heller kunnat uraktlåta alt anföra de brister, som
inom detsamma finnas derigenom, alt de flesta löner
äro otillräckliga, hvillet senare åter visserligen på
så sätt skulle orsaka Rikets förderf,? att skicklig
personal till ledande och utförande af Rikets för-
svar icke i längden, i synnerhet då fordringarne, så-
som nu, dagligen ökas, genom så beskaffade löner
torde kunna erhålias.
Då Friherre Hermelin således, i hvad som rö:rer
innehållet af min reservation, på oriktig grund byggt
hela sitt anförande, cch i detaljuppgifter visat brist
pi kärnedom om förhållandet, hvilket Baronen na-
turligtvis icke är i tillfälle att känra, kan jag ej
heller anse det hela för!jena någon vidare veder-
läggning, — och än mindre fringå något af hvad
jag förut vttrat, hyarföre jag ock i alia delar blif-
ver vid detsamma.
Jag får endast härtill lägga, att jag äfven är Re-
presentant, och att jag lika lifligt som någon annan
känner nödvärdigheten af, samt önskar välstånd och
förkofran hos nationen; men ock just derföre fin-
ner det angeläget vara, att för framtiden betrygga
detsamma emot förödelser, på det att välståndet
må kunna fortfara. Jag önskar icke keller, mer än
Baronen, skaiternes förökande; men låter så mycket
mind:e förfära mig af endast ropen derom, som om
Puppoffringar af det sista man förvärfvat som
jag, l:ka med hvar och en hvilken velat underrätta
sig derom, vet att Hans Maj:t Konungen vid alla,
så väl offentliga som endra tllfä!len, förklarat sig
icke vilja medgifva anslags uppförande genom ordi-
narie Skatternes ökarde, hvarföre således icze hel-
ler å Styrelsens sida någon fråga derom uppstått,
och hvarföre det lätteligen kan förklaras, om, med
kännedom af allt detta, så förhärdade hjertan
finnas, att de yrka på stadfästande af Rikets sjelf-
ständighet.
Grefve Löwenhjelm, G. Äfvea jag här att be-
svara ett af Hr Baron Hermelin under sistlidne
Plenum afgifvet anförande.
Fiämst har han klandrat det heimlofjag åtnjuter.
En Reservation emot skyldigheten för icke kon-
stitutionelt ansvariga tjenstemän att, inför Represea-
tationen redovisa tjensteförhållanden, vore inför det-
ta upplysta Stånd öfverflödig. — Jag våldförer ic-
ke principen, när jag frivilligt dertill framstår, och
jag uppfyl!er en pligt, när jag upplyser ogrunden af
ett Regeringen för min skull ågådt klander.
Tio år ba förflutit sedan mitt förra hemlof. —
Är detta en allt för ofta förunned hvila? — Vår
representation är kostsam vid stora hof. Eburu be-
tydliga, i hänsrende till statens tillgåogar, våra lö-
ner äro, skulle de icke förslå om vi ej stundom
permitterades. — Tjensten är mödosam vid dessa
stora medelpunkter för Europas pohtik, och blir
mödosammare i den mån vi, utöfver den egentliga
tjenstebefattningen, egna nitiska bemödanden åt alla
föremål för allmän nytta och enskilta intressen, At
jag derom beflitat mig har allmänna omdömets ytt-
ringar offentligen vitsordat. — År 1830 hade jag
permission. Men vigtiga, blodiga uppträden stunda-
de. — Jag blef qvar på min post. — 1831 fortfo-
ro upproren så godt som dagligen i Paris. — Jag
blef der qvar. — 1832, när koleran hotade, hade
jag också permission, Hon inbröt. Paris härjades
svårt i 6 måscader och sedan lindrigare i; 5. Jag
blef qvar, och våra allmänna sundhetsverk ha be-
hagat förklara, att det icke skedde utan nyita för
fäderneslandet. År 1833 var allt lungt. Då begag-
nade jag mitt hemlof, — Var denna mig då veder-
farna yvnest öfverdrifven, efter sådan tjenstgöring? —
Ar n rastedag för mycket på 10 arbetsdagar? Sä-
ge man då så gerna, att tjenstemännen aldiig böra
hvila. Lärgre än vanligen och tillämnadt var, har
min, dock väl icke så alldeles sysslolösa, hemma-
varo 1öckt derna gång; men det förhållarde, som
hindrat mitt återvändande till Paris, har stått i
alla inländska och utländska tidningar att läsa, och
nu, då de transitor ska molnen lika Iyckligen som
fulikomligen skingrats, äro deraf föranledde befall-
ningar, alt göra mig jesfärdig, mig redan tilldelta.
Förhållandet med Hr Giefve Björnstjerna är så-
vida annat, att han helt nyligen hemkommit. Det
är en scd i alla representativa stater, alt till instun-
darde session hemkalla Ministrarne ifrån de iand,
der erfarenheten och kunskapen i de mål, man äm-
nar afhandla, äro högst, och syprerligen de Mini-
strar, hvilka, såsom min embet:brocer, ådegalagt
särdeles förmåga i dessa ämner. För min del be-
klagar jag erdast, ett Hr Grefxe Björnstjerna ej
kunnat tidigare hem! omma.
— — oo — ooo on