NS vv LH ks nn Rn
nungens Kansli tillika är Kontrollör i Tullverket
och Kanslist i KrigsKollegium 3; en Aktuarie i Ban-
ken tillika är Kanslist i KrigsKollegium; en Revisor
i KrigsKollegium tillika är Kanslist i KammarKolle-
gium ), dito i Stockholms Stads Brandförsäkr.verk
och Sekreter vid Kongl. Teaterr, med många flere,
som man ej hinner uppsöka och anföra. I de lägre
tjenstegraderne, såsom Kanslist och Kammarskvrif-
vare, lärer det finnas ganska få, som icke äga flere
sådana tjenster; men så äro desse af mindre vigt
och lönerne ganska små i förhållande till närmaste
tjenstegrader, åtminstone i de nyorganiserade em-
betsverken. Deremot äro flere af de här ofvan
uppräknade tjenster af den natur, att de fullkomli-
gen fordra sin man. Huru kan det då blifva en
möjlighet att rätt sköta dem, när flere sådane äro
förenade på en hand? Man tager till sitt biträde
underordnade, kajolerar dem och ger dem förhopp-
ningar om att blifva framdragne vid yppande till-
fälien framför andra, som kunna vara mera berät-
tigade. Följden häraf blir den, att då de mångbe-
tjenstade kunna beräkna sina inkomster till rätt be-
tydliga, blifva ernbetsverken belastade med Extra
Ordinarier, som under väntan på befordran tillsät-
ta det lilla de ägt, och nödgas stundom, för att
kurena lifnära sig, vidtaga utvägar, dem hedern för-
bjuder.
Detta mångtj-nsteri, som vid yppande befordrin-
gar si lätt kunde förekormmas , har man dock ve-
lat förbise; isyonerhet hade detsamma bort ihåg-
kommas i de nyorganiserade Ertabetsverken , 1som
hvilka Tjenstemännen kunna haf-a, om ej en öfver-
flödig, deck tarflig hergning. THela ändamålet mid
de nya o ganiseringarre är således total: förfeladt,
am ej detta ofog afbjelpss. Uti Konal. Maj:ts Nåd.
Bref af dv 17 Dec. 1931, angåeade Krigs-Kollegii
nya organisation, har man väl sett den tankan ut-
tryckt, att 1600 Ridr B:ko icke vore svarande mot
hebofvet (2) för desse Embetsmän (Ledamö:terne), eiler
stå i fullt förkå lande till vigten och värdigheter
af deras tjonstbefattning.... samt detta lönbelopp,
vid vuvarande tider: dyra priser, icke stå i förhål-
larde till dessa Embetsmåns ansvarsfulla och träg-
na befatltaning .... hvedan Kongi. hat på desa
med flere skäl i nider för godt funnit bestärnma
Krigs Råds-lönerne till 1600 Rdr med 152 tunnor
spannmål derunder, samt med fyllnad arfvoden der-
till af Zoo Hitr, alt af kas ona från och med nä-
sta års början (4 1 Jan, 1932) utgå, intillde:s lö-
nerna å stat hinna till 2000 Ridr förhöjas.? vv.
Vi viljt gerna medge, att dessa förhöjda löner icke
äro för högt tlitegna, isynnerhet för den, som har stor
fem ij och barn att uppfostra; men, må man härvid
som vid alla and:a tillfällen då nya anslag komma
i fråga, let tänka på den betajiarde, och en stor del
af decas belägenbet, hvilka hufvudsakligen äro jord-
biukarne, cch derräast näringsdkorne och städernes
borgerskip: de la äfven bebofver, ha barn att upp-
fostra, de tfunna äfven åstunda att lefva beqvima-
re, att ni gon gång förlusta sig och ha njutningar.
Betraktar men saken frön denna synpunkt, och värt
fattiga lands icnstränkta ttllgångar, samt besingar
embets- och tjensteranrakorpsens i hufvudstoden
lefnadssätt 1 jemörelse med t, ex. de mindre bemed-
lade landtmänasrs; så lärer man nödgas medae ait
emhbetls- och tjenstemännen i allmänhet icke äro så
vanloticde med sina öfverklagade små löner, som
de vid första påseendet tyckas vara. Man påmin-
ner sig härvid det gamla välgrundade ordspråket:
sronans kata är liten, men säker och dryg.
Sluligen, cch för ait återkomma till hufvudlöre-
målet för denna nppsats, som i början af densara-
ma blifvit entydt, må följande strof ur ofvan cile-
rede Kovgl bref anföras:
Hvad vidkomrmer cder hemställan, at inga af
Kolegii civile embets- ech tjensten än må, sedan de
tommit i ånjutande af den förköjda lönen, kunna
innelkafva tjonst med lön eller arfrvode i annat pu-
blilt verk, . . hafve vi funnit godt uppskju!a den-
na fråga, för att till pröfning framdeles förekomma
i sammanhang med de underdåniga försiager till an-
dra verks organiserande, som komma att os; i under-
dånighet underställas.? — När skall detia framdeles
inträffa? och huru lärge skall man förgäfves vänta
bärpå? Det ser verkligen tå ut, som om denna an-
gelägenbet vore öfverlemnad åt glömskan. — Ett
tdningsblad i landsorten (Upsala Korrespordenten)
har, i anldsing höraf, gjort en välgrundad anmärk-
ning, som väl förtjenar alt 1eproduceras: Å
Således, ehuru vederbörande tillstyrkt denna i
alla embetsvesk, af omstävdigheterre så högt på-
kallade åtgärd, har beslutet deck blifvit uppskjutet,
till dess, enär det ej längre kan tillbakahållas, de
a
R