erk, samt omständigheter vid deras byggande gjor-
jondssidan kunna tillvägabringas utan särskilta
uppoffricgar genom indragning af mindre angc-
lägna be ingsarbeten på andra höll. Vi hade
ej heller föresällt os, att man ansåg anfallet
från södra sidan så föga farligt, som Förf. tyckes
ri
göra det; och ännu mindre, att man ämnade,
senom så närbelägna verk, som dem författaren
omtalar sid Horns- Skans och Danvikstullarne,
lemna, så att söga, hela stdra förstaden till pris
åt ett bornbardement. Detta och annat mera
ger en ytterligare anledning till den förmodan,
stt hela planen med Stockholms befästande an-
tingen ej är den författaren tor sig veta, eller
också icie är så moget anlagd som den borde va-
ra. Vi önska liksom han, alt med eranniegenhet
behandla ämnet; men då ett mystiskt språk lik-
väl till ingenting gagnar, säga vi öppet vir tan-
ka, att man ej, i de saker Ins. behordlar, får se
i smått; man får ej bara vara bålverks-byggare,
och ej endast skåda den kära fronten, der man
ivbillar sig fivna fienden. Man bör betrakta allt.
Då finner mean lätt, att fienden antingen
gör Stockholm till sitt första operations-objekt,
eller ock gör han det icke. I det senare
fallet är den ständiga befästningen föga angelägen.
I det förra är det blott i den mån den tllintet-
gör fiendens planer. Ficnden vet rog, alt den,
som har Södermalm, han har snart både Staden
och Norr och Skeppsholmen, samt med ett ord
hela Stockholm; men att den som bar Norrmalm,
har derföre icke Stockholm. En fiende inser så-
tedes alla svårigheter, att lyckes i ett anfall mot
Stockholm no:rifrån, så vida han vill hastigt in-
taga denra puckt, i ofigt att sedan biktehålla sig
der. Han nödgas alltså besluta sig till att anfal-
la från södra sidar, och han lämpar således bela
sitt landstigningsanfall derefter. Olyckligtvis har
ban, tvert cmot hvad förf.. tyckes ana, mycket
för sig på denra sidan, såvida ej försvaret sker
ändamålsenligt, samt mindre trångbröstadt, om vi
få nyttja detta ord, än vid de doemirerace Stock-
holmstullarne, hvarem vi likväl nu ej arse oss bö-
ra yttra något mera.
Hvad som emellertid är säkert, det är: att in-
ger fiende förmår öfver Östersjön anfalla Steck-
ho!m, på en gång, bide från södra och norra si-
dorra, derest ej dess flotta ipnehar bela skären
och hela inloppet. Då det således kan antagas
för säkert, att försvars-styrkan, i sådent fall, ic-
ke behöfver delas, och att den, i det olyckliga
fall, ait skären och inloppet äro i fierdens våld,
icke bör delas; kunna vi ännu icke medgifva be-
hofvet af kostsamma och (hvad än Förf. behagar
derom säga) till både underbåll och bevakning i
all framtid kostsamma ständige verk, hvaraf vi
blott kunna erkänna bekofvet af högst få — men
på helt andra ställen, än författaren nämner, lag-
da — siutra befästningar. Vi kuvna omöjligen
öfvertygas, att det är invid staden, som sätta för-
svaret kommer att äga rum. Blardas en
stor stad inuti stridens skiften, så är den, tull
öljd af så många omstärdigheter, ett hirder för
försvaret. Kan detta undvikas, ger den deremot
en ovärderlig styrka åt detsamme. Hellre är att
med Förf. skåda de exercislika fremryckningarre
ech återkastningarne af strödde korpser, emellan
s stormfria bålverk, skule vi, för vår del, ön-
ska alt skåda de mera stridmässiga rörel.erna af der
2 igshär, som i Stockb. och dess trekter kan a-
sa cchlesegra sin fiende, som dess eaten styr-
eköfver delas, och den af staden kan
vänta allt det biträde och den uppmuntren, man
endast kan påräkra, då den egna faran icke än-
ru minskat förhoppningarne hos den stora, obeväp-
race, och för sjelira striden i öfrigt passiva befolk-
virger. Om fört. verkiigen är den ban syres
vera, så finrer han i dessa ord kela hemlighe-
sun fp ss As Ia ana Stockholms nå stora kraf.
bhelbas; i samma mån säker att kunna fö-