taga skrifvelser, hvilka icke lemna något tvifvel öf-
vigt, alt den i Göteborg härjande farsoten numera
af dem anses vara den Asiatiska Koleran.
Den ene af dessa, Hr ÖfverFältlakaren Keventer,
har haft godheten meddela Red. en fullständig be-
skrifning på sjukdomen, samt den behardling han,
efter att redan År 1903 första gången hafva lyckligt
användt den, med några efter årstid m. m. lämpade
förändringar, fu tillstyrker, sedan den visat sig
lycklig. Vi skola i morgon meddela den till all-
mänheten.
Göteborgs Hanrdels- och Sjöfarts-Tidning inne-
håller en insänd artikel, hvari öfverklagas Auto-
riteternas förhållande derstädes, under farsotens fort-
gång. Vi intaga den del deraf, som isynnerhet
förtjenar uppmärksamhet, och är af följande ly-
delse:
Att härvarande autoriteters förhållande under en
tid, då den rysligaste farsot nu så grymt härjar
vår stad och kära födelseort, ej varit eller är i lik-
bet med hvad på andra orter plägar vidtagas, det
måste man, tyvärr! öppet kunna påstå; men också
har, kanske, det oblida ödet så fogat, att särskilta
omständigheter inträffat, som till någon del dertill
kunnat bidraga, t. ex.: att Länets Höfding, Grefve
Rosen, som under vu varande Riksdag uppehöll sig
i Rikets angelägenheter, ej kunde lemna sitt dyra
varf och hufvudstaden förr, än säkra rapporter in-
sått, alt farsoten här utbrustit, och således först
15 dagar sedan koleran börjat hit avlända; att Ju-
stitieborgmästaren, under permissionstiden, företagit
en resa upp åt landet, och, oaktadt på högst 2:me
dagsresors afstånd, likväl ännu ej anselt sin närvaro
vara af behofvel påsalladz; att PolitieBorgmästaren
och Polismästaren Ekström, efter få dagars verk-
samhet, blifvit föranlåten retirera till sin landtgård,
för att der sköta och bevara sin helsa, sedan den
blifvit vacklande, hvarigenom ock befattningen som
särdförande i härvarande SundhetsNämd blifvit trans-
porterad på Professoren för härvarande Technolo-
sista Institutet, fr Palmstedt: att PolisFiskalen
;veitfe haft nästan lika öde, och således af sjuk-
Adomslförfall äfven ännu är overksam; att PolisNo-
tarien Eiserman, månne med sina förmiäns hbegif-
vande? funnit för godt flykta för koleran,j och
slutligen: alt RBegistratorn Thoren, utom det att
han, Inom sin familj, lidit en högst smärtsam för-
just, åtven sjelf fått vidkännas elt svårare sjukdoms-
anfall; med ett sådant förevarande, skulle man kun-
na anse den härvarande Kongl. Polisen, såsom till
det närmaste upplöst just under den tid, då All-
imänhelen hade största skäl att kunna räkna på dess
bistånd och verksamhet, och det skall verkligen
blifva intressant att, medelst Kongl. Poliskammarens
diarier, inhämta, huru och på hvad sått den Kongl.
Polisen här på stället varit organiserad under såda-
dana förhållanden ; emellertid är det, för denna or-
tens invånare, lika så oroande, som högst bekym-
mersamt finna, alt den autoritet, som det synnerli-
gast Alegat gå allmänheten tillhanda, just varit den,
som fått det missöde all snarast gå, snart sagdt,
sin upplösning till mötes.
Samma blad angifver i ett postskriptum de af-
lidnas antal till och med den 20 dennes, till om-
kring 1650.
a R— —
Do)
f
i