Om nu t. ex. en UnderLöjtnant vid Avtilleriet
söker sig till Lifgardet och der vinner befordran:
om han der avancerar till Kapten eller Major, hu-
ru skulle det då se ut, om han stod qvar i Artil-
Jeriet och en vacker dag kommenderades alt gå på
vakt som UnderLöjtnant? Skulle han då kunna
sköta sitt Kompani eller Majors-expedition? Omöj-
ligt, skall man säga. Sådant låter ej säga sig. Li-
ka litet borde det låta säga sig för civilstaten, hvars
tjenstgöring för det allmänna icke kan anses mindre
maktpåliggande än militärens ).
Staten behöfrver embeten såsom delar af stats-
organismen; de statsborgare, som äga skichlighet
att sköta något af maschinens hjul, böra åt det all
männa bembära sin gärd af förmåga, liksom den,
hvilken äger någon egendora, hembär cn del deraf
till det allmännas behof, och den som äger en frisk
kropp i farans stond uppmanas att väpna den till
landets försvar. Värden af ett embete erfordrar
fikval stondom mycken tid, som den, hvilken inne-
har det, måhända ej kan undvara utan förlust af
sin välfärd. Det är då billigt, att det allmänna er-
sätter honom denna förlorade tid, på det att sta-
ten ej må nödgas undvara nyttan af hans kunska-
per, hans integritet och aktningsvärda karakter, och
derföre måste han undfå nog till sin bergning — icke
till vällefnad och öfverflöd — samt undfå det oaf-
kortadt, utan alla dessa förnedrande ech orimliga
atdieg af fullmaktslöstn, bevillning, pensiousafgif-
ter, centona! och hvad allt det heter, hvarmed man
hos oss förknippar embetsmannens nominal-inkomst,
och tvingar dem, att antingen umbära det elicr ge-
vom andra, icke alltid de lofligaste medel, söka sin
ersättning. Äfvenledes bör staten sörja för dem på
deras ålderdom, efter deras död vårda deras enkor
och olförsörjda barn, och göra det på ett värdigt
och anständigt sätt. Detta tyckes vara en sak af
så oi dligt enkel billighet, alt man måste förvånas
öfver alt den någonsin kunnat misskännas Den
förhatliga och förderviliga mångslöjden måste likväl
framför allt undvikas, och ingen tillåtas on beklä-
da mer än en befattning, emedan menniskosinnet
icke är böjligt, att på samma gång rat a flera
r, och man sällan kan, utan skada, på en gång
sköta mer än en. Hvarje embete bör således upp-
1asva mannens Utd och löna sin man....
se 0