Vi anse oss af flera skal böra i bladet upptaga
fortsättnirgen af den märkvärdiga ord- eller skrift-
vexling, som under flera plena förefallit på Rid-
darhuset i anledning af Adelns beslut och inbjud-
ningsfiågan om tredje bufvudtiteln. Läsaren har
dervid säkert med intresse följt H. Ex. Hr Grefve
Brahes reservation, om usigterra för Sverges för-
svar, hvilken väckte så mycket uppseende, samt Fri-
herre Carl Hermelins auförande i anledning deraf,
uti påföljande plenum. Smma uppmärksamhet för-
ijena H. Ex. Hr Grefve Brahes och Hr Grefve Gu-
staf Löwerhjelms replker, hvilka vi här nedan
meädela. I synnerhet är en punkt högst vigtig i
E. Ex. Hr Grefve Brahes yttrande, den neml., hvar-
est H. Ex. förklarar, det ban lika med hvar och
en, som velat underrätta sig derom, vet, att H.
Maj:t Konungen vid alla, såväl offentliga som
andra tillfällen, förklarat sig icke wvilja med-
gifva arslags uppförande genom de ordinarie
skatternas ökande. Om detta å ena sidan utgör
ett bevis på H. M. Konurgens känsla för det fatti-
ga fokets belägenhet, så synes man å den andra
icke kunna undgå, att med bekymmer varscblifva,
huru föga de administrationsche:er, och blend dem
Hans Exellens, som dit oaktadt yrka på de högre
anslagen, synas hafva gjort sig reda för det enkla
aritmetiska begrepp uti statsläran, ati hvarje ökad
statsutgift ovilkorligen medför en ökad heskattning,
om det ock:å lyckas att genom statslåneutväsens
palliativer till en tid döjja eller förkläda devsamma,
tills den start så mycket surare kommer cf:er. Det
skulle vara intressant att höra hvad Hr Gicfve Bra-
he i detta afseende har att säga om den upplysning,
Stats- Utskottet lemnat utielt särskilt betänkande om
Riksgälds-Kont:; behof, hvilket upplyser, att ej min
dre än 856,000 Rdr ökad bevillning årligen erfor-
dras, för att betäcka detta kontors utgifier, och så-
ledes mer län en half million ökad ny bevillning
årligen utöfver sista Riksdags, hvilka erfordras en-
dast till de räntor och afbetalningar, som den sista
Riksdagen; utgifter och upptagna lån åsamkat, samt
huruvida Hr Grefven bestrider, att ett betäckande
äfven af dessa utgifter, med nya lån vid denna Riks-
dag, endast vid den nästföljande skulle med ränta
på ränta öka förpligtelserna till betalning, intilldess
ran en gång, kanske för sent, öpprar ögonen för
den våda, hvari detta sys!em skall föra ett fattigt
folk. Hr Grefve Brahes åsgter i dessa frågor äro
af så mycket större vigt, då det är allmänt kärdt,
att det i synnerhet är hans person, som utgör me-
delpunkten för det närvaranvde styrelse-systemet, och
att hans inflytelse är af största betydenhet, icke blott
i de frågor som angå försvers-anstalterna, och hvil-
ka till större eller mindre del äga sammanhang med
hans befattning sårom GeneralAdjutant för Armeen,
utan äfven i den vigtigaste af alla styrelsegrenar,
befordringsväsendet, då det är en känd sak, att Hr
Grefven ständigt emottager sökande af alla slag, äf-
ven till domsagor och pastorater, hvilka supplicera
och e hålla löften om hans rekommendation, hvar-
före också ingen finnes, som ej anser horom mäkti-
gare än någon annan enskilt person i landet.
Utaf Hr Grefve Löwenhjelms yttrande intaga vi
jemval ett transumt, egentligen deriföre, att läsaren
derutaf får en officiel bekräftelse på den schism,
som varit rådande mellan de Kongl. Svenska och
Fransyska hofven, äfvensom att den nu är lyckligen
bilagd. Det öfriga af Hr Grefvens yttrande inne-
fattar en vidlyftig förklaring, i anledning af ett fö-
regående uttryck argående ullproduktionen , som
Frih. Hermelin hade tunnit irreligiost , men hvilken
förklaring vi anse öfverflödigt att här upptaga, då
dess afgifvande, i följd af en i hastigheten begagnad
retorisk figur, i vår tanka var obehöfligt, för att för-
svara den aktnirg Hr Grefven för sin person åtnjuter,
om det ock visar en hedrande finkänslightt hos Hr Gref-
ven äfven för blotta möjligheten af en misstydning
Grefve Brahe Magnus: Såsom General-Adjutant.
för Armcen har jag ansett det vara min plist till-
kärnagifva de brister, som inom Försvarsväsendet
finnas, och de följder uraktlåtenheten att fylla dem
medför; förvissad om att jag, såväl för det mnärva-
rarde, som för det tillkommande, vore mer klan-
dervärd, om jag ej gjort det, än nu då sådant skett.
Emellertid har Friherre Hermelin, vid seras!e Ple-
under min frånvaro, för det sistnämde förbål-
landet gjort fremstältningar emot mig. — Jag hade
visserligen icke nu uppträdt för att be:vera dum,
eller det 1 så många ämnen ingripande, till stor del
från innehållet af den reservalion, som gifvit anled-
ning till framställningarse, afvikande anförandet,
num,