SIUURETY AiIitrl:ig AUT AUVIUFRSe I feHe atlr PEUSdLiEe 29
men då det ligger i sakernas natur, att statsbehof
möjligen kunna, under... tidernas lopp, i vissa fall
inskränkas, så inses lätt, att statsbehofvens fördel-
ning uti ordinarie och extra utgör ett hinder, att
med de tillgångar, som genom möjliga reformer
kunde inom ordinarie budgeten beredas, fylla de uti
extra budgeten sammanförda brister, hvilka, huru
väsendtliga de än må betraktas, dock böra anses af
en, jemförelsevis med ordinarie Statsregleringen, un-
derordnad vigt. Då likväl ingen regel finnes utan
undantag, har, Stats-Utskottet, efter meddeladt af-
slag till en del! af hvad Kongl. Maj:t uti Dess Nå-
diga proposition om ordinarie Statsregleringen be-
gäst, nu tillstyrkt bifall till omkring sjettedelen af
det belopp, som den af Kongl. Maj:t föreslagna ex-
tra budgeten upptager.
Det är i anledning af detta beslut som jag med
förklarande att jag helt och hållet instämmer i Hr
Werns deremot afgifna reservation, dessutom för
egen del får yttra följande:
Stats-Utskottets tillstyrkande, att extra Statsan-
slaget må geaom Bevillning utgå, hade, i min tan-
ka, bort, närmare än som skett, motiveras. Den o-
besutna, orepresenterade folkklass, hvars numerär
utan öfverdrift kan skattas till en tredjedel af Ri-
kets folkmängd, belinner sig, enligt sammanstäm-
mande intyg, i den beklagansvärda ställning, att en
stor del af dess kronoutlagor måste, äfven uti de
af naturen bäst gynnade provinser, antingen genom
tvång af utmätning gäldas, eller ock för bristande
tillgång eftergifvas. Handlöst lemnad åt sin råa o-
kunnigbet, ofta, särdeles under den varma årstiden
nedtryckt af arbetets mödor men deremot icke säl-
lan, under åe långa vintrarne, saknande all arbets-
förtjenst och demoraliserad gerom hittills gällande
bränvinslagar, är denna folkklass icke med synoner-
ligen starka band förbunden med fäderneslandet.
Att under sådana omständigheter höja dess skatter,
vore icke blott omenskligt utan äfven ganska vå-
gadt, då ett missnöje med närvarande samhällsskick
lätt kunvde deraf blifva en följd. Men i vårt land
finnas utan tvifvel rika individer, hvilka i första
rummet böra utgöra den högre beskattning, som i
anseende till ökade statsbehof, kan ifrågakomma.
Det tillhör Bevillnings-Utskottet, på hvars långsamt
mognande arbeten man nu med spänd uppmärk-
samhet väntar, att afgifva förslag, genom hvars an-
tagande, rikedomen och öfverflödet må kunna i be-
skattningsväg så nöjaktigt åtkommas, att tillgång
sålunda vinnes för de extra statsanslag, hvilka, i
motsats till de åsigter jag nu går att framställa,
Rikets Ständer tilläfventyrs kunna bevilja. Det är
denna opinion, rörande sättet för en högre Bevill-
nings utgörande, som jag ansett Utskottet böra ut-
trycka.
Att under fredens lugn anskaffa och ierdningstäl-
la hvad, som vid inträffadt fredsbrott möjligen kan
blifva af nöden, är visserligen en sats som, med
vissa förbehåll, icke bör sakna tillämpning; men det
första och säkraste medel att med hopp om fram-
tida bestånd reglera försvarsverket, är dock, att
sätta kostnaden för detsamma uti ett proportioner-
ligt förhållande till de skattdragandes förmåga att
utan betryck bära den, att vidare med frånskiljan-
de af allt bvad i militärväg företer sig öfverflödigt
och skadligt, disponera tillgångarna endast för det
nödiga och afgjordt nyttiga, samt att undanröja en
för kriget farlig veklighet, derigenom, att de un-
der ett krigstillstånd vanligen erforderliga priva-
tioner icke under fredslugnet må, uti luxuriösa för-
hållanden, finna sin alltför ytteriiga motsats.
Kostnaden för försvarsverket måste ständigt växa,
så länge det anses axiomatiskt, som antingen är ab-
sclu: oriktigt eller åtminstone prob!ematiskt. Otack-
samt är allt bemödande att gagna Statsverket ge-
xom afslöjandet af Försvars-Systemets mångfaldiga
brister, då de mest evidenta bevis i detta hänseende
intet förmå emot förut fattade meningar, hvilkas
så kollade genomdrifvande på vanugt riksdagsmaner
hör till dagens ordning. Hyarje fråga, huru påtagliga
missbruk skola rättas och huru, medelst möjliga re-
former, en större effekt för försvarsverkets organi-
sation skall kunva af för handen varande tillgångar
frambringas, leder nu till intet resultat, emedan
den gamla ordningen måste bibehållas, just derföre
att den är gammal, emedan man fruktar att stöta
enskilta, dels på häfdvunna prerogativer, dels på
fåfänga och fördomar grundade intressen, och eme-
dan. man anser bespariogar i allmänhet för stats-
verket obehöfliga, i hopp att utan hinder af den
Till af.har anäsnsan da frukten för untländel claäuldosse