heller kunnat uraktlåta alt anföra de brister, som inom detsamma finnas derigenom, alt de flesta löner äro otillräckliga, hvillet senare åter visserligen på så sätt skulle orsaka Rikets förderf,? att skicklig personal till ledande och utförande af Rikets försvar icke i längden, i synnerhet då fordringarne, såsom nu, dagligen ökas, genom så beskaffade löner torde kunna erhålias. Då Friherre Hermelin således, i hvad som rö:rer innehållet af min reservation, på oriktig grund byggt hela sitt anförande, cch i detaljuppgifter visat brist pi kärnedom om förhållandet, hvilket Baronen naturligtvis icke är i tillfälle att känra, kan jag ej heller anse det hela för!jena någon vidare vederläggning, — och än mindre fringå något af hvad jag förut vttrat, hyarföre jag ock i alia delar blifver vid detsamma. Jag får endast härtill lägga, att jag äfven är Representant, och att jag lika lifligt som någon annan känner nödvärdigheten af, samt önskar välstånd och förkofran hos nationen; men ock just derföre finner det angeläget vara, att för framtiden betrygga detsamma emot förödelser, på det att välståndet må kunna fortfara. Jag önskar icke keller, mer än Baronen, skaiternes förökande; men låter så mycket mind:e förfära mig af endast ropen derom, som om Puppoffringar af det sista man förvärfvat som jag, l:ka med hvar och en hvilken velat underrätta sig derom, vet att Hans Maj:t Konungen vid alla, så väl offentliga som endra tllfä!len, förklarat sig icke vilja medgifva anslags uppförande genom ordinarie Skatternes ökarde, hvarföre således icze heller å Styrelsens sida någon fråga derom uppstått, och hvarföre det lätteligen kan förklaras, om, med kännedom af allt detta, så förhärdade hjertan finnas, att de yrka på stadfästande af Rikets sjelfständighet. Grefve Löwenhjelm, G. Äfvea jag här att besvara ett af Hr Baron Hermelin under sistlidne Plenum afgifvet anförande. Fiämst har han klandrat det heimlofjag åtnjuter. En Reservation emot skyldigheten för icke konstitutionelt ansvariga tjenstemän att, inför Represeatationen redovisa tjensteförhållanden, vore inför detta upplysta Stånd öfverflödig. — Jag våldförer icke principen, när jag frivilligt dertill framstår, och jag uppfyl!er en pligt, när jag upplyser ogrunden af ett Regeringen för min skull ågådt klander. Tio år ba förflutit sedan mitt förra hemlof. — Är detta en allt för ofta förunned hvila? — Vår representation är kostsam vid stora hof. Eburu betydliga, i hänsrende till statens tillgåogar, våra löner äro, skulle de icke förslå om vi ej stundom permitterades. — Tjensten är mödosam vid dessa stora medelpunkter för Europas pohtik, och blir mödosammare i den mån vi, utöfver den egentliga tjenstebefattningen, egna nitiska bemödanden åt alla föremål för allmän nytta och enskilta intressen, At jag derom beflitat mig har allmänna omdömets yttringar offentligen vitsordat. — År 1830 hade jag permission. Men vigtiga, blodiga uppträden stundade. — Jag blef qvar på min post. — 1831 fortforo upproren så godt som dagligen i Paris. — Jag blef der qvar. — 1832, när koleran hotade, hade jag också permission, Hon inbröt. Paris härjades svårt i 6 måscader och sedan lindrigare i; 5. Jag blef qvar, och våra allmänna sundhetsverk ha behagat förklara, att det icke skedde utan nyita för fäderneslandet. År 1833 var allt lungt. Då begagnade jag mitt hemlof, — Var denna mig då vederfarna yvnest öfverdrifven, efter sådan tjenstgöring? — Ar n rastedag för mycket på 10 arbetsdagar? Säge man då så gerna, att tjenstemännen aldiig böra hvila. Lärgre än vanligen och tillämnadt var, har min, dock väl icke så alldeles sysslolösa, hemmavaro 1öckt derna gång; men det förhållarde, som hindrat mitt återvändande till Paris, har stått i alla inländska och utländska tidningar att läsa, och nu, då de transitor ska molnen lika Iyckligen som fulikomligen skingrats, äro deraf föranledde befallningar, alt göra mig jesfärdig, mig redan tilldelta. Förhållandet med Hr Giefve Björnstjerna är såvida annat, att han helt nyligen hemkommit. Det är en scd i alla representativa stater, alt till instundarde session hemkalla Ministrarne ifrån de iand, der erfarenheten och kunskapen i de mål, man ämnar afhandla, äro högst, och syprerligen de Ministrar, hvilka, såsom min embet:brocer, ådegalagt särdeles förmåga i dessa ämner. För min del beklagar jag erdast, ett Hr Grefxe Björnstjerna ej kunnat tidigare hem! omma. — — oo — ooo on