Vi anse oss af flera skal böra i bladet upptaga fortsättnirgen af den märkvärdiga ordeller skriftvexling, som under flera plena förefallit på Riddarhuset i anledning af Adelns beslut och inbjudningsfiågan om tredje bufvudtiteln. Läsaren har dervid säkert med intresse följt H. Ex. Hr Grefve Brahes reservation, om usigterra för Sverges försvar, hvilken väckte så mycket uppseende, samt Friherre Carl Hermelins auförande i anledning deraf, uti påföljande plenum. Smma uppmärksamhet förijena H. Ex. Hr Grefve Brahes och Hr Grefve Gustaf Löwerhjelms replker, hvilka vi här nedan meädela. I synnerhet är en punkt högst vigtig i E. Ex. Hr Grefve Brahes yttrande, den neml., hvarest H. Ex. förklarar, det ban lika med hvar och en, som velat underrätta sig derom, vet, att H. Maj:t Konungen vid alla, såväl offentliga som andra tillfällen, förklarat sig icke wvilja medgifva arslags uppförande genom de ordinarie skatternas ökande. Om detta å ena sidan utgör ett bevis på H. M. Konurgens känsla för det fattiga fokets belägenhet, så synes man å den andra icke kunna undgå, att med bekymmer varscblifva, huru föga de administrationsche:er, och blend dem Hans Exellens, som dit oaktadt yrka på de högre anslagen, synas hafva gjort sig reda för det enkla aritmetiska begrepp uti statsläran, ati hvarje ökad statsutgift ovilkorligen medför en ökad heskattning, om det ock:å lyckas att genom statslåneutväsens palliativer till en tid döjja eller förkläda devsamma, tills den start så mycket surare kommer cf:er. Det skulle vara intressant att höra hvad Hr Gicfve Brahe i detta afseende har att säga om den upplysning, StatsUtskottet lemnat utielt särskilt betänkande om Riksgälds-Kont:; behof, hvilket upplyser, att ej min dre än 856,000 Rdr ökad bevillning årligen erfordras, för att betäcka detta kontors utgifier, och således mer län en half million ökad ny bevillning årligen utöfver sista Riksdags, hvilka erfordras endast till de räntor och afbetalningar, som den sista Riksdagen; utgifter och upptagna lån åsamkat, samt huruvida Hr Grefven bestrider, att ett betäckande äfven af dessa utgifter, med nya lån vid denna Riksdag, endast vid den nästföljande skulle med ränta på ränta öka förpligtelserna till betalning, intilldess ran en gång, kanske för sent, öpprar ögonen för den våda, hvari detta sys!em skall föra ett fattigt folk. Hr Grefve Brahes åsgter i dessa frågor äro af så mycket större vigt, då det är allmänt kärdt, att det i synnerhet är hans person, som utgör medelpunkten för det närvaranvde styrelse-systemet, och att hans inflytelse är af största betydenhet, icke blott i de frågor som angå försvers-anstalterna, och hvilka till större eller mindre del äga sammanhang med hans befattning sårom GeneralAdjutant för Armeen, utan äfven i den vigtigaste af alla styrelsegrenar, befordringsväsendet, då det är en känd sak, att Hr Grefven ständigt emottager sökande af alla slag, äfven till domsagor och pastorater, hvilka supplicera och e hålla löften om hans rekommendation, hvarföre också ingen finnes, som ej anser horom mäktigare än någon annan enskilt person i landet. Utaf Hr Grefve Löwenhjelms yttrande intaga vi jemval ett transumt, egentligen deriföre, att läsaren derutaf får en officiel bekräftelse på den schism, som varit rådande mellan de Kongl. Svenska och Fransyska hofven, äfvensom att den nu är lyckligen bilagd. Det öfriga af Hr Grefvens yttrande innefattar en vidlyftig förklaring, i anledning af ett föregående uttryck argående ullproduktionen , som Frih. Hermelin hade tunnit irreligiost , men hvilken förklaring vi anse öfverflödigt att här upptaga, då dess afgifvande, i följd af en i hastigheten begagnad retorisk figur, i vår tanka var obehöfligt, för att försvara den aktnirg Hr Grefven för sin person åtnjuter, om det ock visar en hedrande finkänslightt hos Hr Grefven äfven för blotta möjligheten af en misstydning Grefve Brahe Magnus: Såsom General-Adjutant. för Armcen har jag ansett det vara min plist tillkärnagifva de brister, som inom Försvarsväsendet finnas, och de följder uraktlåtenheten att fylla dem medför; förvissad om att jag, såväl för det mnärvararde, som för det tillkommande, vore mer klandervärd, om jag ej gjort det, än nu då sådant skett. Emellertid har Friherre Hermelin, vid seras!e Pleunder min frånvaro, för det sistnämde förbållandet gjort fremstältningar emot mig. — Jag hade visserligen icke nu uppträdt för att be:vera dum, eller det 1 så många ämnen ingripande, till stor del från innehållet af den reservalion, som gifvit anledning till framställningarse, afvikande anförandet, num,