förkastat saltkuren, såsom af erfarenheten befunnen otjenlig, hvarom det vore så mycket angelägnsare att erhålla något bestämdt yttrande, som denna kur nu, på läkaresällskapets egen rekommendation, experimenteras öfver hela Sverge, och finnes uppslagen i hvarje hus i Stockholm, samt jemväl — i parentes sagdt — uti flera fal, som vi kunna citera, räddat personer, om i tid kommit att nyttja den. Sådant vore måbända till och med nyttigare för farsotens botande, än att med en autoritets imonerande dixi söka öfverskyla och försvara några embetsbröders kanske förlåtliga men likväl tydligt uppenbarade mistag; hvilket sednare endast bevisar, att äfven de mest utmärkta och aktningsvärde enskilte personer, — egenskaper som troliigen ingen förnekar någon enskilt af våra lakare, — när de komma tilisammans såsom korporation, sällan kunna förmås, a!t gifva någon af skriet oåt. Sedan detta skrefs, hafve vi i gårdagens Postceh Inrikes tidning förnummit följande betyg från en 2f de skickligaste Läkarne i Göteborg, som sprider ett ytterligare ljus öfver denna strid: k Af Hr Öfversten Grefve M. v. Rosen ombedd, att meddela min enoskilta tanke, om dea härstädes ru gärgse faisoten, får jag förklara: ait efier min åsigt är sjukdomen den epide niska så kallsde Asiatiska koleran, som jag tor under vissa villor vara konegiös och som jag tror vara hitförd, gynrnad i sitt utbroti och framfart af den ovanligt, en lärme tid ihållande, höga temperaturen och den loka! Göteborg, såsom liggarde emellan löxa berg, omgifven af flere större ock mindre vattendrag, bjuder; hiedan den ock rasat mera förödavde här, ; förhåll:rde till folkroängden, än p3 tågon annan känd ovt i Europa. Dess började aftagande tillskrifver jag dels sjukdomsgiftets numera mindreintensitet, dels ock den återkomna, för oss naturliga, lägre temperaturer. I sitt närvarande sk ck anser jag sju domen ännu bibehålla sitt ursprungliga lynne, ehurt den för läkareåtgärden är mera åtkomlig ati bejda och bota. Göteborg den 25 Augusti 1834. J. P. IV endt, Med. Doktor ech Regem.-Lätare. En utlävdsk Läkare, Doktor Bochard:, har åt denna utsago gifvit ett ännu bestämdare stöd genom en ulförlig efhana ing, som finnes intagen i Göte-: borgs Handelstidning, som i dag ackommit hit med vestra posten, och hvaraf följande utdrog förtjenar acmärka:! Resultstet af Lved jag anfört blifcer siledes: 1.) Den farsot, af hvilken vi nu h: msökas, är dea verkliga Asiatiska Koleran, hvars nöärnaaste orsak grundar sig på blodets abnorma blandning. 2.) Diarrh och upphastning utgör icke sjelfva sjukdomen, utan endast dess krists; de böra icke hämmas, ervdast modercrae : Häraf kan man inse huru dödande kräkmedel, opium, stärk: lse cec. äro för den sjuke. 3) Efter mina observationer har koteran äfven ardia kriser, såsom utslag, ansigtsroser, bledgång och svuls!er. 4.) Då kolera, med kongestioner till hufvudet, är cen farligaste, så måste äfven alla de medel undvikas, som döfva bufvudet, såsom liniment och rökeiser af alla slag. Fria luften ar för den kolerasjuke den mest välgörande. Uppsatsens ändamål är att öka publikens förtroende ull dess läkare, ty många personer tro måkönda, som sjukdomen visat sig här för första gåneen, att vår hehandling ensamt är empirisk. Winbergs P:antage, d. 28 Augusti 1834. Carl Bochardt, Medic. Chirurg. Doktor. Det är onekligen en kutiös omständigbet, alt under det läkaresällskopt sitter här och offentligen färkunrvar sitt välbehag öfver läkarres i Göteborg, u!låtanrde, irnan de ärnn rätt kände sjukdomen, så eöra de Göäteborgste läkarna nu seden de lärt känna den, on lika offentlig förklarisg, som gifver de Stockholmske Jäkarve en lexa, höllbes vi koppas, alt de icke en anran gång gerom ett lika enhälligt (!) förbastande ådraga sip. C Ibland de offer koleran här bortryckt inom de battre klasserna, är Riksdagsmannen för Ystad, Hr Kommerserådet Hemberg, hvilken afled i går natt efier ett halft dygns sjukdom. En af Sundhetsnämdens mest nitiske Ledamöter i Katrins, Notarien G:ell, efled i ra!t, efter få timmars sjukdom. Ait opinionen 1 landsorten äfven kan ogilla spärr