ANEKDOT. Er tobakshandlare i södra delen af landet hade nyligen på en marknad, för att vinna afsättning på en annars ganska dålig sort röktobak, skrifvit utanpå karduserna med stora bokstäfver: ?Denna tobak berömmer sig sjelf. En person, hvilken, liksom flere andra, häraf hade blifvit föranledd att köpa ett par karduser, kom, sedan han försökt tobaken, efter några timmar tiilbaka i vredesmode, astade karduserna på disken och frågade Tobakshandlaren, huru han kunde understå sig att rekommendera en tobak, som luktade bara fusel, samt fordrade igen sina penningar. Köpmannen tog dock icke illa vid sig, utan sade helt lugnt: Behåll ni karduserna, Herre, jag behåller edra penningar. Jar Ni då icke sett utanskriften? — Jo, visst fan har jag sett, att det här skräpet berömmer sig sjelf, — sade den andre, — fastän det luktar så, att man kan dö deraf. — Nå, hvad är det då Ni väsnas för, sade säljaren. Vet Ni då icke, att eget beröm alltid luktar illa — Köparen hade då iovtet mera att säga, utan gick sin väg och lemnade både pengar och karduser i sticket.