taga skrifvelser, hvilka icke lemna något tvifvel öfvigt, alt den i Göteborg härjande farsoten numera af dem anses vara den Asiatiska Koleran. Den ene af dessa, Hr ÖfverFältlakaren Keventer, har haft godheten meddela Red. en fullständig beskrifning på sjukdomen, samt den behardling han, efter att redan År 1903 första gången hafva lyckligt användt den, med några efter årstid m. m. lämpade förändringar, fu tillstyrker, sedan den visat sig lycklig. Vi skola i morgon meddela den till allmänheten. Göteborgs Hanrdelsoch Sjöfarts-Tidning innehåller en insänd artikel, hvari öfverklagas Autoriteternas förhållande derstädes, under farsotens fortgång. Vi intaga den del deraf, som isynnerhet förtjenar uppmärksamhet, och är af följande lydelse: Att härvarande autoriteters förhållande under en tid, då den rysligaste farsot nu så grymt härjar vår stad och kära födelseort, ej varit eller är i likbet med hvad på andra orter plägar vidtagas, det måste man, tyvärr! öppet kunna påstå; men också har, kanske, det oblida ödet så fogat, att särskilta omständigheter inträffat, som till någon del dertill kunnat bidraga, t. ex.: att Länets Höfding, Grefve Rosen, som under vu varande Riksdag uppehöll sig i Rikets angelägenheter, ej kunde lemna sitt dyra varf och hufvudstaden förr, än säkra rapporter insått, alt farsoten här utbrustit, och således först 15 dagar sedan koleran börjat hit avlända; att Justitieborgmästaren, under permissionstiden, företagit en resa upp åt landet, och, oaktadt på högst 2:me dagsresors afstånd, likväl ännu ej anselt sin närvaro vara af behofvel påsalladz; att PolitieBorgmästaren och Polismästaren Ekström, efter få dagars verksamhet, blifvit föranlåten retirera till sin landtgård, för att der sköta och bevara sin helsa, sedan den blifvit vacklande, hvarigenom ock befattningen som särdförande i härvarande SundhetsNämd blifvit transporterad på Professoren för härvarande Technolosista Institutet, fr Palmstedt: att PolisFiskalen ;veitfe haft nästan lika öde, och således af sjukAdomslförfall äfven ännu är overksam; att PolisNotarien Eiserman, månne med sina förmiäns hbegifvande? funnit för godt flykta för koleran,j och slutligen: alt RBegistratorn Thoren, utom det att han, Inom sin familj, lidit en högst smärtsam förjust, åtven sjelf fått vidkännas elt svårare sjukdomsanfall; med ett sådant förevarande, skulle man kunna anse den härvarande Kongl. Polisen, såsom till det närmaste upplöst just under den tid, då Allimänhelen hade största skäl att kunna räkna på dess bistånd och verksamhet, och det skall verkligen blifva intressant att, medelst Kongl. Poliskammarens diarier, inhämta, huru och på hvad sått den Kongl. Polisen här på stället varit organiserad under sådadana förhållanden ; emellertid är det, för denna ortens invånare, lika så oroande, som högst bekymmersamt finna, alt den autoritet, som det synnerligast Alegat gå allmänheten tillhanda, just varit den, som fått det missöde all snarast gå, snart sagdt, sin upplösning till mötes. Samma blad angifver i ett postskriptum de aflidnas antal till och med den 20 dennes, till omkring 1650. a R— — Do) f i