ANEKDOT. Er tobakshandlare i södra delen af
landet hade nyligen på en marknad, för att vinna
afsättning på en annars ganska dålig sort röktobak,
skrifvit utanpå karduserna med stora bokstäfver:
?Denna tobak berömmer sig sjelf. En person,
hvilken, liksom flere andra, häraf hade blifvit för-
anledd att köpa ett par karduser, kom, sedan han
försökt tobaken, efter några timmar tiilbaka i vre-
desmode, astade karduserna på disken och frågade
Tobakshandlaren, huru han kunde understå sig att
rekommendera en tobak, som luktade bara fusel,
samt fordrade igen sina penningar. Köpmannen
tog dock icke illa vid sig, utan sade helt lugnt:
Behåll ni karduserna, Herre, jag behåller edra pen-
ningar. Jar Ni då icke sett utanskriften? — Jo,
visst fan har jag sett, att det här skräpet beröm-
mer sig sjelf, — sade den andre, — fastän det luktar
så, att man kan dö deraf. — Nå, hvad är det
då Ni väsnas för, sade säljaren. Vet Ni då icke,
att eget beröm alltid luktar illa — Köparen
hade då iovtet mera att säga, utan gick sin väg och
lemnade både pengar och karduser i sticket.