-
Re —— nn
Sedan frågan om för
ändring i tiden för våra Riks-
dagar va:it före i Riksstången och ifrån ett par af
dem blifvit återremitier2de med fö klarande af det-
cmensammi flacka, att Rissdegiroa bor-
de hålles hvart tredje i stäliet för hva:t fome år,
ta stånds g
och Red. ir yli
5
lä
C
sarsh
:
ae
la
ocn i korthet redogjort för st ndens
bekan: med Konstitatons U sko tets
rum, eburua den redon förevar för
n är I vVir tanka
tyllbeka. Frå
izare än Håsonanravn, som afser reformer i Riks-
u!!e met
äendernas gäng, fyrdelning
ö a
upphäfvasds natuor-
ligtvis uudevtaget, hiilket i ella fall otvifvela: Ugt
a förävdring i tiden för Risstosar-
5
2
Y
res
tand
-
itresse för, och
endernas gå
eras afgörande till land
I
NR 5
Å
52
sensems
kel
rn
rr:
gj
kt fena 1 bt kr a PA ÖN GA
4 - eQ
2 ev
per
RJ
a
somisk
1
tätere somm
När man bi
ca beten, Oc
näm
randteringen; eo fätare uppmärisambhet på de
räcdr ngar 1 tviliaxan m. m., som ofelcsart må-
småningom
stal
ec
kunna
utveckliogen
förkofr
å di
in; och när
se e La
stor del af meanikans
4 e
traåtar alla de vidsträckta fagstift-
2? fösestå och nödvändist miste före-
let hele f af tänd
aniräden, som för finansernes ri:
rätiongars och privatbinkers
uppstår: den allmänna och hög
al ava författningar ang enie
aste f.amtid
våson förenkli:
a
-
nn
göra sig gällande såvida Sver-
något följa med endra hinder
af dess organiskalagar ech i cko-
man besinnar, hu-
tid förflyier inoin ta-
af ett femir; i hvilka förindrade ställoingar
viderne
emeliräd ofta belivna sis, och huru
En s
, Side, under sådana förhål-
ä löpg iellantid skola bibehålla det
den uppmärksamhet på allmänna
som är ett vödvändigt vilkor för
bästa; när man slutligen
änvker på vådan deraf, art samhället genom dessa
;skof, under hvilka idderna iecte hinna
3 skussioneas skärs Id, utsältes för den vå-
dan, att de nyttigaste fö
rslag ofta icke hinna ba-
na sig väg genom fördomar ech Intressen, och der-
emot förhastade projekter stundom antagas, emedan
representanlerra icke öga nog praktiska insigter att
irse deras o
II
senhet i utöfningen, så kan man icke
1
uadra derölver, att de framsteg vårt gamla Sverge
å de sista 25 ären gjut, icke äro annat än tupp-
fja, och icke tåla någon jemförelse med dem, som
stedde under den så mycker fördämda frihetstiden;
och icke blott nationen, utan äfven regeringen bor-
de derföre önska den föreslagna föränd:isgen. Ock-
83 finner man, at! i denna f åga äfven sådane leda-
möter i konstititioas-Utskoltet, som annars icke äro
böjde för reformer, insett ryttan deraf; och det är
att hoppas, a!t ce, com uppställt betänkligheter der-
emot, vd närmare eftersinnande snart skola inse,
att det enda medlet ast få kortare riksdagar, är
ti göra dem tätare; att om ökade utgifter hittills
varit en gifven följd af hvarje ny riksdag, så är så-
dant, sås.m förut blifvit anmärkt, icte riksdagarnes
fel utan 1epresentanternes och de kommittenters, som
välja dem; samt slutligen, att till och med hoppet
om en representationsförändring afligsnas just genom
de långa intervallerna, Vi torde en annan gång å-
terkomma till en närmare utveckling af denna tan-
ka, hvarmed vi trott oss böra uttala vårt eget om-
dime såsom inledning till Utskottets protokoll, hvil-
ket härhos följer:
Vidare förehades frågan om Rikets Ständers
sammankomst till lagtima Riksdagen på bestämd tid,
ned viss meHanrymd; Hävid. upplästes nästlidne
Rilsdags Konstilutions-Utskotts Betänkanden N:is 53
och 54, med förslag till G: undlegs-stadganden i des-
så hänseenden -