Om nu t. ex. en UnderLöjtnant vid Avtilleriet söker sig till Lifgardet och der vinner befordran: om han der avancerar till Kapten eller Major, huru skulle det då se ut, om han stod qvar i ArtilJeriet och en vacker dag kommenderades alt gå på vakt som UnderLöjtnant? Skulle han då kunna sköta sitt Kompani eller Majors-expedition? Omöjligt, skall man säga. Sådant låter ej säga sig. Lika litet borde det låta säga sig för civilstaten, hvars tjenstgöring för det allmänna icke kan anses mindre maktpåliggande än militärens ). Staten behöfrver embeten såsom delar af statsorganismen; de statsborgare, som äga skichlighet att sköta något af maschinens hjul, böra åt det all männa bembära sin gärd af förmåga, liksom den, hvilken äger någon egendora, hembär cn del deraf till det allmännas behof, och den som äger en frisk kropp i farans stond uppmanas att väpna den till landets försvar. Värden af ett embete erfordrar fikval stondom mycken tid, som den, hvilken innehar det, måhända ej kan undvara utan förlust af sin välfärd. Det är då billigt, att det allmänna ersätter honom denna förlorade tid, på det att staten ej må nödgas undvara nyttan af hans kunskaper, hans integritet och aktningsvärda karakter, och derföre måste han undfå nog till sin bergning — icke till vällefnad och öfverflöd — samt undfå det oafkortadt, utan alla dessa förnedrande ech orimliga atdieg af fullmaktslöstn, bevillning, pensiousafgifter, centona! och hvad allt det heter, hvarmed man hos oss förknippar embetsmannens nominal-inkomst, och tvingar dem, att antingen umbära det elicr gevom andra, icke alltid de lofligaste medel, söka sin ersättning. Äfvenledes bör staten sörja för dem på deras ålderdom, efter deras död vårda deras enkor och olförsörjda barn, och göra det på ett värdigt och anständigt sätt. Detta tyckes vara en sak af så oi dligt enkel billighet, alt man måste förvånas öfver alt den någonsin kunnat misskännas Den förhatliga och förderviliga mångslöjden måste likväl framför allt undvikas, och ingen tillåtas on bekläda mer än en befattning, emedan menniskosinnet icke är böjligt, att på samma gång rat a flera r, och man sällan kan, utan skada, på en gång sköta mer än en. Hvarje embete bör således upp1asva mannens Utd och löna sin man.... se 0