mindre parti grålt kläde, boij, läderhalsdukar och mattornistrar, summa innestående Rdr 254,141: 2. Det visar sig således, att, oaktadt af de utaf R, St. vid sista Riksdag till försvarsverkets iståndsättande anslagne summor, så betydligze medel blifvit afsatta till bildande af ett reservupplag för krigsbehof, likväl af de 15,000 munderingar, som voro beräknade att derför anskaffas, icke efter fyra års förlopp en enda mundering finnes i komplett stånd. Medlea hifva blifvit använda förnämligast till anskaffande af upplag utaf kommisskläde, boj och bjxlärft, af hvilka de tvenne förstnämda äro ganska betydligt utsatie att förtäras af mått och mal — och detta har skett, under det man kiagar öfver att beväringen går klädd i trasor, under ce! man säger sig sakna Hlgång för det vgtigaste af alla fö-svarsmedel, gevär, och under det maa högstämdt förebrår repsesentationen att uppoaffra fäderneslandets sjelfständighet, och dess söners blod, då hon icke vill på god tro bevilja alla de runda summor, som uppföras under kolumnen: försvarsverket. ss En hvar Svensk medborgare måste vara lifligt öfvertygad derom, att, derest Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet fästas vid dessa förhållanden, Kgl. Maj:ts höga landsfaderliga ömhet om sitt folks väl och den upplysta blick, med hvilken Fans Maj:t öfverskådar det bela, icke lärer, underiåta, att så vidt det på Hans Moj:t ackommer, uodanrödja dessa föremål för Natiosens missnöje. Det är ett faktum, M. H., enligt hvad jag ofvan ådagalagt, alt 254,c00 Bdr ålerstå oanvända af de vid sista Riksdag för Utrednings-departcmentet anslagre medel; att för. råden äro fyllda med materialer till beklädnad åt Bevärivgen för händelsen af ett krig. Nå väll kunna icke de erforderlige medlen tagas: från hvad som sålunda inrestår, i afvaktan på förbättrade modeller, kunva icke kläder förfärdigas af de klädens, som redaa äro ioköpta? Eller hvad skulle man väl säga om den enskilte, som sjelf ginge trasig, men fyllde sina magasiner med förråder för behof, som möjligen aldrig komma att inträffa? Beväringens beklädnad är ju beräknad på en slitningstid af 12 till 15 år, och de tillämnade 15,000 munderingarne skulle således kunva begagnas af Beräringen under hela denna tid och tillika vara brukbara för händelsen af ett fredsbrott? Äv det då den iingaste anledning att belasta folket med ökade skatter för ett ändamå, dertill medel redan, ehuru under en annan form, äro anslagne? Ändamålet är vigtigt, ganska vigtigt, det står ibland de främsta, men just derföre bör det ock sättas bland dem först och icke sist. När man ser i räkenskaperna, att t. ex beklädnaden för Lifgardet till häst, utgörande 40oo man, uppgår till några och 30,000 Rdr bko årligen, eller till lika mycket som man nu fordrat för hela Nationalbeväringen; när man ser, att de 2:ne andra GardesRegementernas beklädnad absorberar en summa af 88,000 Rdr bko årligen — och när man dermed jemför de yttranden, som inom detta hus blifvit fällda, angående vår Bevärings bristande öfning och eländiga beklädnad, — de beklagelser, som här utgjutits öfver representationens rviskhet att vilja gifsa medel för landets försvar — de beskyllningar, man vågat mot henne, att sätta ett högre värde på Svenska Tolfskillingar än på Svenskt blod; när man till och med icke tvekat, att hota denna rcpresentation med de mest förtviflade förespeglingar, och när man, oaktadt ett sådant hushållssystem, som det ofvan exempelvis framställda, ändock söker vältra skulden ifrån Styrelsen på representationen, för bristerne i vårt försvarsverk — då tillstår jag åtminstone öppet, att jag lifligt känner icke blott rättvisan. derutaf, att Rikets Ständer afslå de anslag, som för dessa ändamål fordras, intilldess en bättre hushållning visar sig, utan ock den bittra orättvisan, att ej säga något hårdare, af de förebråelser, som Krigsadministrationens chefer tillåtit sig emot den del åf representationen, som vägrat dessa anslag — förebråelser, hvilka i min tanka med fullt skäl kunna tilbakakastas på en administration, som på förutnämde sätt förvaltar statsmedel. Borgare-ståndet har till ledamöter af förstärkta