De förra kunna falla sig högst olämpliga, ja till och
med sårande, u!an att sådant varit åsyftadt, och
vi tillåta oss ej, att i detta fall antaga annat än den
mildare meningen. Men sjelfva den åsigt, hvarutur
Or Generaladjutanten och Hr Statssekreteraren be-
trakta Sverges förmåga ef försvar, den finne vi
mer än betänklig. Denna åsigt är nemligen, att
Sverges frihet och försvar förvämligast skulle bero
på RB. St:s frikostighet att bevilja ökade anslag för
löner, och så kallade materiella behof på tie :je Huf-
yudtiteln — a!t vårt försvarsväsande, efter tjugu års
fred och vid hvarje Riksdag stegrade anslag för
dess bekof cch, sedan R. St. vid sista Riksdag be-
viljat allt hvad Styrelsen fordrat för att istlåndsätta
vårt försvarsverk, sådant allt oaktadt bhefianer sig
i det högst bedröfliga skick, att, i händelse af ett
krig, för Svenska Soldaten icke annat återstår, än
att kämpa för en ärofull död, och derunder med
blödande hjerta se sitt fosterland förödas och dess
frihet förstöras. Om vi fär ett ögonblick ansta-
ga, att detta yttrande af Krigs-Admiristrationens
Chefer verklgen xore sant — hvem skulle då
förebiåelsen träffa djupare, än just dem och deras
företrädare, som då skulle hafva förslösat de från
folket utpressade skattersa med så liten omtanka
och hushållning, att våra angelägnaste militära be-
hof finnas ouppfyilda? Efler hvad skulle väl ett folk
säga om en Administration, som visade sig äga till-
gångar att med milliover Rdr årliga uppoffringar
underhålla flera prålande Ranzregementen, anställa
lust!äger, underhålla dyra diplomatiska beskicknin-
gar, ja till och med prunka med utomordentliga
Ambassader, men som saknade medel för Armeens
och Beväringens öfning — som bade förråden fyll-
da med kläden till malföda cch betydliga medel
för samma ändamål reserverade, men ändock bektla-
gade sig öfver, att landets Bevärlsg, under sina va-
penöfningar, gick klädd i trasor — som hade mil-
lioner att nedgräfva för befästningen af en depot
midt i hjeriat af landet, men sakrade medel alt ge-
nom en ändamålsenlig befastning skydda landets huf-
vudstad och vigtigaste förs arspunkt, — som kun-
de bereda besparingar för Uniformsförändrvingar,
löveförhöjnirgar till Ringregementen Öc., men ic-
ke kurde bereda sådane för att fortsätt för för-
svaret högst vigtiga försänkningsarbeten m. m. s?
Vore ej deita detsamma som, derest en Egendoms-
förvaltare omgåfve sig med lysande ekipazer, en
elegant mobilier, höll en talrik betjening, ett läc-
kert bord, men beklagade sig öfver, att han sak-
nade inventarier för gårdsbruket, föda och kläder
för arbetsfolket. Det är sant, ingen kunde neka,
att de sistnämde behofven voro högst oundgänrgli-
ga, men om han begärde medel dertill — månne
Husbondens svar borde och kunde blifva avnat, än
att han finge draga in på det öfverflödiga, för att
dermed bestrida det nödvärdiga. Om Hr General-
adjutanten och Hr Stats Sckreteraren utgått, eller
för framtiden ville i sin förvaltning utgå från den-
na synpunkt, så sko!a de säkert finna, icke allenast
alla de oundgängliga behofven för Beväringens
beklädnad, Exerciskompanier, Armdens vapenöfoin-
gar Öc kunna fyllas genom besparingar i-
rom redan befintliga anslag, utan äfven att Repre-
sentationen, under sådane förhållanden, blefve be-
redvillig att åt deras administration anförtro sum-
mor, äfven för de vidsträcktare företag för vårt
försvar, hvilka fordra större medeltillgåvgar. Men
en slik beredvilligl et motarbetas, genom ett trotsan-
de och för Representationen förnärmande språk;
och ingen Svensk man, med mod i hjeitat, skräm-
mes af några harmsna deklamationer om oförmå-
gan hos Svenska folket att försvara sin sjelfstän-
dighet.
nn PR ISA RTR
Iblar.d försigtighetsmått, som torde böra iaktta-
ee oo aäarcIl2l4a då haft udetaden bhatac med ctt