytelse, när någon gång de bediöf-
liga underrättelserna uppblandas med en anstrykning
afskämt eller glädtighet. Ettibland de märkbaras!e
bevisen på denna räddhåga lemnar lik väl nedanstå-
ende insända artikel:
Man kan icke undgå att varseblifva och an-
märka den till ytterlighet drifna farhåga för ko-
leran, som nu för tiden bemäktigat sig sinnena,
isynnerhet på landet. Såsom prof derpå må näm-
nas, att i M—ö Socken, blott några mil från huf-
vudstaden, icke mindre än fyra nya kyrkogårdar
blifvit invigda till koleralikens emottagande. På
det dessa nya begrafningsplatser icke målte stå
af onyttiga, hafva redan tvenne lik , under namn af
koleralik, der blifvit begrafna, samt rapport derom
insänd till LandshöfdingeEmbetet, utan att förut
läkarebesigtning varit anställd, eller ens någon gif-
ven misstanke förevarit, att de begrafne pesoner-
nes död varit förorsakad af kolera. Några af Sock-
nens upplystare ståndspersoner, som egentligen bor-
de föregå med godt cxempel, drifva sin räddbåga
ända derhän, alt ej ens våga samtala med sitt eget
tjenstfolk annat än genom fönstret. Då, enligt all
erfarevhet, ingenting mer än ytterlig fruktan bi-
drager till sjukdomens mottagande; bör man med
allt skäl befara, att epidemien kommer att rycka
med sig talrika offer på sådana ställen, dir alt
gö1es, för att uppskrämma allmogen, i stället för
att bidraga till dess lugnande Det vore derföre hö-
geligen att önska, det Presterskapet på landet, i
stället för att inviga nästan hela socknar till kyr-
kogårdar, och genom dylika, till en stor del onö-
diga anstalter, stegra rädslan, deremot sökte bi-
bringa siva sockneboer sundt förnuft och lugn be-
sirnivg under den instundande faran.
Landtbo från Mälaröarne.
NA re
nn
me
Halmstad den 19 Sep. Utom i Fjärås Pasto-
rat, lärer farsoten upphört i hela norra delen af
Länet; i Kongsbacka har på nära 14 dagar ej ko-
lerafall inträffat.
— Den Militär.-havatkning af Koroel Skåncka Hun.