NS vv LH ks nn Rn nungens Kansli tillika är Kontrollör i Tullverket och Kanslist i KrigsKollegium 3; en Aktuarie i Banken tillika är Kanslist i KrigsKollegium; en Revisor i KrigsKollegium tillika är Kanslist i KammarKollegium ), dito i Stockholms Stads Brandförsäkr.verk och Sekreter vid Kongl. Teaterr, med många flere, som man ej hinner uppsöka och anföra. I de lägre tjenstegraderne, såsom Kanslist och Kammarskvrifvare, lärer det finnas ganska få, som icke äga flere sådana tjenster; men så äro desse af mindre vigt och lönerne ganska små i förhållande till närmaste tjenstegrader, åtminstone i de nyorganiserade embetsverken. Deremot äro flere af de här ofvan uppräknade tjenster af den natur, att de fullkomligen fordra sin man. Huru kan det då blifva en möjlighet att rätt sköta dem, när flere sådane äro förenade på en hand? Man tager till sitt biträde underordnade, kajolerar dem och ger dem förhoppningar om att blifva framdragne vid yppande tillfälien framför andra, som kunna vara mera berättigade. Följden häraf blir den, att då de mångbetjenstade kunna beräkna sina inkomster till rätt betydliga, blifva ernbetsverken belastade med Extra Ordinarier, som under väntan på befordran tillsätta det lilla de ägt, och nödgas stundom, för att kurena lifnära sig, vidtaga utvägar, dem hedern förbjuder. Detta mångtj-nsteri, som vid yppande befordringar si lätt kunde förekormmas , har man dock velat förbise; isyonerhet hade detsamma bort ihågkommas i de nyorganiserade Ertabetsverken , 1som hvilka Tjenstemännen kunna haf-a, om ej en öfverflödig, deck tarflig hergning. THela ändamålet mid de nya o ganiseringarre är således total: förfeladt, am ej detta ofog afbjelpss. Uti Konal. Maj:ts Nåd. Bref af dv 17 Dec. 1931, angåeade Krigs-Kollegii nya organisation, har man väl sett den tankan uttryckt, att 1600 Ridr B:ko icke vore svarande mot hebofvet (2) för desse Embetsmän (Ledamö:terne), eiler stå i fullt förkå lande till vigten och värdigheter af deras tjonstbefattning.... samt detta lönbelopp, vid vuvarande tider: dyra priser, icke stå i förhållarde till dessa Embetsmåns ansvarsfulla och trägna befatltaning .... hvedan Kongi. hat på desa med flere skäl i nider för godt funnit bestärnma Krigs Råds-lönerne till 1600 Rdr med 152 tunnor spannmål derunder, samt med fyllnad arfvoden dertill af Zoo Hitr, alt af kas ona från och med nästa års början (4 1 Jan, 1932) utgå, intillde:s lönerna å stat hinna till 2000 Ridr förhöjas.? vv. Vi viljt gerna medge, att dessa förhöjda löner icke äro för högt tlitegna, isynnerhet för den, som har stor fem ij och barn att uppfostra; men, må man härvid som vid alla and:a tillfällen då nya anslag komma i fråga, let tänka på den betajiarde, och en stor del af decas belägenbet, hvilka hufvudsakligen äro jordbiukarne, cch derräast näringsdkorne och städernes borgerskip: de la äfven bebofver, ha barn att uppfostra, de tfunna äfven åstunda att lefva beqvimare, att ni gon gång förlusta sig och ha njutningar. Betraktar men saken frön denna synpunkt, och värt fattiga lands icnstränkta ttllgångar, samt besingar embetsoch tjensteranrakorpsens i hufvudstoden lefnadssätt 1 jemörelse med t, ex. de mindre bemedlade landtmänasrs; så lärer man nödgas medae ait emhbetlsoch tjenstemännen i allmänhet icke äro så vanloticde med sina öfverklagade små löner, som de vid första påseendet tyckas vara. Man påminner sig härvid det gamla välgrundade ordspråket: sronans kata är liten, men säker och dryg. Sluligen, cch för ait återkomma till hufvudlöremålet för denna nppsats, som i början af densarama blifvit entydt, må följande strof ur ofvan cilerede Kovgl bref anföras: Hvad vidkomrmer cder hemställan, at inga af Kolegii civile embetsech tjensten än må, sedan de tommit i ånjutande af den förköjda lönen, kunna innelkafva tjonst med lön eller arfrvode i annat publilt verk, . . hafve vi funnit godt uppskju!a denna fråga, för att till pröfning framdeles förekomma i sammanhang med de underdåniga försiager till andra verks organiserande, som komma att os; i underdånighet underställas.? — När skall detia framdeles inträffa? och huru lärge skall man förgäfves vänta bärpå? Det ser verkligen tå ut, som om denna angelägenbet vore öfverlemnad åt glömskan. — Ett tdningsblad i landsorten (Upsala Korrespordenten) har, i anldsing höraf, gjort en välgrundad anmärkning, som väl förtjenar alt 1eproduceras: Å Således, ehuru vederbörande tillstyrkt denna i alla embetsvesk, af omstävdigheterre så högt påkallade åtgärd, har beslutet deck blifvit uppskjutet, till dess, enär det ej längre kan tillbakahållas, de a R